Mina skämslåtar och mitt dopamin

  • 2 min

Vid elva års ålder upptäckte jag musik på riktigt. Jag köpte min första skiva – Eurythmics Sweet Dreams – och lyssnade på Kim Wildes låtar och tyckte att hennes Cambodia var fantastisk. För inte så länge sen köpte jag nya hörlurar och har spenderat alldeles för mycket tid med dem på öronen. Jag har lyssnat igenom Spotifys arkiv och försökt hitta de gamla låtar som fortfarande berör mig. Alltså inte bara musik som svänger, utan den som ger mig ett riktigt välbehag, ståpäls och gåshud. Listan är en brokig och faktiskt ganska begränsad samling personliga hits. Några låtar kan jag gärna skylta med och andra har jag desto svårare att stå för. Alla har vi våra skämslåtar. Hur som helst ger de mig en underbar njutning och det är alltid den känslan jag vill åt när jag lyssnar på musik. Så här ser listan ut:

Cambodia – Kim Wilde

Sweet Dreams – Eurythmics

Never Never – The Assembly

Nobody´s Diary – Yazoo

Hymn – Ultravox

Push – The Cure

Black Celebration – Depeche Mode

Radio Ga Ga – Queen

Under vinrankan – Monica Zetterlund

Brompton Oratory – Nick Cave

Tåg & Flyg & Båt – Fläskkvartetten med Freddie Wadling

If I Could Turn Back the Hands of Time – R. Kelly

Someone Like You – Adele

Glimmande nymf – Fred Åkerström

Wrecking Ball – Miley Cyrus

Royals – Lorde

Forskaren Robert J. Zatorre i Montreal har undersökt vad som händer precis i det ögonblick som gåshuden sprider sig. I en studie kunde han visa att transmittorsubstansen dopamin frisätts i en del av de basala ganglierna, en samling nervcellskärnor i hjärnans inre. Samma sak händer när vi njuter av mat och sex. Droger som amfetamin och kokain orsakar en massiv frisättning av dopamin i samma delar av hjärnan. Dopaminet är hjärnans gemensamma valuta för njutning – även om det inte är dopaminet i sig som ger känslan av välbehag. En utmärkt sammanfattning av laboratoriets senste forskning finns i en artikel i The New York Times.

Det är något i de mollstämda och ofta lite ledsamma låtar som slår an någonting hos mig och ger samma typ av välbehag som andra njutningar. Och det är precis samma känsla som när jag var elva år. Dessutom gör en del låtar jobbet lika bra nu som då. Ingenting har förändrats. Det är för den här njutningen vi lyssnar på musik och det är därför så många av oss går runt med hörlurar på öronen. Man kan tala om musik som politisk kraft, man kan diskutera dess struktur och harmonier, men det är för njutningens skull vi lyssnar. Det är en oskyldig men stark drog som har fängslat oss i alla tider.

Vilken är din skämslåt?