Metamfetamin och präktighet

Lyssnade häromdagen på Värvet-intervjun med Simon Gärdenfors och känner mig så himla kluven inför det han sa.

Simon är serietecknare och musiker. Han är också känd för att ha levt rätt hårt och knarkat en hel del. På frågan om hur han har fått ihop sitt liv ekonomiskt, hans grejer har ju en ganska smal publik, svarar han att han i stort sett har levt på bidrag och stipendier sedan han gick ut gymnasiet. “Vi lever i ett bra land”, säger Simon.

Och här kommer kluvenheten in. En del av mig vill ropa JA! För det gör vi ju. Men landet är bra för att de flesta människor inte gör som Simon. De flesta människor sliter och betalar skatt för att sjuka/barn/gamla/föräldrar ska kunna klara sig. Inte för att en 20-nånting kille med akademikerbakgrund ska kunna teckna serier och ta metamfetamin.

Grejen är att i min drömvärld skulle Simons beteende (minus knarket) vara helt ok. Jag tror ju liksom på medborgarlön, jag tycker inte att vi ska jobba mer utan mindre, jag tycker att det är helt knäppt att vi har effektiviserat allt i vårt liv så mycket de senaste 100 åren och fortfarande jobbar 8 timmar eller mer om dagen (medan en massa människor inte får jobba alls, vilket gör att de känner sig värdelösa eftersom vi har hittat på att lönearbete = människovärde). Så jag har verkligen inget principiellt emot att någon väljer att leva snålt och ägna sig åt det de brinner för. Jag hyllar det. MEN tyvärr är ju inte jag statminister/diktator och så som vi demokratiskt har bestämt att samhället ska vara så ska man inte göra som Simon. I alla fall inte helt oreflekterat. Det är inte meningen att en ung, frisk människa inte ska bidra till det gemensamma.

Så där svajar jag mellan att vilja ge människan en high five eller en örfil. Det som får mig att nog välja det senare är när Kristoffer Triumf börjar prata om ansvar. Har man inte ett ansvar gentemot yngre att inte prata om knark, inte liksom sanktionera det även om man själv ägnar sig åt det? Det tycker inte Simon. Man kan inte hålla på och ta ansvar för alla hela tiden. Det är inte så farligt om folk knarkar lite. Och framförallt blir man så himla präktig om man tänker på vad man säger och gör utifrån ett förebildsperspektiv. Och precis där tänker jag att Simon nog inte i första hand är en passionerad person, utan en ganska bortskämd människa som låter undersköterskor och städare försörja honom medan han jobbar på att inte verka så präktig. Det är synd, för man gillar ju hans grejer.

  • Annika

    Först och främst håller jag med dig i slutet, Simon Gärdenfors verkar gräsligt bortskämd och man önskar att han skulle växa upp. Men. “…en massa människor inte får jobba alls, vilket gör att de känner sig värdelösa eftersom vi har hittat på att lönearbete = människovärde” kan jag inte förstå hur du tänker. Har du någonsin varit arbetslös?

    Det har jag. För mig hade det ingenting att göra med att lönearbete är lika med människovärde, utan att jag ville pyssla med någonting strukturerat, ha sällskap, känna någon typ av mening. Detta hade jag lika gärna kunnat hitta med volontärarbete, men det finns inte inom mitt fält. Jag vågar tro att det stämmer för de flesta av oss – vi är flockdjur och vill känna oss nyttiga på något sätt, i ett sammanhang.

    Att påstå att “vi hittat på” att lönearbete är nödvändigt för människovärde är en alldeles för stor förenkling. Det är bara det just nu bekvämaste sättet att uppfylla vad jag nämner ovan.

    • Helena

      Jag har sökt jobb i ett par år nu, utan resultat. Jag förstår precis vad Nina menar. För mig personligen handlar det inte alls om umgänge eller struktur/rutin alls. Jag känner mig bara så himla värdelös. Jag måste låna pengar av mina föräldrar varje månad (trots att de själva inte har råd) och för varje dag får jag bara sämre och sämre självkänsla. När det är som värst har jag till och med övervägt att söka jobb som strippa, bara för att kunna försörja mig själv och känna att jag bidrar till samhället (rent ekonomiskt). Det är verkligen ett inre dilemma för mig då jag så starkt tror på att betala skatt, skattehöjningar och att hjälpa andra genom att betala skatt. Och själv tar jag strökurser för att få csn och säljer mina kläder på loppis var tredje månad för att ens kunna betala hyra. Jag vill verkligen bara ha ett jävla jobb.

    • Annika

      Jag förstår att det är tufft, och jag hoppas verkligen du hittar något snart. Men det du talar om är inte en känsla av att må dåligt pga brist av lönearbete, du pratar om brist av pengar, vilket iofs hänger ihop men inte är samma sak.

      Om du plötsligt vann 20 miljoner, skulle du då också känna dig värdelös?

    • Annika

      Och nu insåg jag att jag lade ordet “värdelös” i din mun. Jag ber om ursäkt, det var inte meningen.

    • Suzanne

      För mig har det varit exakt som Nina skriver. Lönearbete har varit (och är egentligen fortfarande) otroligt starkt kopplat till min känsla av människovärde och långtidsarbetslöshet är katastrofalt för mig.

      Men det är ju skönt i och för sig att läsa att inte alla har så skruvade prioriteringar/v’ärderingar!

  • Mikael Blomkvist

    Han är en begåvad parasit. Tragisk.

    • Mikael Blomkvist

      Vill väl i.o.f.s inte kalla det att parisitera när man lever på stipendier om jag ska vara ärlig. Det är ju något som finns för att ge människor möjlighet att just göra t. ex konst o.s.v Däremot, att sätta i system att gå genom livet på a-kassa och socialbidrag när man inte skulle behöva det är pinsamt. Men begåvad är han. Och lite tragisk.

  • Elisabeth

    Jag stod inför exakt samma kluvenhet när jag lyssnade på avsnittet. Det känns mer som ett parasitbeteende än en seger för konsten som yrke.

  • M.R.

    Jeg er helt enig i det du skriver, men noe som er enda mer provoserende enn unge mennesker som “utnytter” (i mangel på bedre ord) velferdssamfunnet, er rike mennesker som nekter å betale skatt og heller setter pengene sine i skatteparadiser – dér har du virkelig mangel på moral. Mener å huske at du har skrevet noe om dette tidligere. Det er bare synd at det som oftest er fremme i media, og det som ligger fremst i folks hjernebark, er de som jukser/kunne arbeidet/mottar støtte fordi de ikke klarer seg med den lønnen de har, eller lignende, og at disse skal bli stigmatisert mer enn de som unnlater å betale millioner i skatt, og nok/kanskje er en indirekte større byrde for samfunnet. En bra bok om emnet er Treasure Islands av Nicholas Shaxson – boktips hvis du ikke har lest den :) Og til sist: takk for en interessant blogg!

  • Erik

    Simon Gärdenfors gör väl betydligt mer för samhället än Nina Åkestam gör. Han skapar fantastiska serier, musik och konst. Det är sådant som är nödvändigt för samhället. Nina Åkestam beskriver sig själv som reklamare. Att syssla med reklam är att förleda folk att köpa grejor som de inte behöver. Direkt vidrigt ur samhällssynpunkt alltså. Om det är någon som borde ta sitt ansvar är det väl hon?

    • Mikael Blomkvist

      Det är inte riktigt så enkelt som du beskriver det.

    • Erik

      Okej Mikael, förklara gärna vad det är som jag har missat?

    • Mikael Blomkvist

      Jo, Erik, det är helt ok att försörja sig på stipendier och exempelvis olika kulturbidrag för att skapa serier, musik och konst. Det är däremot inte ok att välja att inte jobba för att istället utnyttja ett system som finns till för att hjälpa dig när du oavsiktligt hamnar i arbetslöshet. Ser du skillnaden? Tror inte någon tycker det är fel att Simon får stöd av olika fonder för sitt skapande men det sticker i ögonen när någon tycker att den har rätt att utnyttja andra stöd för att förverkliga sig själv. Förståeligt om man tänjer på gränsen med A-kassa när man är 19 år men att vid 34 tycker att det är ett ok sätt att fixa pengar för att få göra vad man vill är lite tragiskt. Jag menar inte att han idag finansierar sitt skapande med A-kassa men han utrycker det som att det är ok att göra det.

      Vad gäller reklam så är det ganska trötta argument att all reklam handlar om att lura på människor saker de inte behöver. Reklam kan vara vidrig. Håller med. Men att tro att all reklam är ondska är en ståndpunkt som jag helt enkelt inte kan ta på allvar. Men det var här jag menade att det inte riktigt är så enkelt. Vill du snacka reklam och vad det kan göra för gott och ont så tror jag att Nina kan lära dig en hel del. Antagligen jag också, men inte i ett kommentarsfält i en blogg.

    • fredrik

      helt rätt!

    • Erik

      Tack Michael, men eftersom du inte orkade upplysa mig om på vilket sätt reklam faktiskt gör någonting nyttigt för samhället så blev jag ju inte heller mycket klokare. Speciellt inte angående varför mitt argument skulle vara trött. Det känns väl aktuellare än någonsin i dessa tider av kris och skuldsättning? Det är väl knappast de som lyfter A-kassa som är orsaken till att vi hamnat där vi är idag. Snarare är det de krafter du väljer att tjäna ifall du ägnar dig åt något så osolidariskt och egoistiskt som reklam, som ligger bakom kris, accelerande fattigdom och nedbrytning av sociala skyddsnät.

      Jag säger som Bill Hicks:

      http://www.youtube.com/watch?v=gDW_Hj2K0wo

    • Mikael Blomkvist

      Bill Hicks var kung. Jag menar inte att de som behöver A-kassa ligger bakom problemen i världsekonomin. Är helt överens med dig om att en skenande kortsiktig kapitalism ligger bakom. Blev du förvirrad nu?

      Du verkar ha en förenklad bild av världen där alla som försöker sälja något är onda blodsugare. Det trötta ligger i att utgå från att om man vill marknadsföra något så är det för att lura någon att lägga pengar på något den inte behöver. Antar att Simon också är en ond blodsugare då också eftersom han har marknadsfört sina böcker och konserter? Ser du hur din logik haltar?

    • Christian

      Fattar inte hur det där Bill Hicks-klippet kan ha fått så stort genomslag. Det är bara en massa okonstruktivt munväder. Visst, man kan inte begära att ståuppare ska självrannsaka sina spetsfundiga cynismer. Men det vore kul att få veta varför folk som sysslar med kommunikation är värda att dö. Reklam är ett resultat av att någon någon gång tog ett modigt beslut och startade ett företag eller dylikt, ett självförverkligande. Självförverkliganden som gör att miljontals människor kan gå till jobbet varje dag. Det är inte principiellt fel att göra reklam. Däremot är det omoraliskt att ej ta ansvar för de olyckliga konsekvenser som reklam eventuelllt skapar. Detta har Nina varit inne på flertalet gånger.

    • Mikael Blomkvist

      Håller med dig i sak men Bill Hicks var rolig.

    • Erik

      Jag har väl aldrig pratat om några onda blodsugare? Det är helt meningslöst prat (precis som att det är helt meningslöst att prata om hjältemodiga, jobbskapande entreprenörer) eftersom det är strukturer och inte enskilda individer som ligger bakom att samhället ser ut som det gör. Och visst, inom det sorgliga kapitalistiska system vi lever i så skulle man kunna försvara sitt reklamande med att det ger fler jobb, mer konsumtion osv. Problemet är bara att det är just denna konsumtion som ligger bakom dagens kris. Kapitalismen är aldrig i balans eller långsiktig, den befinner sig alltid i obalans eftersom den vilar på spekulation och spekulation kräver obalans.

      Men hursomhelst, vi är ju alla mer eller mindre slavar under kapitalismen precis som du påpekar Mikael. Det jag är intresserad av i Ninas text är snarare varför vissa saker är socialt accepterade såsom att arbeta med reklam, medan annat såsom intagandet av droger inte är det. Jag är helt övertygad om att reklam generellt lett till långt mycket värre problem för mänskligheten än drogintag och bidragsfusk.

    • Mikael Blomkvist

      Erik: Mitt svar blir för långt för ett kommentarsfält. Men jag ber om ursäkt för “blodsugare”, inte meningen att lägga ord i din mun. Ha en bra dag.

    • Mikael Blomkvist
  • Erik
  • Adam

    Jag förstår verkligen inte hur man ens orkar göra ett inlägg som det här..

    Jag jobbar och betalar skatt(poängterar det direkt).

    Simon får bidrag och gör det han verkligen brinner för. Det är ju inte alla som söker bidrag som verkligen lyckas få bidrag, antagligen har han talangen som behövs…? Vad jag anser så har de flesta konstnärer av olika slag experimenterat med droger, det är bra att vidga synen på saker och ting.

    Om man följer Simon som person så märks det att han inte är någon sönderknarkad serietecknare/rappare. Han gör det när det är tillfälle och har lite extra kul.

    Ni som dricker alkohol, ni vet att det också är knark va?

  • Henrik

    Alltså, nej Nina- du tror inte på medborgarlön. En sådan tro bygger nämligen på att vinsten att ge människor lika(re) möjligheter är större en förlusten om de väljer att inte inte leva ett liv som du själv tycker är rätt/korrekt el. whatever. Inte hller finns det nån, egentlig, koppling mellan medborgalön och att “arbeta mindre”. Tänk gärna hela vägen ut innan du tar ett ideologiskt ställningstagande, så du vet om du kan stå för det eller inte.

    • Nina Åkestam

      Jag vet mycket väl vad medborgarlön är och ja, jag tycker att det är en intressant idé som exempelvis fanns på MPs partiprogram tills ganska nyligen. Men tack för att du berättar för mig vad jag tycker och inte, det är alltid uppfriskande.

  • Jesper

    Tänk att den här diskussionen förs 2012. Jisses!

  • Rogge

    Nina, Jag tror någon har skämt ut sig.. trolololol

  • T

    Vad i helvete läste jag just?

  • Tore Claessin

    Jäkligt bra inlägg Nina.

  • Frans

    Wow, något av det dummaste jag läst på flera år.

    Spotta ur silverskeden Nina, ta dig i kragen och uträtta något stort.

    Pajas.

  • A

    Jag brukar hålla med dig och politiskt står jag typ exakt (för helt exakt kan man ju inte veta) där du verkar stå. Men. Att “ta emot bidrag” från konstinstutitioner för att verka som konstnär är inte som att ta socialbidrag. De sk bidragen finns där för att det ska finnas fri konst öht i Sverige. Det krävs verkshöjd för att få såna bidrag. Det är lika “bortskämt” att ta emot bidrag såsom Simon gör, som det är att ta emot betalning från Kulturhuset för en utställning. Det är som att säga att min byrå ger mig bidrag för att jag sitter och tramsar reklamidéer på dagarna. Därför förstår jag inte varför denne Simon ska örfilas. Det han gör är att försörja sig på sin konst. Konst som kommer många till del. Han gör mer nytta än jag varje dag. Men. Jag är säker på att jag missat nåt här och att du har full koll på allt detta. Simons svar var i alla fall tydligt och ödmjukt kan jag tycka. :)

    • A

      Ehm, missade vid min första läsning att han kallade dig dum i huvudet. tar tillbaka “ödmjukt svar från Simon” alltså. Sorry! :/ I övrigt var han svar tydligt om hur staten betalar hans lön.

  • Muurk

    Kan inte förebilder ha flagor och fortfarande betraktas som föredömliga? Det klanderfria idealet är en hägring med kärnvapen. Så länge vi dömer utifrån en vision om det perfekta kommer olycka och depression ständigt lura runt hörnet.

    Öppenhet om smutsen och reflektioner kring den är den viktigaste formen av humor då den ger människor chansen att sätta sin imperfektion i relation till någon som funnit sin röst genom att testa gränser och till viss del ramla utanför dom. Lever vi ständigt innanför ramarna tappar vi förmågan att driva med oss själva och ifrågasätta vår verklighet. Och risken att Simon ska förvandla en hel generation till bidragssökande zombies med kulturarbetardrömmar är enbart löjlig. Lättja må vara smittsamt men jakten på pengar, makt och status kommer alltid vara det segrande serumet i en samhällskropp pervers som våran.

    • Mikael Blomkvist

      Jag håller med om att Simon garanterat bidrar med mer än vad han gör skada men kan ändå irriteras av människor med hans inställning.

    • Muurk

      Mikael: Det är varken möjligt eller meningen att alla ska tycka om varann och sympatisera kring allting. Vill du leva i ett samhälle där total likriktning råder och det normativa tillåts slå ut allt och alla som inte uppfyller vissa kriterier?

    • Mikael Blomkvist

      Du har helt rätt där. Då borde jag också ha rätt att irritera mig på människor som jag tycker tar sig rättigheter men inte ser sig ha några skyldigheter. Eller?

  • fredrik

    TITS OR GTFO NINA! Det var det sämsta jag läst…

    • Plock

      WORD!

    • ann

      aw, en liten vit kränkt man! cute!

  • Ypvs

    Vilken människosyn och i förlängningen samhällssyn som framförs här. För att inte tala om att undertonen är att man ska vara normativ för att kunna uppfattas som god nog att få vara ärlig om sitt liv samt verka inom ett fält man har talang i och därför valt mer för andras glädje än sin egen. Ingen kan ju låta påskina att hans yrke givit honom själv någon större säkerhet eller finansiell lycka.

    Nej Nina, det där lät säkert bra när du läste det själv men du ger uttryck för en “normeliticism” som ger en bitter eftersmak.

    Att stora delar av ditt inlägg, som handlar om en namngiven och verklig person, har grava faktafel i sig är dessutom mycket dåligt.

    När du framför något som kan vara skadligt för någon annan så är det din publicistiska skyldighet att göra dig än mer säker på att du har alla fakta korrekta.

    Mycket dåligt och dessutom mer målande om dig och din syn på vad som är bra och dåligt än om Simon som inte varit annat än ärlig om sådant du vill att han ska ljuga om för att få vara med i “kulturklubben”.

  • A

    Jag är as-emot knark och tycker att du har all rätt att kommentera hur förebilder hanterar sina drogvanor retoriskt. Sen kan jag tycka att många super-skinny modebloggare som poserar med benen invikta för att se ännu smalare ut ger ännu värre signaler till sina fans. Och såna ser man hela, hela tiden. Det är inte socialt utanförskapande att skita i knark om du är ung. Asmånga är emot knark. Då är det en betydligt större utmaning för en ung tjej idag att skita i om låren går ihop. Tyvärr. Men den grejen har du ju skrivit om redan (tack för det!).

    • Muurk

      Personen i skottgluggen har aldrig gjort anspråk på att vara en förebild utan har använt musik och litteratur för att återge en känsla/idé/reflektion om någonting han upplever i sin värld. Om det finns någon målgrupp så är det i första hand människor som tänker och känner som honom som söker sig till dom frågorna han ställer i jakt på att förstå hur saker verkligen fungerar; eller om de går att förändra/förbättra. De fans som länge uppskattat hans grejer representerar inte det “normativa” vad gäller åsikter och erfarenheter kring såväl musik som droger, sex och samhälle. De vet ofta att de själva står till svars för sina val och handlingar och förväntas, liksom författaren själv, att göra förnuftiga val som de moraliska kugghjulen de är i samhällets maskineri. Allting har konsekvenser. Och det är alltid bättre att ha en öppen dialog om saker och låta frågor leda oss till att få nya perspektiv och rent av förstå varandra, alltjämt utan att för den skull vinna över någon till sin sida, än att attackera det icke-normativa som en tumör. Att Simons fans är så hängivna och högljudda ledde till att Sverige både snabbt och omfattande kommit att bombas av hans diverse framträdanden i både tv och radio tack vare sin musik och sina serier.

      Om vi ska kunna kalla oss demokratiska invånare av ett modernt Sverige måste vi låta utsättas för åsikter och idéer som inte överensstämmer med vår egen världsbild. Vi förväntas att själva kunna välja, på moraliska och juridiska grunder, hur vi lever våra liv. Vi ska vara medvetna om lagöverträdelsers följder och riskerna med att inte leva inom den lagbokslydiga sfären. Retoriken om framförallt droger är inte hyllande utan konsekvent. Medvetenheten om att bruk av droger kan få konsekvenser är närvarande och diskuteras någorlunda pedagogiskt om än på ett smula hysteriskt sätt. Det skiljer sig från det vardagliga snacket och skapar därför reaktion och åsikter. Spinn diskussionen på det istället för att skjuta sönder möjligheten.

    • A

      Till Muurk: Som sagt, jag är inget knarkfan själv men tycker ändå att modebloggarna är betydligt farligare förebilder än alla eventuella knarkivrare. Men jag tycker Nina har rätt i en sak i texten, och det är att man kan ha en åsikt kring hur folk hanterar sitt kändisskap, det är intressant att diskutera tycker jag. Därför att folk följer flocken och förebilder är som flockledare, men jag ser inte personligen den här Simon som en fara för någon. Alla vet att många använder droger. Big deal. Det knarkas rejält i den hyllade tv-serien Girls, t.ex. Och den är uppskattad av många sk pk:n…. (jag älskar den och jag är pk som fan). :)

    • stins

      Om du tycker att invikta ben på en blogg är en big deal så kan jag tycka att vad som händer i Syrien just nu är värre. Varför tycker du att man måste ställa två debatter mot varandra? Kan inte det här ämnet vara viktigt att prata om samtidigt som det existerar andra intressanta frågeställningar som rör helt andra saker? Det är ett vanligt fenomen att skuldbelägga någon som engagerar sig i något men inte visar samma engagemang för ALLA andra problem i hela världen på exakt samma gång.

    • A

      Hej Stins, jag fattar att du tolkade min kommentar så – men jag tycker precis som du, att det ofta blir ett onödigt skuldbeläggande av folk som försöker göra ngt bra. I det här fallet tyckte jag Simon blev aningen onödigt skuldbelagd (typ “varför är han inte perfekt”). Som jag skrev i min första comment så tackar jag Nina för att hon faktiskt pratat om modebloggarnas inflytande, så nej jag anklagade inte henne för att ha missat det. Jag ber om ursäkt för att min otydlighet upprörde, min enda poäng är att Simon inte får folk att börja knarka. 😀

  • Plock

    Dom skriver på FB att Nina är dum i huvet. Stämmer det?

    • jacob

      ja

    • Mikael Blomkvist

      Nej, det är hon inte. Och inte Simon heller.

    • cecilia

      Klart dom gör. Och klart att det stämmer, om man nu vill att det ska vara så och tycker att folk som inte har samma åsikt som man själv är dumma i huvudet.

      Jag tycker Nina är klok, smart, modig och därtill väldigt hygglig och inte det minsta dum.

  • Anna L

    Pinsamt Nina. Jösses så korkat.

  • Sebastian

    Till er som kallar oss kulturarbetare för parasiter (i detta fall Simon men jag är övertygad att ni skulle säga samma sak om många), och använder argumentet om hur mycket eller lite skattepengar vi drar in till gamla sjuka/barn/gamla/föräldrar, vill jag bara be er ta med i beräkningarna alla de pengar vi genererar i andra hand, skatten på all öl och vin vi köper in till releasefester och vernissager, åkerifirmorna som kör åbäken till skulpturer och lådor med Simons och andras nytryckta böcker till alla bokhandlar och bibliotek, personalen på nämnda ställen, tryckerier, vaktisar, receptionister och personal på alla konsthallar och museer, alla hantverkare som anlitas till alla kulturinstutitioner, ljus och ljudtekniker på alla konsertställen och alla festivaler, listan kan göras oändlig.

    Själva får vi sällan betalt, många kulturarbetare delar min erfarenhet av att ha medverkat på något där alla andra fått betalt men själv ska man nöja sig med tågbiljetten å några gratisöl, kanske är många av oss också för dåliga på att kräva betalt, för att vi har fokus på att det vi gör ska bli fett snarare än att plånboken ska bli fet.

    Alla klubbar, konserter och utställningar vi ordnar i områden där hyrorna är billiga vilket gör områdena hippa och alla reklamare vill flytta dit och lägenheterna blir dyra bostadsrätter, och det öppnas en marknad för en massa mysiga kaféer och hippa klädaffärer, mäklarkontor och restauranger, ja, ni känner till gentrifiering.

    Utan kulturarbetare stannar Sverige (och blir helt sinnessjukt tråkigt)

    • Mikael Blomkvist

      Det som åsyftades när ordet parasit nämndes var nog att leva på socialbidrag eller A-kassa för att förverkliga sig själv. Jag jobbade som diskare för att finansiera det jag älskade att göra när jag var yngre. Känns lättare att stå för än att socialbidragsfinansiera det man brinner för tycker jag.

      Men däremot hela grejen med kulturbidrag och stipendier är skitbra och applåderas åtminstone av mig. Betalar med glädje skatt för att pengar ska hamna hos landets kulturarbetare. Litet missförstånd där tror jag.

      “utan kulturarbetare stannar Sverige (och blir helt sinnessjukt tråkigt)”. Håller med fullständigt.

    • Sebastian

      Nej Blomkvist inget missförstånd.

      Jag jobbar också vid sidan om för att finansiera det jag håller på med, men jag har inga invändningar om nån annan går på bidrag ett tag för att, säg, spela in en skiva, för jag menar att pengarna genereras tillbaka till samhället med råge på sätt jag nämner ovan.

      Frågan om att aktivt välja att leva på bidrag eller att diska för att finansiera sin konst är intressant bara i moralisk synpunkt, de tusenlappar i skillnad det innebär är helt irrelevant.

      Landets bokhyllor och skivhyllor skulle vara betydligt torftigare utan de verk som gjorts av folk på a-kassa eller soc, och det vore givetvis bättre att det finansierades hederligt, men då måste också alla som använder ekonomiska argument mot att konstnärer ska få betalt börja räkna in alla pengar och jobbtillfällen vi genererar i andra och tredje hand.

    • Mikael Blomkvist

      Ok, hajjar vad du menar och det är här kluvenheten kommer in, åtminstone för mig. Om det går att jobba vid sidan av för att hanka sig fram, vid t ex den skivinspelning du tar som exempel, så tycker jag att man ska göra det. Men om man under en kort period är arbetslös och har a-kassa så tycker jag ju givetvis inte att man ska lägga ner allt för att det är omoraliskt att göra något man brinner för när man går på bidrag. MEN jag tycker däremot att det är fel att medvetet skaffa sig ett arbetslöshetsstöd bara för att göra det man vill utan att ha för avsikt att ta ett jobb om möjligheten dyker upp. Jag förstår varför man gör det men tycker det är fel helt enkelt. Och anledningen är att man då låter alla de som väljer att hanka sig fram betala för att man själv ska få göra det man vill på heltid.

  • Johanna

    Har precis gått av mina två nattpass som sjuksköteska på stockholms största akutmottganing och blir så himla trött när jag tänker på Simons inställning och på han beteende gentemot droger, och bidrag. Väldigt egoistisk inställning alla hårt arbetande skattebetalares pengar går åt att finansiera både hans leverne och konst men säkert även hans medicinska behov när han kommer med hjärtrusning, medvetslös eller med andra biverkningar av droger. Lite längre bort i samma korridor ligger Agda 95 som har slitigt hårt i hela sitt liv men hon för vänta för vi måste se till att alla överdoser andas ordentligt, är detta ett Sverige vi vill ha? Där människor höjer rösten, hotar och skriker. Detta hårda klimat där alla skall göra sig hörda. Mycket relaterad till droger och alkohol. Jag är iallafall trött på att ta skit.

  • Calle W.

    Skämtar ni? Skulle inte en begåvad och produktiv människa Simon Gärdenfors “bidra”? Han skänker mängder av människor i samhället insikter och glädje, och det för brödsmulor. Skulle kanske inte säga att han tillhör de procent av folket som skänker mest värde till samhället, men nog tillhör han topp tio allt.

    Vad pysslar ni gnällspikar med som ni tror är så mycket mer värdefullt för mig än det Simon Gärdenfors gör? Och innan ni svarar självgott kan ni ju ta i betänkande att jag på ena eller andra sättet, via skattsedeln eller via min ymniga konsumtion, lär bidra till även era löner.

  • Suzanne

    Jag gillar det Simon gör. Jag ogillar den logiska konsekvensen av hans resonemang i detta program. Precis som Nina. Om det inte håller för alla att göra så – det måste vi väl kunna vara överens om att det inte gör, eller? – måste vi kunna diskutera vad som gör det ok för vissa att göra så.

    Utan att anklagas för att vilja tvinga människor att vara “normativa”. Ursäkta. Vad hände med “av var och en efter deras förmåga, till var och en efter deras behov” som ideal? Är det småborgerlig normativitet det också?

    Jag tycker det är legitimt svårt att avgöra hur man ska strukturera ett bra, humanistiskt och hållbart samhälle så att skapande, hårt arbetande kulturarbetare med talang men begränsad kommersiell appeal kan ägna sig åt sitt skapande. Jag tror visst att de berikar samhället och att det därför är värt att göra. Men jag vet också att det är en otroligt attraktiv position, detta att kunna leva på sitt skapande, något som inte varje person som skulle vilja göra det kan göra.

    Jag har flera favoritkonstnärer (musiker, författare etc) som har betytt otroligt mycket för mig, men inte för tillräckligt många andra för att de ska kunna leva på sin konst.

    Dessutom handlar det ju mycket om hur de industrierna ser ut för tillfället. Musikindustrin är döende och tar med sig en hel del begåvade musiker. Ska man begära att staten går in och subventionerar dem då? Vilka av dem? Alla som själva anser sig vara musiker? Alla som fått en positiv recension? Ska man ha ett minimum av fans eller omröstning eller Sovjetiska kommittéer som avgör om deras musik är, uhm, “bra”…

    Jag har ju också känt många, många aspirerande kulturarbetare som jag inte personligen anser har tillräcklig talang för att leva på sin konst, och deras publik tycks hålla med. Det som är riktigt jobbigt är när de är 40+ år och bittra över att ha blivit förbisedda, lever på sina kompisar och partners, och fortfarande totalvägrar att ens försöka få ett dagsjobb för att de är “konstnärer”. Om ni tror att jag bara sitter och är en bitch nu är ni förmodligen yngre än jag, och har aldrig slitit på jobbet för att sen “låna ut” halva lönen till en av dessa människor.

    Jag tycker det är väldigt bra i Sverige att man kan ta ett par år på t ex folkhögskola och försöka sig på det, men jag ser inte ärligt något positivt för samhället i att understötta alla människors hobbies i all evighet. Däremot vissas. Därav att vi subventionerar viss kultur, vissa konstnärer, därav stipendier osv.

    Det enda jag säger är att det är en legitimt svår fråga. Att vill man få det till något annat gör man det väldigt lätt för sig.

  • Bengt Sjöholm

    Det är inte ok att knarka “lite”. Det är inte ok att knarka över huvud taget. Att dessutom knarka på bekostnad av de allmänna medlen utan att överhuvudtaget bidra till dess existens får aldrig vara ok och att hävda detta får inte vara “präktigt” utan bara sunt förnuft och borde vara varje vuxen människas skyldighet att värna om. Drogandet i sig trubbar av känslolivet och att förvänta sig att Simon skall känna sympati för de skattskyldiga som bidrar till hans destruktiva livsföring visar bara på naivitet i hans omgivning. Att knarka lite är ingen barnlek som man kan se lätt på. Enbart de som tagit sig ur ett drogberoende har rätt att se lätt på det om de så önskar men en liberal syn på “lite” knark är förödande för dem som åker in och ut ur behandlingshem för att ständigt konfronteras med vänner som “knarkar lite”.

  • viagra
  • cialis
  • cialis_online
  • cialis
  • cialis
  • canadian_viagra
  • canada
  • cialis

    Hello!
    cialis

  • cheap_cialis

    Hello!
    cheap cialis

  • cialis

    Hello!
    cialis