Men det får man väl inte säga i det här landet.

Jag är en ordmärkare. Det vore ju nästan konstigt annars, pga har jobbat med ord och ords betydelse alltid. Jag älskar dom. Jag älskar att en med ord kan uttrycka och reda ut tankar. Jag älskar att det finns exakta ord för allt, och när det saknas kan man bara hitta på eller låna ett nytt ord eller uttryck och lösa problemet.

Därför blir jag jätteocharmigt irriterad när människor slarvar med ord. Just nu stör jag mig allra mest på överanvändandet av ordet “får”. Som i att en “får” eller “inte får” göra/tycka/säga olika saker. Ni vet. “Man får tydligen inte säga att invandring är ett problem”. “Jaha, nu får man visst inte kritisera feminismen alls.” Eller rubben på den här krönikan av Frida Boisen: “Får man berätta att man äger en dildo?”

Jag fattar ju vad som menas. Men jag tycker att det är jättedumt ett blanda ihop vad som är förbjudet med vad som är socialt accepterat. Det leder till förvirring kring redan knepiga begrepp som yttrandefrihet, normer och sociala spelregler.

För faktum är ju att man får säga och göra allt det där. Det är en otroligt viktig och central rättighet i en demokrati. Man kanske inte kan göra det oemotsagd. Yttrandefrihet är inte samma sak som att alltid bemötas av en axelryckning. Och att inte hålla med är inte censur. I det här jävla landet får man faktiskt säga vad fan man vill.

  • clara

    var det meningen att du skulle stava censur – cencur, så att vi kunde rätta dig? i sånt fal trampade jag i klaveret.

  • Gilda Radner

    Inte många språkvårdare kvar i reklamvärlden nu!

    • Per

      Där har du rätt, men varför skulle det behövas :)

  • Elin

    Mm jag stör mig på ‘du har alltid ett val’. För det är ju faktiskt sant! Men i de allra flesta fall orelevant.

  • Eric Nylén

    Detta gillar jag! Håller helt med i ditt resonemang kring att det råder en diskrepans mellan var som är juridiskt tillåtet och vad som är socialt accepterat. Detta klumpas ihop, hej vilt i debatter och diskussioner. Men eftersom du gillar arbeta med betydelsen av ord, så tror jag du gillar utmaningen i att det är lika intressant att ställa frågor kring bruket av ordet “man”.

    Vem är man i detta fallet ovan? Är det du som tycker det? Är det den allmänna opinionen eller folk rent allmänt runt omkring i din omgivning?. Jag gillar ditt resonemang, men du lämnar mig lika oförstående på slutet som när du läser ordet: får :)

    Jämför: “Faktum är ju att man får säga…” “Faktum är ju att jag får säga…”

    Vilket är mest bekvämt att säga? Vad innebär distansen i ordet man? Legitimerar ordet vår åsikt? Kan det vara så att “man” tillskriver egenskaper eller åsikter hos grupper som kanske inte alltid skulle skriva under?

    Det är värt att fundera över nu när det är semestertider.

    Trevlig Sommar Nina!

  • Lisa
  • Elin

    Bra där! Själv stör jag mig enormt på överanvändandet av uttryck som “pga har jobbat med ord.” Twitterspråk = görtorftigt. Jag väntar på renässansen för ordet “eftersom”.