Min trasiga engelska

Lejla Hastor skriver väldigt bra i Dagens Arena om det här med att prata perfekt svenska. Alltså inte bara grammatiskt, utan satsmelodiskt. Att man som person av icke-nordisk härkomst kan köpa sig lite tid och svängrum i diskrimineringsloppet om man snabbt som attan kan visa att man i alla fall låter svensk.

Jag tänkte jättemycket på det där när jag var i USA, eftersom jag då fick prova att befinna mig på andra sidan av språkstaketet. Jag pratar bra engelska, men jag är inte infödd amerikan. Med andra ord: jag bröt.

Fast, som Lejla säger, konceptet att bryta finns inte på engelska. Man pratar om att man har en accent. Det finns american accent (naturligtvis med tusen miljoner underkategorier som southern och midwestern), brittish accent (med lika många variationer), Irish, Spanish och naturligtvis Swedish. Ingen anklagade mig för att ha trasig engelska. Jag pratade bara med svensk dialekt som påverkade mitt uttal och ordval, precis som mina amerikanska kollegor pratade med sin dialekt. Vi gjorde oss förstådda, allt var okej. Vi gick vidare till viktigare saker. Det var otroligt skönt för mig som invandrare (ett ord som för övrigt inte heller används i USA. Där är man det man är, i mitt fall svensk, tills man blir amerikansk medborgare och sen är man amerikan). Att känna att jag inte var fel. Jag var bara en variation på temat.

Att vi i Sverige är så upptagna med svenskhet är kanske inte så konstigt. Vi har inte övat på det här med nationell identitet särskilt länge, om man jämför med immigrantländer som USA och Kanada eller kolonialstater som Frankrike och Storbritannien (inte för att de på något sätt är problemfria men ändå). Men precis som Kina kan komma snabbare fram i sin ekonomiska utveckling eftersom andra länder har gjort det innan, borde vi kunna lära oss av andra hur man blir en rimlig världsmedborgare.

Några förslag:

– Att vi slutar använda orden bruten och ren svenska. De är tydligt värdeladdade och säger att något är rent och fint och något är trasigt och fult. Låt oss prata om dialekter istället, det går ju utmärkt för skånska och dalmål så varför inte för polsksvenska och somaliamål också? Eller ett försvenskat accent om man gillar det mer.

– Att vi slutar oroa oss så himla mycket. När jag flyttade till USA fick jag frågan cirka tusen gånger men hur ska det gå att jobba på ENGELSKA? från oroliga svenskar. Trots att jag har gått både gymnasium och högskola på engelska, trots att jag har skrivit copy, och fucking böcker, på engelska när jag bodde i Sverige. Nej, min engelska är inte perfekt. Men den duger. Folk fattar. Precis som de allra flesta svenskars svenska. Och om den inte duger får man ta hjälp av någon infödd som korrläser. Och gå vidare till viktigare saker.

– Att vi slutar prata om svensk som en etnicitet. Det blir så himla rörigt när man kan vara svensk svensk och någon annan typ av svensk. Och det, precis som ordet bruten svenska, ger en tydlig signal om rätt och fel. Man gör det mycket enklare för sig om man bestämmer att svensk är en nationalitet, inte en etnicitet. I USA har man löst det, i de fall det är absolut nödvändigt att klassificera människor, genom att låta folk välja på kategorierna caucasian, african-american, hispanic, asian-american och other. Ingen kan vara bara american, för det är ett pass, en tillhörighet, som är överordnat hudfärger och dialekter. Vi kan kalla oss med beige hud precis vad vi vill, men kaukasier är väl lämpligt eftersom det redan används på andra ställen.

Visst, det är inte alltid lätt att ändra invanda mönster. Men ibland, om tillräckligt många vill, går det jättefort. Och eftersom språket är något vi använder varje dag är det ett bra ställe att börja på.

/Svensk kaukasier med stockholmsdialekt.

 

  • Hanna

    Åh, håller med till hundra procent! Bor i Melbourne för tillfället och här tycker alla att det är så himla spännande med andra kulturer och språk. Dom frågar mig hela tiden om Sverige och tycker det är så kul att höra om hur det är där. Precis så önskar jag att det kunde vara hemma i Sverige även!

  • Queen of Kammebornia

    Bra förslag! Sluta oroa oss så mycket! När jag var tonåring var jag mycket i Hamburg och kunde tyska ganska bra, men viss grammatik blev fel. Mina vänner där sa att jag talade perfekt hamburgermål, och då märktes grammatikfelen inte så mycket för att min språkmelodi var “rätt”. Antagligen är det lättare att härma melodier när man är yngre. Men visst är det helt onödigt att prata om trasigt språk. Det behöver ju inte vara rätt eller fel, det kan bara få vara olika tycker jag.

    http://queenofkammebornia.se

  • Lisa

    Ja! Precis så! Älskar när du sätter fingret på något jag tänkt på lite undermedvetet en tid och formulerar det så himla bra. Enda kommentaren: att uttrycket broken English ju ändå finns och används, även om det inte nödvändigtvis eller alltid används negativt.

  • Theodor Herzl

    Ahh … gillar! Måste bara skriva något, hinner inte skriva så genomtänkt – men måste bara säga att kraften i immigrantkulturer som den amerikanska är otrolig. Säga vad man vill om amerikanska klassamhället, men det är så otroligt befriande med förmågan att inkludera människor från alla kulturer i en hyggligt gemensam samhällsvision. En av utmaningarna när man ska formulera en svensk variant är att alldeles för få förstår hur otroligt coolt och viktigt det är att folk faktiskt vill flytta till Sverige, inte minst från ett “plånboksperspektiv”. Kopplingen mellan välstånd och ett öppet, kosmopolitiskt samhälle är okänt för gemene sverigedemokrat. För övrigt är det i detta sammanhang intressant att notera hur nationalstatens betydelse försvinner, och ersätts av regionen. I en Stockholmsvision tror jag att det ryms människor från hela världen, tyvärr inte så säker på att samma någonsin kommer att gälla för en svensk vision. Min lojalitet med Stockholm är därför större än med Sverige.

  • Sara

    Vad har du skrivit för böcker *nyfiken*?

    • Nina Åkestam

      Diverse reklamgrejer, brand books och såna saker. Ej så kul för någon utanför det företaget de gäller, men väldigt roligt att skriva!

  • Annikan

    Jag vill gärna hålla med dig här. Mina egna erfarenheter av att bo i NY är liknande, att bli bemött av nyfikenhet och min engelska påpekad att vara en accent och att allt var frid och fröjd. Kan ändå inte låta bli att misstänka att min blåögda blonda vitskinnade uppenbarelse eventuellt spelade in på det fina mottagandet. För jag fick också höra att jag pratade bättre engelska än de flesta taxichaufförer, som då underförstått i det sammanhanget delades in i något som inte var lika accepterat. Däremot pratar man mycket mer om ras (och religion och kön) i NY, som gjorde att jag var tvungen att lära mig vad det handlade om även om jag alltid förblev först svensk och för mig nyupptäckt vit, eftersom jag plötsligt befann mig i ett samhälle som var mer blandat än vad jag kom ifrån. Jag hade alltså inte riktigt fattat vad vara vit menades innan dess. Jag hoppas att flera av oss i Sverige kan lära oss att tala om det här, att det finns strukturer, att vi som är helvita har en annan utgångspunkt i tal om rasism och att det är helt okej men att man bör kanske vara medveten om det. Jag är alltså inte helt säker på att jag kan hålla med om att det funkar så här i USA men kanske i NY, och kanske inte för alla som dyker upp från andra länder med sina olika accenter.

  • Amanda

    Jag insta¨mmer till fullo, jag arbetar på engelska i Danmark och pratar engelska hemma med min australiensiska man, känns som att jag själv är väldigt förvirrad när jag pratar svenska.

    /Svensk kaukasier med dansk/engelsk-dialekt

    http://mrsadvocat.blogspot.dk/

  • Karl Bryanton

    Superb! Mycket bra skrivit Nina. Jag är en engelsman som har bott i Sverige fem år och pratar (om jag får säger det själv..) bra svenska fast med en stark skånsk dialekt! Men eftersom mitt skriftligt svenska samt grammatik som ni säkert märker är inte helt perfekt så är det mycket svårt att får ett jobb i Sverige. Fel tycker jag. Det händer inte ofta med mig eftersom jag kommer från ett ‘godkänt’ land men jag kan mycket väl tänka mig att det finns många invandrare som känner att deras svenska är helt värdelös bara för att de ‘bryta’.

  • Lina

    Jag tycker att du lyfter fram viktiga problem, och jag håller med till viss del. Det är problematiskt att prata om ett rent och ett “trasigt” språk, eftersom att språket ytterst är ett verktyg och om vi gör oss förstådda, fungerar det. Jag håller också med om att vi inte bör prata om svensk som en etnicitet.

    Jag kan däremot inte hålla med om att gruppera folk efter hudfärg, om ens bara ytterst sällan och när det är “absolut nödvändigt”, skulle vara ett bra sätt att kategorisera människor. För mig lyfter din text fram problemet med kategorisering av människor överhuvudtaget.

    • Nina Åkestam

      Så sant. Min erfarenhet från USA är att kategoriseringen efter hudfärg görs just för att kunna upptäcka rasistiska strukturer. Då kan man ju exempelvis göra statistiska analyser för att ta reda på om människor med en viss hudfärg är diskriminerade. Jag ser det lite som att man måste räkna kön för att komma till rätta med jämställdhetsproblem. Många säger ju typ “du som vill ha jämställdhet, varför bryr du dig så mycket om kön?” och det handlar ju om att tydliggöra problem. När problemen är lösta behöver man inte räkna längre.

  • Jenny

    Hej Nina!

    Som en person född i Bulgarien och uppvuxen i Tyskland och sedan Sverige, kan jag helt klart hålla med. Efter dessa länder flyttade jag till Danmark och nu bor jag i England och kan helt klart instämma att man här känner sig fullt ok – alltså man är inte en outsider om man inte kan prata korrekt engelska, tvärtom britterna är väldigt hjälpsamma och vänliga mot folk som knappt kan prata (i Danmark har jag sett motsatsen, danskar vänder ryggen och säger att de inte förstår). Saken är de VÄGRAR försöka förstå, det är det som det handlar om, att man på båda sidorna anstränger sig lite, men det gör vi inte i Skandinavien på samma sätt som man gör i länder som England och USA. Och det är något som borde ändras tycker jag. Själv vill jag inte flytta tillbaka till Sverige av just den anledningen, man är aldrig “en av oss”; oavsett hur perfekt svenska man pratar.

  • Sara

    Som svensk boende i NYC sedan många år är detta mycket intressant läsning. Men visst finns uttrycket “bryter” även på engelska – man pratar om ”broken English” här.

    • Nina Åkestam

      Alltså jag vet ju att uttrycket existerar, men jag hörde aldrig någon säga det? Inte till mig i alla fall. Och man pratar ju inte om “Swedish broken” eller “Swedish break”, så som vi säger “fransk brytning”. Så jag tycker inte att det är precis samma sak.

  • Perry

    Marianne Faithfull säger det med en sång:

    http://www.youtube.com/watch?v=FmszntaQvJM

  • Anna

    Ännu en artikel om hur Svenskarna och “Svenskheten” är rasistisk och idiotisk. Ledsen i ögat blir man.

    • Nilla

      Då har du inte läst den här artikeln eller så kommenterar du på fel sådan.

  • Lina, brev från Amerika

    Håller med och precis allt utom just det där med att kategorisera folk i caucasian osv. Tycker att det är ett gräsligt system som utgår från att vi människor tillhör olika raser. Men som sagt. Bortsett från just den lilla biten håller jag helt och håller med dig.

    Ha en fin dag

    /Lina, brev från Amerika

    http://brevfranamerika.blogspot.com

  • Frida

    Jag pluggar svenska vid GU nu, alltså språkvetenskap, inte själva språket. Hur som helst, där betonar man ofta att invandrarsvenska inte bör kallas för brytning eftersom de flesta barn/unga som växt upp i Sverige kan tala standardsvenska när de är i en sådan miljö/när de har lust, och rinkebysvenska när de är i en sådan. De använder såklart också språket för att markera grupptillhörighet, precis som alla andra gör genom att anpassa sig efter de människor man talar med. Att säga att de talar “fel” sorts svenska är alltså betydligt mer fel än deras eventuella grammatiska tillkortakommanden. Mycket intressant tycker jag!

    • Anna

      Jätteintressant forskning. Fler och fler forskare kommer fram till samma sak. Att skapa en skillnad mellan vi och dem är viktigt för invandrade grupper, att skapa en särskiljning från originalinvånarna.

  • Anna

    Hej mycket bra, ämnet tas up även i detta inlägg. http://www.balancingjane.com/2012/11/hows-my-grammar-identity-politics-and.html