Komplimanger och nagellack

Har fått lite kommentarer och sånt angående mitt inlägg om manlig blick. Det känns som att många inte förstår skillnaden mellan objektifiering och vanlig social interaktion. Eller objektifiering och utseende i allmänhet. Någon tyckte exempelvis att det är konstigt att jag kan skriva om att “jag inte gillar att män tittar på mig” och ändå måla naglarna.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara. Jag tycker att det är uppenbart att jag kan vilja klä mig och sminka mig på ett visst sätt utan att få glåpord ropade efter mig på gatan. Jag tycker att det är självklart att det är stor skillnad på när någon jag känner ger mig en komplimang för mitt utseende, och när någon jag aldrig har sett förut gör det. Sociala interaktioner är komplexa, men om man har växt upp bland folk borde det inte vara så svårt att avkoda vad som är vad.

Men allra helst skulle jag vilja att alla fick slippa de där kommentarerna helt. Jag skulle vilja att man kunde välja att äta eller klä sig eller röra sig beroende på vad man själv känner för och vad man vill uppnå, och inte beroende på vad andra ska tycka. Och framför allt vill jag att man ska sluta blanda ihop utseendebaserade komplimanger med uppskattning, kärlek och bekräftelse. Om man är orolig för att göra fel kan man ju prova att säga något uppskattande om någon insats i ett möte istället för att kommentera hennes klänning. Som man hade gjort till en man.

  • Eva Sara

    Ja! Heja! Förstår precis vad du menar.

  • Haiku

    Alltså att säga till en kvinna att hon är snygg är lite samma sak som att säga till Peter Forsberg att han är bra på hockey. Varför skulle någon vara intresserad av ett självklart konstaterande av en okänd människa?

    • Mikael Blomkvist

      Vad säger att det är självklart att kvinnan du pratar om är snygg, eller själv känner sig snygg? Att få en komplimang av någon, känd eller okänd, en dag då man känner sig sliten och ful är väl trevligt. Tror t.o.m Peter Forsberg efter en mindre bra insats har uppskattat att få höra av andra att han är en bra hockeyspelare. 😉

    • Haiku

      Så mikael Blomquist med det du säger så kan man dra två olika slutsatser. 1. Du går fram till en person som du inte anser är särskilt snygg och ger henne en komplimang för hennes utseende. 2. Du går fram till en person som du tycker är snygg och ger henne en komplimang för hennes utseende. Vid svar 1 så grattis du tycker att du är en riktig samarit och hjälper de behövande i samhället. Vid svar 2 grattis du har en extrem skev självbild som säger att du är den enda personen i världen som tycker denna människa är snygg och dina stora ord kommer förändra hens liv. Hen hör det dagligen och tänker på annat när du pratar. Bland annat när ska den här okända mannen sticka. För exempel se Annas kommentar härnere.

    • Mikael Blomkvist

      Ja, du. Jag är jättedålig på att ge människor komplimanger för deras utseende. Jag tycker det känns konstigt att göra det och gör det därför väldigt sällan. Undantaget är när någon kanske ansträngt sig extra för att den vill vara fin vid något särskilt tillfälle. Då känns det motiverat. Sedan om det gäller en kvinna eller en man bryr jag mig inte om. Jag säger inte heller att någon är fin om jag inte tycker det, så nej, jag tycker inte att jag är en samarit de gånger jag ger en komplimang.

      Jag tror inte att alla människor känner obehag så fort någon de inte känner säger något positivt om deras utseende. Tror allt handlar om hur man säger det.

      Om du skulle råka hamna bredvid mig på en buss och tyckte att jag hade klätt mig jäkligt snyggt så skulle jag bli väldigt glad om du sa det. Vem du än vore. Jag förstår inte varför vi ska undvika att ge varandra komplimanger. Och jag tycker synd om den människa som när någon vill vara vänlig bara tänker “Jag vet det, kan du inte bara dra?”

      MEN som jag skrivit flera gånger så finns det “komplimanger” som går över gränsen.

  • Mikael Blomkvist

    Jag tycker att man visst kan ge någon man inte känner, man eller kvinna, en komplimang på dennes klädsel, frisyr, naglar eller utseende i övrigt (menar här inte glåpord från frustande gorillamän eller pilska vin-tanter). MEN det ÄR sjukt att kvinnor alltid får kommentarer om sitt utseende innan något annat. Av okända OCH de som de redan känner. Att alla möten alltid ska börja med “Vad snygg du är idag”, typ. Jättekonstigt.

  • A

    Fint att du förklarar skillnaden, fast den ju borde vara självklar. Angränsande: Jag vet inte hur många gånger jag har hört män säga att alla män tänker på sex (liggbar eller ej) så fort de ser en tjej och så vidare. Och “hehe det fattar ju inte tjejer, att snygg = sex”. Såna är vi av naturen, säger dessa män, och går ju därmed ironiskt nog på samma linje som så kallade manshatare (“män är djur”). Det måste vara ganska jobbigt för alla de män som inte är såna att stämplas så. Jag (tjej) skulle hata att folk trodde att jag klädde av varenda en med blicken på jobbet. Men hur kommer det sig att inte fler killar opponerar sig mot den här bilden av män som så många gubbiga män fortfarande sprider genom sina slemmiga beteenden? Ibland blir jag rädd när jag tänker på hur jag uppfostrades av tjejtidningar till att tro att yta = kärlek, medan killarna från min årskull fick lära sig att yta = sex.

    • Mikael Blomkvist

      Jag kan bara lyfta på hatten och hålla med. Ville bara påpeka att en komplimang från en okänd man faktiskt bara kan vara vänligt menat och asexuell. Att ni tjejer inte ska ta det som att komplimangen alltid kommer från ett äckel som bara ser er som objekt.

    • A

      Mikael: Min kommentar var till Nina (som verkligen pekar på något viktigt i dessa inlägg), men jag förstår hur du menar också. Samtidigt: Kanske är det ni män som behöver tänka på att det finns annat att berömma? Kanske har ni oäckliga män ett ansvar att vara med och bryta strukturen som gör kvinnors yta till det naturliga samtalsämnet i så många lägen? (Kvinnor har förstås samma ansvar att inte hålla på och fixera sig vid andras utseende).

    • Mikael Blomkvist

      Jag håller med om att Nina inlägg är både bra och viktigt. Så klart ska man berömma annat än utseende och det är kanske extra viktigt att tänka på när det ser ut som det gör (gorillorna o.s.v).

  • Anna

    Jag är en 20-årig tjej som jobbar i butik, och det händer ganska ofta att män (nästan alltid medelålders och uppåt) berömmer mitt utseende och säger att jag är den sötaste tjejen i butiken eller så. Det är klart att de säger det för att vara snälla men jag blir ändå lite illa till mods. Jag behöver inte deras komplimanger för att känna mig bekräftad, det jobbet gör min pojkvän, mina vänner och min familj bra. Och det blir svårare att göra mitt jobb när de inleder konversationen med att berömma mitt utseende, för då känns det som man “står i skuld” och förväntas vara på ett visst sätt: gullig, glad och söt.

    Jag vill också kunna klä mig hur jag vill nu när det börjar bli varmt utan att behöva känna mig obekväm, men jag är tyvärr ofta det. Jag klär mig verkligen inte “utmanande” (om man nu ska använda den idiotiska termen), men så fort jag har en tröja som är aningens urringad eller tight får man en helt annan uppmärksamhet av män, leenden och blickar på mina bröst. Jag vet inte hur många gånger jag tagit på mig en kofta eller gått med armarna i kors för att slippa att män, 50+ ska stirra på mina bröst bara för att jag har en tshirt på mig.

  • Lina

    Jag förstår också precis vad du menar! Skönt att se känslan klädd i ord.

  • Lina

    Jag håller med! Det känns skönt att se känslan klädd i ord.

  • cajsa

    Jag har själv haft jättesvårt att förklara precis den här känslan, och min pojkvän förstod inte alls häromdagen när jag försökte förklara för honom. Vi hade en målare hos oss här om dagen som skulle hämta vår extranyckel. Jag öppnade dörren och frågade några relevanta frågor om hur lång tid målningen skulle ta osv, men var glad och trevlig som man liksom är. Målaren var en man i 50-års åldern, och när han hade fått min nyckel och skulle stänga dörren sa han “tack, snygging” och jag som var inne i trevlig-käck-tjej-mode svarade snabbt “haha tack!” och innan jag fattade vad han egentligen sagt hade han stängt dörren. Jag vill verkligen inte att han skulle tro att jag tackade för den så kallade komplimangen, och egentligen ville jag bara springa efter honom och förklara att det inte var okej. Men jag fastnade liksom på stället och det kändes jäkligt obehagligt att jag inte ens hade makten att stänga ute en människa ur mitt eget hem eftersom han hade min nyckel. Jag vet inte om det blev klarare den här gången heller, men jag vet precis vad du menar, och tack för att du sätter lite vettiga, kloka ord på det hela.

    • Johan Östlund

      Hej,

      Jag brukar lasa Ninas blogg i bland och jag lyfter alltid pa hatten for hennes intressanta tankar – oavsett om jag haller med henne eller inte. Och i dag var det premiar for mig att lasa kommentarerna ocksa. Med risk for att sparka in oppna dorrar eller att upprepa vad tidigare skribenter redan har lagt fram kommer har ett par snabba reflektioner.

      I grunden handlar det om att bli sedd och darmed bekraftad. Nina arbetar dagligen med att paverka manniskors beteenden. Da vet hon aven att ett grundlaggande behov hos manniskor – oavsett kon – ar att bli sedda och darmed bekraftade. Som flockdjur behover vi det. Jag haller givetvis med om att det ar djupt olyckligt att kvinnor i alla aldrar bedoms alldeles for ofta for sitt utseende och inte for sin formaga att prestera inom ett givet omrade. Men i grunden behover vi uppmuntra varandra mycket mer an vad vi gor i dag. Problemet ar att justera obalansen. Jag ar overtygad om att vi far ett mycket varmare samhalle om man fortsatter att kommentera kvinnor for deras utseende men lika mycket for deras prestationer. Och det samma galler for det motsatta.

      Undertecknad mar valdigt bra om en kvinna (det ar helt ointressant om jag kanner vederborande heller inte) kommenterar att mina mockaskor, tweedkavaj eller – ja, mitt ansikte ar trivsamt. Jag kan inte i min vildaste fantasti forsta vad som ar fel med detta.

      Jag tycker att Nina har fel om att man ska sluta blanda ihop utseendebaserade komplimanger med uppskattning och bekraftelse. Beroende pa situation ar de en del av samma mynt. Vart utseende ar en del av var identitet (for vissa ar det svagare eller starkare). For man i allmanhet handlar det dock om att inte bara bekrafta den delen utan hela personen. Dessvarre tror jag inte att alla man ar kapabla till det. Tyvarr. Och det beklagar jag verkligen.

      Med for undertecknad som tycker att varlden vore mycket trevligare och vackrare om fler individer forde och kladde sig som Cary Grant, David Niven, Roger Moore och Grace Kelly – dessvarre lever vi i en ful varld – sa ar det sjalvklart att fortsatta kommentera och uppmuntra en kvinna som skanker gladje till sin omgivning genom att hon klar och for sig fortjusande.

      Till sist, jag vagar saga att ingen kvinna som jag har gett en komplimang till har kant sig obekvam. I slutandan handlar det om hur man agerar och – framforallt, hur man uttrycker sig.

      Med varma halsningar.

      Johan

    • Tony

      Johan Östlund. Vi är inga flockdjur längre och vi lever inte på femtiotalet där kvinnor är värdinnor “som skanker gladje till sin omgivning genom att hon klar och for sig fortjusande.” Du kanske ska försöka lyssna på vad dessa kvinnor här över säger istället som klassisk gubbmanér strunta i det och berätta vad du tycker istället. Alltså “sanningen”.

    • A

      Johan Östlund. Fundera på om det är du eller vi tjejer som avgör hur det känns att vara tjej och ständigt bli bedömd ur ett ytligt perspektiv. Jag har som kreatör varit med om att marknadschefer, byråledare – alla möjliga män – har valt att berömma mitt utseende i offentliga sammanhang. Och ja, det är jag som avgör huruvida det är ok att säga “Hon är inte bara snygg!” när jag har sagt något smart. Dessutom: Fundera på om det är skillnad mellan tjejer och killar; gå in på Pressbyrån, stanna upp vid tidningshyllan… och tänk en stund på vilket budskap samtliga tjejtidningar sänder ut. Fundera lite mer helt enkelt. Din upplevelse är inte samma som min. Det ger dig inte rätten att förringa ett problem som de flesta tjejer upplever som jobbigt. Eller rätten att vifta bort och förminska vår upplevelse. Tack.

  • Johan Östlund

    Hej Tony,

    Tack for din reflektion. Jag hoppas att du ursaktar mig, men jag maste kommentera din reflektion som hastigast.

    Vi ar – och kommer alltid att vara, flockdjur. Detta ar varken konstigt eller fel vilket jag hoppas att du forstar. Som genuint intresserad av vetenskapliga ron inom beteendevetenskap tycker jag tvartom att det ar fangslande att se hur lite vi har utvecklats som ras de senaste typ 10 000 aren.

    Naval, jag maste saga att det kanns trakigt att vi pratar om 50-tal och gubbmaner nar min poang handlar om att uppskatta varandra for hur vi for oss. Kanske ar jag verkligen helt dum i huvudet (det risken finns saklart) men jag faktiskt inte forsta hur det jag skrev ar 50-tal och “gubbigt” I min varld symboliserar David Niven och Cary Grant nagot trevligt. Vidare sa handlade mitt inlagg om bade man och kvinnor. Samt att vart samhalle blir varmare om vi alla visar storre uppmuntran gentemot varandra.

    Till sist, det handlar aterigen hur man gor detta. Svarare an sa ar det inte. I allafall inte i min varld.

    Halsningar,

    Johan

    • Anna

      Johan – jag önskar att män som du kunde försöka lyssna istället för att blint hävda att du har rätt. Du skriver att ingen kvinna som du gett en komplimang har känt sig obekväm, men om du läser min eller Cajsas kommentar kanske du förstår varför. Den spontana reaktionen när man får en komplimang är att säga tack, det är oftast först efteråt man förstår att det kanske inte var helt okej att den där mannen sa sådär. Du skriver att du inte förstår vad som är fel med att ge en komplimang för någons utseende och att du gör det för att sprida glädje. Men då undrar jag om du tror att jag blir glad när en man som är 20-30 år äldre än mig säger att jag är söt, har ett fint leende, vackra blå ögon eller långa, snygga ben? De kanske säger det med all välmening och för att “skänka glädje” precis som du skriver, men tror du jag blir glad och känner att deras komplimang på något sätt berikat mitt liv? Svaret är nej, jag blir inte särskilt glad, det har snarare hänt flera gånger att man känner sig lite smutsig när män som skulle kunna vara ens pappa tittar på en på ett sådant sätt.

    • Tove

      Johan, du tycker inte det känns som en mer trovärdig källa till hur kvinnor uppfattar utseenderelaterade komplimanger att lyssna till just kvinnor och deras åsikter än hur du tror och tänker? Snälla kan du (och alla andra män) bara pröva att säga till exempel: bra skrivet, jobbat osv. istället för: snygga ben, ögon osv.

    • Tony

      Johan att 2012 hänvisa ett beteende till stenåldern och till djur känns rätt unket. I nästa mening kan jag tänka mig att du börjar prata om att kvinnor gillar den farliga mannen för att han försvarar flocken. Tiderna förändras och tur är väl det annars hade du stått där i grottan och pratat om hur mycket bättre det var på juratiden när skräcködlorna var kung på fälten.