Lite lost

Ja. Nu lovade jag ju en temavecka här men det går inte riktigt inser jag nu. Det är helt enkelt lite för jobbigt och svårt att skriva om dom här sakerna. Måste liksom pausa emellan typ? Så jag lovar att resten kommer, men kanske inte exakt precis nu.

Annars har jag precis märkt att det här med att vara akademiker är ett jäkla meck. För några månader sedan hade jag alla goda ambitioner i världen att jag skulle hålla kontorstider, organisera mig, se det som ett jobb. Det har ju gått åt helskotta, minst sagt. Jag irrar bort dagarna, mer eller mindre medvetet, och sitter för det mesta och skriver hela kvällarna. Jag tackar ja till grejer jag inte borde och sumpar grejer jag inte får. Och sen är det ju problemet med finansieringen, så att säga. De allra flesta jobb får man ju betalt för. Så inte riktigt som doktorand, inte på Handels i alla fall. Man får pengar, men långt ifrån tillräckligt att leva på. Vilket gör att alla forskare måste trixa ihop sina liv genom att på fritiden göra sånt man faktiskt får betalt för. Det tar ett tag att vänja sig vid, helt enkelt.

Så. Det här får mig att tänka på två saker:

1. Ni som hör av er och vill att jag ska göra saker gratis. Jag är ledsen, men jag KAN verkligen inte. Hur behjärtansvärt det än är. Den lilla fritid jag har måste jag lägga på att tjäna pengar. Och typ, sova.

2. Jag vet att många av er läsare är eller har varit doktorander. Hur gjorde ni för att få tid och ro till forskningen? Hade ni några smarta principer? Eller lärde ni er med tiden? Hur la ni upp era dagar?

Tar jättegärna emot tips i kommentarer och mail! Säg gärna om det är ok att jag publicerar det ni skriver, för det är säkert fler frilansare, studenter och annat ostrukturerat folk där ute som är lika lost som jag.

  • bell

    det här tyckte jag var bra om den svenska bevakningen av det amerikanska valet

    http://www.journalisten.se/kronika/skev-bild-av-verkligheten

  • Hanna

    Många som doktorerar gör nog det direkt efter avslutade studier (iaf i mina kretsar, många naturvetare), och då klarar man sig ypperligt på doktorandlönen eftersom man går från studiemedel….:) Har man haft välbetalda jobb innan kan jag tänka mig att det blir tufft!

  • Anne-Sophie

    Jag doktorerade inom medicin och mycket av min tid gick åt till laborativt arbete. För att ändå få tid för att skriva försökte jag alltid vara på plats kring halv åtta-åtta. Då fick jag ett par timmar framför datorn och kunde sedan ägna resten av dagen på labb. Eftersom jag fick barn under doktorandtiden var det viktigt för mig att vara färdigjobbad och kunna gå hem vid femtiden för att vara med dem. Sedan var det såklart en regel snarare än undantag att jag öppnade datorn på kvällarna. Så är det nog för alla doktorander.

  • Annika

    Vad menar du med tid och ro till forskningen? Jag skulle säga att allas doktorandtider är väldigt olika, varför det är svårt att ge några generella tips. Min egen har framförallt lidit brist på fokus av en mängd olika skäl (framförallt bristande finansiering). Jag ägnade de första åren åt att bara läsa läsa läsa, vilket i och för sig är bra, men det är bättre att samtidigt samla in data.

    Om du saknar ro till att jobba, använd exempelvis pomodorotekniken (jobba 25 minuter, paus och gör vad du vill fem, jobba 25 etc) för att tvinga dig själv att göra en sak i taget. Men första året är lite kaos, det är bara så det är. Mycket ger sig med tiden. :) Jag föredrar att viga en hel dag åt vad det nu är som ska göras, litteratursökning exvis. Det blir för hattigt om man försöker söka litteratur bara några timmar på en dag. Men! Skaffa referenshanteringssystem _nu_ om du inte redan har det. Du kommer att tacka dig själv. Jag använder Mendeley, det är gratis och har ett community där du kan dela artiklar inom forskargruppen.

    Med åren blir man bättre på att söka litteratur bara delar av en dag, men i början är det bättre att vara snäll mot sig själv och inse att det tar tid att komma på vad man pysslar med.

  • Lovisa

    Lägg hemskt gärna upp bra tips! Jag är bara kandidatstudent men gör exakt likadant. Håller ju inte riktigt i längden så att säga.

  • Anna

    Vilket bra ämne! Detta borde diskuteras mer! Jag är inte doktorand (student fortf) men vet att just pomodorotekniken har funkat för flera av mina doktorandvänner. Det har ju också med läggning att göra. Vissa kör på bara, andra funderar mer. Acceptera detta och kämpa inte emot, utan med så blir det en skönare resa.

    Annars detta med pengar, det är väl downsizeing som gäller med doktorandlönen… Tur att du kommer från en bransch med möjligheter till frilans och andra uppdrag som kan ge stålar. Om du har problem med uppskjutandebeteende (prokrastrinering) kan jag tipsa om Neil A Fiores bok “the now habit”. Många bra verktyg där.

  • Annika

    Jo, en sak till, första året som doktorand gör man som du säger, irrar bort dagarna. Prata med din handledare/bihandledare och se om han/hon kan tänka sig att begära att du lämnar in en litteraturstudie på valt tema, så du känner att du har ett mål. Du behöver ändå ffa arbeta på att komma fram till din frågeställning (den kommer att röra på sig över åren, men du behöver ha en att jobba efter), och för att komma fram till den behöver du ändå läsa litteratur. När du kommit fram till en frågeställning behöver du börja göra studier.

    Har du annars några kurser att gå? Gå dem. Sånt ska man gärna ägna sig åt så mycket som möjligt första halvan av tiden, så man slipper dem senare. (Vilket slags studier ska du göra? Gå några metodkurser. Och en i vetenskapsteori, men hör dig för så den är bra först. Har gått en helt lysande dito, men många är bara teori vilket inte är alls lika mycket värt.)

    Det är också viktigt att inse att det här med att plugga inte är som att doktorera, även om det på ytan kan verka likt. Ja, du har mycket kontroll över din tid, MEN du har bara dina egna mål att jobba efter. Kommunicera med dina handledare. Se om de kan hjälpa dig sätta upp mål och deadlines så du kanske känner dig tvingad att strukturera upp tiden för att göra ett bra jobb. För jag förutsätter att du inte arbetade på samma sätt i näringslivet?

    Oj. Lång kommentar. Nåväl. Fortsätta jobba nu var det. :)

    • Ewa

      Här måste faktiskt jag säga lite emot när det gäller kurserna. Jag vet att det på vissa ställen fungerar så att många river av kurserna så fort som möjligt i början av doktorandtiden, men jag tänker att vissa kurser kan man vinna på att avvakta lite med. jag önskar t.ex. att jag hade läst metod EFTER att jag samlat in mina data, så att jag mer aktivt kunnat samordna arbetet med kursen med analysen av data. Istället för att göra dubbeljobb. Men det förstås – det beror ju på hur kurserna är upplagda också, och det skiljer sig ju väldigt mycket åt beroende på var man läser och med vilken lärare.

      Instämmer helt i att det kan vara klokt att höra sig för om bra kurser – det gäller alla kurser, inte bara vetenskapsteori.

  • Emma

    Jag har jobbat tidigare och nu börjat plugga igen, hann under åren skaffa mig en “trevlig” livsstil och köpa mig en bostadsrätt där föreningen strular så i somras tog jag över ordförandeskapet. Det är inte att doktorera, men det är att ha lite pengar och lite tid. Jag jobbar 40% och pluggar 100% och sen när man kommer hem var det ju det där med föreningen…

    Jag måste planera. Både tid och uppgifter. TOKplanera! Och jag har inte hittat rätt än, har liksom varit lite motsträvig men snart är jag där. Vad ska vara gjort när, i alla delar av livet. Har ett uppgiftssystem i outlook och kalendern/iphone. Det är nummer ett för mig och jag kämpar på.

    Jag kämpar också med motivationen. När jag kommer hem vill jag bara göra som jag gjorde förut: ingenting. Jag vill vårda mina relationer, jag vill inte tänka på mina struliga grannar, jag vill pyssla, läsa, kolla film. Dels så försöker jag hålla helgerna fria från jobb och plugg och bara fokusera på typ tvätt… Och det där. Dels så får man bryta ner det. För mig handlar det om (förhoppningsvis om jag får jobb) två tuffa år. Det är typ ingenting. Vad mer som är ingenting är att det snart är jullov. Sen sportlov. Sen påsklov. Så mina perioder är bara så långa, till nästa paus. Har man ett kort mål så är det lättare att hålla huvudet uppe. Är det riktigt jobbigt så är det alltid snart helg. Har man inte lov tycker jag att man när man planerar ska planera in ledighet. Har man råd, en semester till och med. Då har man ett ljus där i tunneln. Men när du fyller din kalender, lägg in FILM, SOVMORGON, FIKA, SEX, MASSAGE och allt det där också.

    Jag kan inte göra så mycket mer åt mina utgifter, har satt mitt pensionssparande och andra lyxsparanden på hold (sparar bara till buffert), bytt abonnemang på bredband, tele, el, sagt upp tidningar och välgörenhetsengagemang/prenumerationer/medlemskap. Finns en sjukt bra sida för att få lite koll, http://www.smartbudget.se. Sen har jag faktiskt också sökt ett stipendie från min fackförening som jag fick! 3000kr – katching! När jag har betalat alla räkningar så har jag som mest 2000kr kvar, den här månaden hade jag 400kr. Då blir man kreativ. Julklappar i år blir saker jag sytt om (fleecefilt blir poncho aslätt http://imgur.com/GXzLe) och typ lyxgrejer för 100kr (doftljus, fint kaffe, dyr tvål osv).

    Mitt sista tips är att ventilera. Berätta för dem du älskar varför du är lite disträ, att du tänker på dem hela tiden och att du önskar att mer tid fanns. Kolla var det finns tid. Planera in dem också… Så vet de att även om du inte ringde idag så ses ni nästa helg och så att du kan stilla ditt dåliga samvete ett tag. Och när ni ses, berätta allt det där jobbiga på typ en kvart, sen lyssnar du bara på din kompis, så ni båda slipper tänka på dina problem ett tag, hjälp när du kan hjälpa, bonusen är att du känner dig duktig sen.

    Jag har inte blivit bra på det här än, jag känner aldrig att jag räcker till eller att det jag gör blir bra. Men jag försöker påminna mig själv om alla de här grejerna och så tänker jag: i helgen får jag vila/gå en lång promenad med hunden/ligga med min kille/göra en julgirlang. Och snart är det jullov!

    • Joanna

      Jättebra! Tack!

  • Nadja

    Hej Nina!

    Jag vill tipsa om Finish on Time http://finishontime.se/ som startades och drivs av bland annat Åsa Andersson, filosof och managementkonsult. Hon kanske kan ställa upp på en intervju till bloggen om världens bästa strategier för att lägga upp sin tid och få saker gjort.

    Ps. Jag tycker så mycket om din blogg! Känn ingen press med temaveckan :)

  • Eva

    Jag är doktorand vid Uppsala Universitet och jag har en del tips som i alla fall fungerar för mig.

    För det första jobbar jag när jag är på jobbet och i princip aldrig hemifrån. Någon enstaka gång har jag suttit hemma och läst inför något viktigt p.g.a. att min rumskompis varit tvungen att prata mycket i telefon. Annars så jobbar jag när jag är på min arbetsplats. Måste jag jobba på helgen så går jag dit.

    Vidare håller jag hyfsade kontorstider och har landat i min egen lilla rytm (ca 9-18). Däremot tar jag mig någon extra sovmorgon om jag känner att jag behöver det och jag går ibland tidigare för att hinna göra ärenden eller för att jag känner mig trött eller utmattad. Min vardag är mycket mer strukturerad än vad jag trodde att den skulle vara och jag är glad att jag fått det att fungera så.

    Annars brukar jag göra “att göra listor”. I mitt forskningsfält jobbar jag mycket med datainsamling och olika statistiska analyser och sådant är lätt att spalta upp i listform. Gör dem så detaljerade som du känner är möjligt. Vet jag när jag går hem för dagen att det finns några saker som bara måste göras dagen därpå så skriver jag genast ner dem på ett papper som jag lägger på tangentbordet. De här listorna är verkligen livräddare. När jag inte gör dem irrar jag i princip runt i korridoren med en tekopp i handen.

    Hoppas du får lite ordning i din nya roll och att du tycker att det är roligt!

  • Fråga Ugglan | Klok som en coffeetablebok

    Jag borde väl egentligen inte kommentera nu, för jag har inga vidare tips. Det är svårt. Jag växlar fritt mellan att med alla medel försöka göra om forskandet till ett ‘riktigt’ jobb (ser att du har fått en del bra tips om pomodoro, deadlines, arbetstider och sånt), och att helt släppa det och bli precis så flummig, lösryckt och ingrodd som man kan bli om man bara tillåter sig själv att bli det. I början hade jag jättesvårt för avsaknaden av ramar. Nu har jag väl mer eller mindre gett upp tanken på att de ska finnas där. Jag försöker tvärtom att sluta tänka på det som ett jobb och bara tänka på det som något jag gör. Försöka sluta tänka i timmar och bara fokusera på att lära mig och att ha roligt. Det låter superflummigt, och det är det väl också. Men när jag accepterade att jag kunde låta jobbet bli en del av mig istället för att ta en del av mig, så blev det lättare. Med det inte sagt att det funkar för alla, det har varit en rätt smärtsam process. Du kanske redan sett det, men doktorander mår ofta rätt dåligt, särskilt om de är kvinnor i traditionellt manliga miljöer. Sjukskrivningsstatistiken varierar från horribla siffror till inga alls, beroende på villkoren på olika institutioner (om man har anställning eller inte och hur den lokala kulturen ser ut – om man t.ex. bara stannar hemma och ‘tar igen det’ senare de gånger man kraschar, utan att sjukskriva sig). Jag känner faktiskt inte så många doktorerande kvinnor som inte går i terapi eller har gjort det, och det tog ett bra tag innan jag fattade det. Hade jag vetat från början så tror jag att jag hade varit mer förberedd på hur det skulle vara.

  • C.

    Efter att jag har läst så mycket klokt här är det väldigt kul att äntligen kunna bidra med lite åsikter. Tycker att många kommentarer har varit väldigt bra och du har fått många bra tips. Så det här blir nog mest en bekräftelse att det är en till som tycker likadant.

    Att det är meckigt att vara forskare tycker nog alla vi som forskar. Visst är det bra med fria arbetstider, men det är även väldigt svårt och påfrestande. Man blir dock bättre på det med åren, och jag tror att första året av doktorandstudier bland alla kurser och all litteraturläsning även till stor del handlar om att hitta ett arbetssätt som passar en. Dessa kan vara väldigt olika beroende på person. Jag själv föredrar att ha vanliga arbetsdagar 9-18 på kontoret, men det kan även bli sovmorgon eller kväll- och helgarbete när det behövs. En kollega jobbar enbart på nätterna. Vissa jobbar helst hemifrån. En jobbar helst på kafé. En jobbar helst på helger. Så det gäller helt enkelt att hitta det sättet som passar en själv.

    Att skriva mycket detaljerade att-göra-listor tycker jag också är ett bra tips. Oftast är det svåraste att förstå vad man egentligen ska göra, och vad som behöver prioriteras just nu. Att försöka sätta upp deadlines fungerar också bra, säg till handledaren att du ska göra si-och-så fram till nästa vecka, och då blir det väldigt pinsamt om man inte har gjort det. Det är skönt att läsa mycket kurser, då har man ju oftast inlämningar som ska in i tid.

    Angående doktorandlön så verkar det vara väldigt dåliga villkor på handels, på hemsidan står det 13000 skattefritt stipendium. På SU t.ex. har man precis beslutat att, från 2015, alla doktorander ska ha anställning från början, dvs mellan runt 20000 och 26000 före skatt och de sociala förmånen som anställning för med sig. Har ni ett doktorandråd? Det är inte alls omöjligt att man lyckas övertyga ledningen att ge bättre förmån. T.ex. kan man argumentera med att avhandlingarna blir bättre om doktorander har arbetsro och inte behöver jobba vid sidan om, och att det gäller att locka de duktigasta doktoranderna (man anställer ju inte heller den billigaste professorn, utan den bästa). Det finns mycket mer att säga om temat och jag är inte den bästa personen att skriva om det heller, men en googling på “utbildningsbidrag” borde få fram mycket bra info.

  • Åsans värld

    http://charlottehitochdit.wordpress.com/2012/11/16/det-akademiska-aret/

    En av mina favoritbloggare tillika doktorand ger sin syn på saken

  • k

    Är bara nyfiken på hur många kronor i månaden du anser vara “långt ifrån tillräckligt att leva på”?

    • Nina Åkestam

      Jag tjänar 13 000. Jag levde på mindre än så när jag var student, men eftersom jag har jobbat de senaste 6 åren har jag skaffar mig vissa vanor, en lägenhet exempelvis, som kostar mycket mer än de gjorde då. Jag menar verkligen inte att det är synd om mig, det är ju helt ett eget val, bara att det är trassligt att få ihop det med det sättet jag vill leva på.