Men jag trodde ju att du ville ha en smäll på käften!

Fick tips om den här artikeln av en bloggläsare: Women Speak Out Against Street Harassment.

”Head down, look straight ahead. Earbuds in, volume off. Walk quickly, but with purpose. Don’t make eye contact unless you need to. Look behind you every few blocks, make sure you’re not being followed. Don’t be obvious.

It’s not nighttime. You’re not in a known drug zone, or the sketchy part of town. This is simply how many women steel themselves when walking down a city street in broad daylight, or even when boarding crowded public transportation.”

Jag har ju skrivit om det här förut, men det är blir så sjukt när man ser det på papper. De flesta män kan nog minnas några gånger i livet när de har känt sig hotade eller förföljda. Kanske av en narkoman eller galning eller några kriminella typer. Men de har nog inte varit med om att 17 år gamla bli överösta av rop från ett gäng undersköterskor som står och tar kaffepaus från arbetet.

För kvinnor är det däremot vardagsmat. Det är så självklart i man inte ens reflekterar över det. Det är så självklart att det på något befängt sätt har blivit kvinnornas ansvar att det händer, som några av de intervjuade killarna i artikeln påpekar:

 ”Watkins went on to say that some women might be flattered by the attention: ”I have heard that when a guy walks by a girl and doesn’t look, that she’s hurt by that,” he said. ”I imagine it might feel pretty bad, but you know I can imagine it might boost their ego.”

Watkins and his friend Jay Woods also put the onus on women for inviting commentary with their style of dress. ”Did her mom tell her how to wear that? It’s all about how you’re raised,” said Woods.

And while neither of them could explain how a woman might command more respect while walking down the street, both did agree: ”Women get treated the way they allow themselves to get treated.”

Jag kan ärligt talat inte fatta att inte journalisten pushar dem lite hårdare här. Eller det kanske hon gjorde, men valde att inte ta med i artikeln. Vilka är de här kvinnorna som blir smickrade? Kan de ge ett exempel från verkligheten? Vilka är kläderna som visar att de är uppfostrade på ett sätt som gör det okej att trakassera dem?

För de där argumenten är ju oj så vanliga och helt obegripligt att man kan komma undan med. Så funkar ju ingen annan logik i ett rättssamhälle. Får man råna någon för att hen ser rik ut? Säger man till nån som blir misshandlad att det skedde för att de lät det? Nej. När någon bryter mot en regel är det hens problem och ingen annans. Varje person som resonerar på ett annat sätt borde bli jävligt ordentligt åthutad. För faktum är att vad än någon snubbe på gatan i Atlanta tror, så är det inte biologiskt nödvändigt att trakassera folk och kalla det för komplimanger. Där har Sverige ändå kommit rätt så långt. De flesta män gör helt enkelt inte så. Och vi har inte gått under för det. Verkar till och med som att folk fortfarande får ligga, kanske lite mer än andra till och med.

Den som känner sig akademiskt lagd, läs den här artikeln om objektifiering. Så. Sjukt. Bra.