N-ordet

När man bloggar händer det att folk inte håller med en. Det händer, oftast, att de berättar varför de inte håller med och lägger fram fakta eller en analys som stöder det de tycker. Och för det mesta har de rätt. När man, som jag, tycker till om saker hela tiden händer det då och då att man missar nåt, eller helt enkelt har fel.

Det händer också att folk inte har så mycket till analys, men ändå inte håller med. Detta leder till att de ofta känner att de måste säga något om hur skribenten är som person. I mitt fall är det ett ord som alltid återkommer i det sammanhanget: naiv. Vilket jävla skitord det är.

För grejen är att jag är många saker. Besserwisser, självupptagen, ensidig, stel, dålig förlorare, drar förhastade slutsatser, saknar tålamod. Men naiv är inte en av de grejerna. Jag ar snarare alltför cynisk. Enda anledningen till att naiv ändå dyker upp i kommentarer om mig är att jag är kvinna och inte jättegammal. (man kan fundera på hur länge man kommer att betraktas som ung, men det är ett annat inlägg)

Man säger aldrig att män är naiva. De kan vara dumdristiga, våghalsiga, korkade, idioter. Men de antas ändå förstå vad de håller på med. Den där klappen på huvudet, ”du tror att du kan för att du inte förstår bättre”-attityden som ordet naiv innebär, den är förbehållen kvinnor som sticker ut nacken.

Naiv är ett praktiskt ord, eftersom det med två ynka stavelser säger så mycket. Personen som är naiv har inte bara fel i sak, den är också inkompetent nog att inte förstå det. Den är antagligen ung, oerfaren. Den släpps inte in där de riktiga diskussionerna förs. Det är inte ens någon idé att förklara för en naiv person varför man inte håller med, för den skulle ändå inte begripa. På det viset misskrediterar ordet den som anklagas, samtidigt som den friskriver den som anklagar från att behöva förklara sig närmare. Man kan inte kalla någon ett pucko utan att få följdfrågor, men med naiv går det utmärkt.

Den som vill ha ett typexempel kan lyssna på Studio Ett från den 18:e januari. Två före detta modeller har startat modellagenturen Fair Faces, som jobbar för att ge modeller schyssta arbetsvillkor. En vettig och rimlig idé som borde få de befintliga agenturerna att rysa, eftersom bara själva namnet är en kritik mot dem. De andra agenturerna avböjer medverkan i programmet, men lyckas ändå få in det förbannade N-ordet när reportern intervjuar grundarna. Ingen undrar varför. Vi lutar oss bara tillbaka och lär oss att två nittonåriga tjejer som vill göra livet lite bättre för några andra är helt jävla ute och cyklar.

Följdfrågor på det?