Mål som inte är medel

Cirka fem gånger om dagen känns det som att någon dagstidning publicerar råd om 1) Hur man får högre lön 2) Hur man skaffar ett jobb 3) Hur man stressar ner om man har ett jobb och 4) Hur man går ner i vikt. Är det bara jag som tycker att det är så himla störigt?

Själva ambitionen är ju bra. Det finns säkerligen många människor som vill uppnå någon av fyra ovanstående saker.  Problemet är snarare innehållet. För jag LOVAR att var och en av de artiklarna innehåller någon av följande meningar:

Tro på dig själv!

Lär dig att koppla av.

Tänk positivt!

Vad är det för himla råd? Om jag kunde koppla av skulle jag ju inte vara stressad. Hur ska jag tro på mig själv när allt pekar på att ingen annan gör det? Och vad är det för positivt med att tjäna 10 000 mindre i månaden än ens kollegor gör?

Blir helt oproportionerligt störd på “experter” som säger självklarheter och låtsas som att de själva typ aldrig har varit med om något alls. Ingen vuxen person kan väl på allvar tro att man kan vakna upp en dag och plötsligt tro på sig själv? Bra självförtroende är ju målet, inte medlet. Känns som att den där typen av artiklar i bästa fall är ren utfyllnad i tidningen, i värsta fall gör människor som redan har det tufft ännu mer frustrerade när de låtsas som att något som är svårt går att fixa på en kvart om man bara bestämmer sig.

Sen finns det många som tror att medel är mål också. Men det får bli nästa inlägg.

 

  • Marcus

    Spot on!

    Ifall man funderar lite längre, finns det anledning att vara orolig över den här trenden med tidningar som publicerar värdelösa livstips?

    Eller kanske den sanna oron bör ligga i att det som publiceras i tidningarna är en direkt avspegling över vad som går hem hos läsarna? Idag verkar det finnas en utbredd tro på att allting går att quickfixa.

    Vad hände med den tänkande människan? Håller vi på att förlora det fullständigt? Eller så kanske det är glappet mellan tänkande människor och aftonbladet-drömmarna som ökat.

  • Annie

    Detta får mig att tänka på P1 dokumentären “ingen är vän med en fattig”. I debatten som följde var det någon som kommenterade att den fattiga tjejen utan jobb skulle “ta sig i kragen” och då skulle det säkerligen ordna sig. Det gjorde mig oproportionerligt upprörd. Min kille tyckte att det var väl en bra kommentar, det var ju sant. Sicken jävla människosyn, alla som saknar arbete och har ont om pengar behöver bara ta sig i kragen så blir det bra.?

    Kolla här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4091&artikel=5082768

    • Christian

      Är arbetslöshet aldrig individens ansvar?

  • Hanne

    Jeg er så enig, så enig! God selvfølelse er målet, ikke middelet, og de som snakker om dette som noe de har oppnådd en gang for alle, sier bare halve sannheten.