Lite perspektiv, tack

Jag hör diskussionerna kring hur Palme porträtteras i filmen Call Girl. Jag läser den här intervjun med Stig Larsson. Och det EVIGHETSLÅNGA tjafset kring Assange. De är inte unika. Under mitt liv har jag läst hundratals texter och hört tusentals samtal med temat. Det är otroligt synd om män som utpekas som våldtäktsmän.

Att bli oskyldigt anklagad. Dömd av omvärlden. För ett av de värsta brotten som finns. Kan man tänka sig något värre? De kvinnorna som gör det, inser de inte vad de orsakar? Bara för lite uppmärksamhet. Eller för att hämnas. Eller för att få upprättelse och inte känna sig så slampiga.

Jag upphör aldrig att förvånas över hur patriarkala strukturer lyckas hitta vinnande lösningar på precis alla problem. För jag kan lista ganska många personer som det är mer synd om än dem som oskyldigt anklagas för att ha begått ett brott. Dem som har blivit utsatta för brott, exempelvis.

Ändå är det så ofta här diskussionen landar. Trots att i fallet Call Girl det handlar om hur samhällets mäktigaste begår grova brott mot barn. Trots att det enligt BRÅ i snitt anmäls nästan 18 våldtäkter om dagen i Sverige. Trots att uppklarningsgraden är katastrofalt dålig, trots att även de kvinnor som inte drabbas direkt begränsas i sina liv för att de måste vara på sin vakt.

Trots det är det männen det är synd om. Det är männen vi tillbringar timmar åt att diskutera i morgonsoffor. För att någon (uppenbarligen, enligt hur resonemangen brukar låta, helt otillräknelig person) säger att de har gjort fel. Eller inte ens säger det, utan hintar om det.

Vet ni vad? Det är inte kul, men heller inte så farligt att någon ljuger eller säger nåt taskigt. Det gör inte ont fysiskt ont. Det inskränker sällan ens frihet. Men kan bli irriterad, men man överlever. Vilket dessvärre är mer än man kan säga om många andra parter i de dramer som gäller sexuellt våld.

Det är aldrig rätt att ljuga och i den bästa av världar skulle det aldrig hända. Det är ett problem som behöver tas upp och diskuteras. Men därifrån till att det skulle vara mer synd om en av samhällets mäktigaste män för att det 30 år efter hans död insinueras att han har begått ett brott, än om de människor som varje dag utsätts för sexuellt våld, det är så otroligt perspektivlöst.

  • ….

    Vänta nu, på riktigt? Att du aldrig upphör över att förvånas över “hur patriarkala strukturer lyckas hitta vinnande lösningar på precis alla problem” kan ju kanske bero på att du verkar spendera dina dagar med att desperat söka efter “patriarkala strukturer”.

    Din logik av att “det är inte synd om grupp B, för det är mer synd om grupp A” är verkligen besynnerlig. Att du, som står media så nära, sedan inte förstår att det finns en skillnad när en “vanlig” människa blir våldtagen och en “kändis” blir falskligen anklagad för ett brott är ytterligare mycket konfundersamt.. Eller menar du att man ofta diskuterar i morgonsoffor hur många stackars svensson som blir falskeligen anklagade för våldtäkt?

    • Johanna

      Word!

  • Anton

    Jag måste nog hålla med förra kommentaren i att det är dumt att jämföra lidande. Det måste vara helt fruktansvärt att bli oskyldigt anklagad för våldtäkt. Något som troligtvis bottnar i att det är ett helt fruktansvärt brott.

    Därför måste det väl finnas utrymme att göra båda sakerna – prata om hur hemskt det är att utsättas för sexuella övergrepp och att oskyldigt anklagas för sexuella övergrepp.

  • Barba

    Det finns ett mått av antiempati i den här texten som gör mig direkt orolig.

  • Hanna

    Man tar sig för pannan. Desperat söka efter patriarkala strukturer?! För de är ju så fruktansvärt svåra att hitta. Antiempati? Att inte tycka synd om offret utan den som misstänks för dådet, är det empatiskt? Kan inte vara nån annan än Pär Ström eller nån av hans anhängare som fäller såna kommentarer.

    Jag såg Call girl just igår kväll så har hela upplevelsen i väldigt färskt minne. Att det bara pratas om att det är synd om Palmes minne som blir misstänkliggjord och inte övergreppen mot barnen eller hur de mäktiga männen håller varandra om ryggen för att skydda sig och sitt fick mig att ligga sömnlös av äckel. Är inte det en patriarkal struktur så vet jag inte vad som är. Behövde visst inte leta varken desperat eller länge efter en sådan visade sig.

    • T

      Om filmskaparna inte pekat ut palme så hade diskussionen handlat om övergreppen.

      • Nina Åkestam

        Antagligen. Men samma logik förekommer ju i de andra exempel jag nämner, och många andra. Så tyvärr stannar det inte med Call Girl.

    • Barba

      Mitt inlägg blev raderat av någon oförklarig anledning – hur som helst – här kommer det igen – det är en extrem feministisk tankevurpa att jämföra en oskyldigt misstänkt brottsling med ett sagt offer. Ehuru brottslingen faktiskt inte existerar i det scenariot.

  • Nina Åkestam

    Ja ni. Nu skrev jag ju varken att det här problemet inte fanns, eller att det inte var viktigt, eller att det inte är synd om människor som anklagas för grova brott. Däremot tycker jag ABSOLUT att man ska jämföra lidande, framför allt när den jämförelsen säger något om strukturer i samhället. Det blir skevt när allt medialt fokus riktas mot en liten del av händelseförloppet och de stora frågorna glöms bort. Det kan jag säga just för att jag står media nära. Jag förstår mycket väl varför det blir så här. Det betyder inte att jag tycker att det är rätt.

    Och ja, jag söker desperat efter patriarkala strukturer för att kunna se dem, förstå dem och bekämpa dem. Det är en metod som tillämpas av typ alla som vill förändra något alltid. Och anticimex.

  • Jonas Lundqvist

    Jo, det är sant det du säger. Men det finns ju en annan sanning som säger att det faktiskt måste vara bland det jävligaste som finns att bli felaktigt anklagad för nåt sånt avskyvärt brott. Det är inget man “kan bli irriterad över” – det är nåt som kan sänka hela ens existens. Ingen av sanningarna förtar den andra. Båda måste diskuteras. Och det är förmodligen ännu jävligare för en kvinna att bli våldtagen.

  • Mikael Blomkvist

    Filmen är inspirerad av Geijeraffären. Om man känner till den så vet man att Palme var inblandad endast på det sätt att han mörkade att han mottagit info om att vissa kunde utgöra en säkerhetsrisk för landet. Av olika orsaker. Geijer pekades ut som sexköpare andra på listan fanns där av andra orsaker. För något år sedan dök det upp nya anklagelser, nu från två kvinnor som berättade att de varit utsatta för övergrepp som 14 åringar. Det skulle ha inträffat på den bordell som förekommit i Geijeraffären. Fler namn på kända politiker nämdes nu men Palme var inte en av dem och har vad jag vet aldrig förekommit som misstänkt överhuvudtaget. Den enda som i slutändan verkar vara en sexköpare är just Geijer. Men ryktena och tanken om mäktiga män som utnyttjar småflickor är såklart intressant att göra en film på. Tyvärr tror många att det är sanning. Hade en film gjort så att en massa människor trodde att min pappa ens varit misstänkt för något liknande så hade jag också blivit skitarg. Men mest upprörande är det kanske att så många ser en bra film och sedan tror att det som de sett är på riktigt.

  • Anton

    Om du börjar jämföra lidande kommer vi väl alltid landa i en intersektionell fallgrop där stackars våldtagna människor inte förtjänar speciellt mycket sympati eftersom de inte bor i Kongo och utsätts för samma sak.

    • Nina Åkestam

      Jag vet inte vad intersektionell betyder, men att man jämför två saker med varandra betyder inte att man måste jämföra alla saker med varandra. Sen är det ju förvisso sant som du skriver ang Kongo. Och precis som jag har skrivit (nu för tredje gången) menar jag inte att man inte ska rätta till de mindre problemen (som ärekränkning vs sexuellt utnyttjande, som våld i Sverige vs våld i Kongo), bara att man inte ska låta dem överkugga de större.

    • barba

      Du är ute och fladdrar nu Nina. Att bli oskyldigt misstänkt för ett kvinnobrott är bra mycket mer stigmatiserande än en “ärekränkning”. Varför vill du inte förstå det? Det här är grejer som kan förstöra liv. Det också.

  • Anton

    Intersektionalitet handlar om att flera maktsfärer verkar samtidigt, typ (min tolkning) så man kan vara i underläge pga flera saker – kön, klass, hudfärg, läggning etc.

    Jag måste nog ändå landa i att båda sakerna är ganska hemska och att det givetvis är hundra resor värre att utsättas för en våldtäkt än att oskyldigt anklagas för våldtäkt, men att båda (faktiskt) passerar gränsen för “ofattbart”.