Män mot våldtäkt

Det har varit mycket prat om sexuellt våld på senaste tiden. Det är jättebra. Det är på många sätt ett snårigt och komplicerat ämne och ju mer det får luftas desto större är sannolikheten att vi kommer vidare.

Men något som är enkelt och tydligt i allt det snåriga är vanligheten. Det har jag känt på mig tidigare, men ju mer jag läser och ju mer jag pratar med andra blir det tydligare och tydligare. Det är JÄTTEVANLIGT. Att som kvinna ha blivit utsatt för våld av män är alldeles för ofta regel, inte undantag. Kanske inte i alla grupper, åldrar och delar av landet, men för den som är relativt ung och rör sig ute bland folk och dejtar: Det händer. Hela tiden.

Det här skriver jag så klart inte för att skrämma någon. Men jag tycker att det är viktigt, för det visar behovet av att upprepa: det gäller inte en viss sorts (svag, utslagen) kvinna. Och det gäller inte ens viss sorts (galen) man. Det är mönster som kan drabba vem som helst. Och de allra flesta säger aldrig ett ord om det, utom i ett anonymt kommentarsfält, för att det är så jäkla jobbigt. Och tyvärr tror jag att en anledningarna till det är hur omvärlden, med folk som egentligen vill väl, reagerar.

Jag har själv varit i många såna diskussioner. Där killar runt ett bord pratar om våld mot kvinnor, hur fruktansvärt det är, och allt de skulle göra om det drabbade någon de kände. Slå ihjäl, kastrera, etc. Varje gång har jag funderat på vad jag ska säga. Ska jag, som antagligen är den enda som faktiskt vet något om det här, berätta? Ska jag säga vad som hände mig vid de där olika tillfällena, och hur det skiljer sig milsvitt från scenariot de målar upp just nu? Att “om” det hände någon tjej de kände är fel formulering, för det har garanterat inte hänt bara någon de känner, utan många.

Självklart inte, har jag alltid tänkt tidigare. Jag vill inte att de ska veta, jag vill inte paja stämningen, och framför allt vill jag inte bli utskälld för att jag inte har berättat tidigare (vanligaste reaktionen) eller misstrodd för att jag inte har reagerat på “rätt” sätt (näst vanligaste reaktionen). Och så, naturligtvis, pinsamhetsaspekten. Jag vill inte att de ska se mig på det sättet.

Jag har börjat tänka om nu. Nu ger jag mina två cents även om de inte passar in i bilden. Vill folk prata våld får de lov att göra det med verklighetsförankring, hur dålig stämning det än blir. De får prata med någon som inte är en svag kvinna och som inte skadades av en galen man. De får veta exakt hur ointresserad jag är av deras kastreringsplaner och att deras sätt att prata kanske hjälper dem att mäta kuk gentemot varandra, men inte hjälper utsatta kvinnor ett dugg. Tvärtom skrämmer det till tystnad. För vem sjutton vill berätta om något jobbigt som har hänt om det leder till ett vansinnesutbrott hos omvärlden?

Något som däremot är positivt är att det faktiskt är helt upp till män att stoppa våld mot kvinnor (för den som börjar app-app-appa här: 98% av allt sexuellt våld utförs av män och 95% av offren är kvinnor. Så ja, det handlar om kön. Och ja, män utsätts för våld av andra män och det är också ett problem men det gör inte det här problemet mindre. Dessvärre har inte universum en problemkvot som fylls och sen är det lugnt på alla övriga fronter, det sker en massa skit överallt samtidigt. Tyvärr). Det finns mycket man kan göra, om man ser bortom det mycket okonstruktiva hoten om mer våld. Det allra viktigaste är förstås försäkra sig om att själv aldrig skada någon annan, man eller kvinna, hur arg man än blir. Man kan sen dela den insikten med sina kompisar. Man kan vara en bra feministisk förebild och behandla alla människor lika och respektfullt. (101 förslag på hur man som kille gör detta finns här.) och dela det med sina kompisar. Och när olyckan är framme kan man lyssna. Lyssna på sin tjej/syster/kompis och ta reda på vilken hjälp, om någon, hon behöver. Min känsla är att en nedslagen gärningsman ligger jävligt långt ner på hennes lista, och om det finns där, vill hon nog göra det själv.

  • Majkan

    Hmm, den där länken var väl ganska unken? Sätt mig inte på en jävla pedestal!

  • Jessica Toreld

    Sista meningen. Word på den.

  • Zeb

    Angående listan. Tycker det är fånigt att det handlar om vad man ska göra

    “som kille”. Varför inte ställa samma krav på både män och kvinnor? Diskussionen nedanför bloggen är ju intressant i det avseendet. Flera som påpekar att kvinnor knappast kan förvänta sig detta exemplariska beteende från män (framför allt att avstå från all “objektifiering”) om dom själva fortsätter prata om “snygga män” med sina väninnor, diggar vissa skådisar, ser vissa filmer, går på vissa shower etc. Man kan ju knappast ställa krav på andra utan att själv göra samma sak. Då blir det ju dubbelmoral.

    • S

      Att läsa hela Ninas inlägg och sen kommentera detta. Att män står för 98%av allt sexuellt våld mot kvinnor och att kvinnor i 95% av fall är offer, det måste väl få dig att tänka att det viktigaste i detta sammanhang inte är att samma krav ställs utan att män tar ansvar för sin egen förändring?

  • Zeb

    S. Jag pratar om att få förståelse för sin argumentation. Det hela handlade ju om hur “män” borde agera för att stävja sexuellt våld, och länken med en eventuell lösning på detta pratade också om hur just “killar” borde bete sig. Det jag påpekade (och som också kommentarerna till länken berör i många fall) är ju då vad som eventuellt står i vägen för denna beteendeförändring. Att det blir svårt att övertyga killar att förändra sig utan att samma krav också ställs på tjejer, framförallt vad gäller objektifiering.

    Jag tror nämligen inte att det är en särskild utbredd åsikt bland killar att dom underblåser sexuellt våld om dom gillar en screensaver med en snygg tjej. De upplever det som helt harmlöst och inte relaterat. Därmed så kan man inte argumentera utifrån att det bara är killar som har ansvar för att förändra sig vad gäller objektifiering, utifrån deras överrepresentation vid sexuellt våld.

    Du kommer inte att nå förståelse för detta.

  • Herr K Gren

    Bra och viktigt skrivet!

    Jo, för att i alla fall stryka vid Zebs kommentar, det är hyfsat silly att det ska behövas en 101-punktslista – kanske inte främst för att den är riktad mot killar utan för att den tar upp vad man behöver göra för att vara en reko jävla medmänniska. Men uppenbarligen behövs den. Sen handlar det i sammanhang om våldtäkt om vad man _inte_ ska göra: våldta. Och det kan ju tyckas som att det också är en ytterst självklar grej, såpass att det vore befängt med en manual i hur man inte våldtar. Men, av allt att döma…

    Så för er män (och er kvinnor i de där två procenten) som känner att ni inte riktigt vet hur man gör för att inte våldta har jag satt ihop en liten enkel kurs:

    http://hakanerikjohan.blogspot.se/2013/10/att-inte-valdta-en-snabbkurs.html

  • Sofia

    Jag har gjort tvärtemot. Tidigare berättade jag om det i diskussioner som dessa, berättade om det jag faktiskt vet om det här, det jag har varit med om. Men jag har slutat med det. Jag pallar inte längre att bli misstrodd och förminskad, även om personen i fråga kanske inte ens inser hur det känns när de frågar något i stil med “men va? du har väl inte varit med om nåt sånt”. Tacka vettja systraskap, där hittar man de enda som verkligen lyssnar och tror på det en säger, samt kramar om en när det behövs!

  • Pingback: ”Samhällets bristande respekt för ett N E J” | Karins Kuriosa()

  • Rebecka

    Du är grym Nina!

  • Eimma

    Hej Nina! Väldigt bra inlägg som vanligt. Du sätter alltid ord på sånt man önskar att man kunde beskriva bättre. Påtal om detta så har en hel del män i min närhet postat den här bilden på barbie vs heman:

    http://boserwolf.files.wordpress.com/2013/11/barbie-he-man-double-standard.jpeg

    Min första reaktion är såklart förvåning, över att jag inte fattat att de inte fattat. Sen blir jag less och arg. Händer ofta att män säger denna också: fast killar blir ju också våldtagna/slagna av sina flickvänner” ….Jag hamnar ofta i såna här argumentationer och tappar fattningen totalt vilket inte leder nånstans! För självklart finns det problem med objektifiering av manskroppen också. Men hur säger jag det men får fram poängen om att feminismen inte handlar om det här som bilden visar? Att alla vinner på det. Ibland orkar jag inte ens ta diskussionen och säger kort och gott; Det ena utesluter inte det andra, om du tycker det är orättvist starta en egen rörelse. Detta händer oftast när jag vet att personen inte kommer förstå mina argument och egentligen bara är ute efter att provocera. Men ibland vill jag lugnt och sansat förklara enkelt – men hittar inte orden. Det är ju så stort! Snälla hjälp mig med en 101 svar på tal!