Månlandning och klimathot

Ja. Då var det dags igen för ett toppmöte om klimatet som inte kommer att leda någonstans. Är det bara jag som får vibbar av typen definitionen av idioti är upprepa samma beteende och förvänta sig ett annat resultat? Vi har ju GJORT det här. Vi har haft toppmöten och skrivit protokoll och skällt på USA och Kina och ingenting händer. Så varför gör vi om samma sak igen?

Jag kan faktiskt inte fatta varför klimatfrågor har så svårt att greppa tag om folk. Man kan bli superengagerad i så mycket. Skatter. RUT-avdrag. Främlingsfientlighet. Feminism. Vad man ska äta till middag. Men när det gäller det största problemet av alla orkar man liksom inte. Trots att det handlar om något som de flesta är överens om är det viktigaste i deras liv: barnen och barnbarnen. Det är dem man hjälper eller stjälper. Man brukar ju säga att klimatfrågor är svåra för att de är så abstrakta, att det man gör nu inte får tydliga konsekvenser direkt, men jag vet inte om jag tror på det. Människor gör ju en massa av abstrakta och framtidsorienterade saker för sina barn. Som att öppna ett sparkonto, tvinga dem att läsa läxor eller inte äta godis till middag varje dag. Det verkar ju funka helt okej.

Men när det gäller att orka sopsortera en mjölkförpackning eller ta bussen istället för bilen är tydligen kidsen inte värda det längre. Då blir det för jobbigt. Jag tror snarare att det handlar om att diskussionen inte har förts på det sättet. Vi pratar inte om våra egna barn. Vi sitter på toppmöten och diskuterar klimathot. Ett ord som antyder något abstrakt, något som kanske kommer att hända. men det finns inget kanske och det finns inget futurum. Det är säkert och det är presens. Folk dör varje dag i sviterna av de stormar, översvämningar, skogsbränder och torkor som klimatförändringarna orsakar. Det är inget hot, det är ett nödläge.

1960 bestämde sig folk för att innan decenniet var slut skulle en människa gå på månen. Sagt och gjort. Det är klart att vi skulle kunna göra precis samma sak nu. Den stora skillnaden är att medan månlandningen var en kukmätning är det här viktigt på riktigt. Så för guds skull. Skit i de där toppmötena. Börja bara jobba istället. Om det känns för abstrakt att någon annans femåring drunknar i Västindien kan man ju tänka på att egna barnbarn aldrig kommer att kunna åka skidor när det inte finns nån snö.

 

 

  • Jennie

    Väl rutet!

    “Jag är en smart person. Jag gör rationella och välövervägda fria val.

    Det är så jag vill se på mig själv. De flesta människor vill uppleva sig själva så.

    Men ibland dyker det upp information som låter oss ana, att det där vi gör, köper, äter, längtar till, inte är bra val, vare sig nu eller på sikt. Det börjar skava någonstans i mötet mellan dig och omvärlden.”

    http://klimatangest.blogspot.se/2012/11/kognitiv-dissonans.html

  • Lovisa L

    Hörde en superbra föreläsning om detta, eller inte direkt detta men om beteendeekonomi av Dan Ariely. Varför människor gör visas saker och inte andra osv, men just miljöengagemang kom upp som ett exempel!

    Han förklarade att det som gjorde att människor inte brydde sig om klimatet berodde på bl.a.: att det inte påverkade dem direkt – det går inte att se hur konsekvensen av en handling som görs nu påverkar en personligen sen. Detta speciellt eftersom att många upplever det som att allt de gör känns som en droppe i havet. Jag menar, skatter påverkar ju en direkt, det syns på kontot, och ojämställdheten märks ju också av nu på direkten. Samma sak med läxor och godis det går att se effekten av ganska så fort, man får ett resultat. Lika med sparande, pengarna växer ju och går att räkna. Nog för att naturkatastrofer blir vanligare men för många människor i i-länder händer det inte “hos mig” och det är ju framförallt svårt att visa ett resultat av ens minskade miljöpåverkan fort – det finns ingen belöning som kommer direkt.

    Majoriteten av människor är därav inte så väldans engagerade i klimatet så det blir svårt att motivera dem via hot om försämrad framtid. Det som behövs göras istället är att försöka “lura” människor att göra på ett visst sätt, ex. få dem att köpa ekologiska produkter, inte köra bil etc. men av en annan anledning. Typ att det ger dem social status eller någon annan belöning.

    • http://hannasvirrvarr.blogspot.com

      Det där är säkert sant, och också intressant, men det känns också så himla sorgligt att det är så. Att människan är så dum (?) att hon måste luras för att värna om miljön.

  • bell

    jag tycker inte det är så svårt att förstå varför inget händer. alla världens länder måste enas om att skära ner på co2-förbrukningen vilket i praktiken innebär att göra det mesta dyrare … transporter … produktion. och detta i en tid när ekonomin krisar. för att hålla ekonomin uppe måste vi konsumera mer … det kommer krävas betydligt mer än sopsortering och bussåkning (vilket dock inte är att förakta).

    hur ser du förresten på din roll som reklamare i detta? som något förenklat går ut på att få folk att konsumera mer?

    • Nina Åkestam

      Som jag har förklarat tidigare var det precis en av anledningarna till att jag hoppade av reklambranschen!

  • Anton

    Eller så får vi bara konstatera att det är en förändring som inte går att genomföra som en interstatlig grej. Det kanske finns hundra och en globala problem som vi kan lösa under tiden som folk försöker komma fram till vems fel det är att klimatet är ett problem. Kanske ska fokusera på tio andra grejer som vi faktiskt kan lösa, istället för att tvinga hela stater att skära ner på koldioxidutsläpp. Det kanske gör ont att Sas lägger ner, men långsiktigt kanske det är bra. Till exempel.

  • http://hannasvirrvarr.blogspot.com

    Ja tack! Bra skrivet. Jag brinner själv för att minska konsumtionen och inspirera andra att också göra det. Begreppet “hållbar livsstil” tycker jag är ganska bra, just för att det inte är avlägset på samma sätt som “miljöhot” eller “hållbar utveckling”. När man pratar om en hållbar livsstil handlar det ju om mig och min egen livsstil, hur den kan bli mera hållbar. Och fast man själv är en liten pissdroppe i havet kan man inte börja någon annan stans än hos sig själv.

  • johan

    Det värsta är nog att enda sättet att lösa det här problemet är med politik.

    Att lägga det på individen funkar inte. De flesta kommer inte orka, och de som orkar kommer att titta snett på dem som kör SUV medan de cyklar.

    Det mest kraftfulla man kan göra som individ är nog att ställa krav på politikerna att ändra spelreglerna för oss alla. Med exempelvis en koldioxidskatt. (Som kan kompenseras med lägre skatter på t.ex. arbete.) Så att företag och individer som gör av med lite koldioxid blir belönade. Och vice versa. Det skulle släppa loss den enorma kraft som det ekonomiska incitamentet innebär. Och det som väcker lite hopp just nu är att en koldioxidskatt faktiskt börjar diskuteras i USA, efter Sandy. Det kanske inte leder någonvart just där, just nu. Men att ett gäng ekonomer är igång med att fundera på hur det skulle gå till i praktiken är ju i alla fall något.

  • http://saraskrattar.blogspot.com

    word!

    och jag tycker att alla kan ta och titta på det här klippet när en liten tjej blåser röven av alla topp-delegater som sitter på möten hit och dit. SE DEN! http://www.youtube.com/watch?v=TQmz6Rbpnu0

  • Anna

    Fantastiskt bra blogg du för Nina. Jag känner mig verkligen glad att det finns människor som dig där ute. Tack.

  • axnncerxoc

    Arabian

    sweatshop

    [url=http://www.terzauniversita.it/docenti/gucci.html]borse gucci outlet[/url]

    principally

    consumption

    [url=http://www.cgil.lodi.it/flai/louisvuitton.html]borse louis vuitton prezzi[/url]

    pink

    lively

    [url=http://www.cgil.lodi.it/flai/louisvuitton.html]louis vuitton outlet[/url]