Karriärtips och skitsnack

På tal om #baramänniska, #nofilterweek etc etc, har den här länken har snurrat en del på mina sociala medier på senaste tiden.

Why Generation Y Yuppies Are Unhappy. 

Den handlar om karriär och lycka. Den har roliga tecknade figurer (och enhörningar!). Och den är helt himla värdelös.

Till att börja med bygger den inte på någon fakta alls. Definitionen är lycka som verklighet-förväntningar är exempelvis skitkonstig. Man skulle precis lika gärna kunna resonera tvärtom: höga förväntningar för oss MER lyckliga eftersom vi då kan gå runt och glädja oss åt allt det roliga som ska komma sen redan nu (Nextopia, ni vet). Resten av resonemanget är precis lika godtyckligt: är verkligen generation Y i olyckligare än sina föräldrar? Stämmer det att våra föräldrar värdesatte en trygg karriär framför allt annat? Finns det några som helst bevis för att vår föräldrageneration lyckades bättre på jobbet än de hade förväntat sig?

I forskningsartiklarna jag läser brukar den här typen av resonemang kallas för conventional wisdom or prevailing opinion – att saker är på ett visst sätt för att alla VET att det är så. Det är ta mej tusan det värsta jag vet. Hur många människor har inte fått ett sämre liv för att alla, under en viss tid, VISSTE att barn mår bra av att bli slagna, att svarta människor är dummare än vita, eller att män är sämre på att ta hand om barn än kvinnor? Artikeln om Gen Y får förhoppningsvis inte så dramatiska konsekvenser, men det är irriterande att något så tunt kan få publiceras på Huffington Post, och att hundratusentals människor tycker att det är värt att dela den.

Men, det kan ju vara så att all fakta i artikeln faktiskt stämmer, även fast författaren har valt att inte förklara dem. Då har vi ändå ett till problem som gör mig superirriterad: de förnumstiga “råden” på slutet. För den som inte orkar klicka på länken säger de så här:

1. Fortsätt att vara galet ambitiös.

2. Sluta tro att du är speciell.

3. Strunta i alla andra.

Alltså, jag vet inte vilken planet den här skribenten lever på, men i min värld bygger hela samhället på att man bryr sig om andra. Det går ju inte att vara en människa annars. Klart att man jämför sig. Och dessutom kommer alla de här påståendena med ett stort HUR DÅ? efter sig. Sist jag kollade slutade man inte tro något bara för att någon sa till en. Om inte författaren själv har lyckats med det här och har en bra metod att dela med sig av, skulle jag vilja be hen att hålla klaffen.

Det som gör mig allra mest matt är att så här ser det ju ut överallt. Så många “karriärråd” och analyser av “samhället” som är rent skitsnack, och dessutom inte hjälper en kotte.

Bäst att jag fortsätter skriva på boken nu.

 

  • Fanny

    Men TACK för att det är fler som irriterat sig på den texten! Mot bakgrund att psykisk ohälsa ökar bland unga men även kvinnor (i alla fall i Sverige men kanske ser det lika dant ut i andra länder?) och att främsta anledningen till sjukskrivningar är relaterar till psykisk ohälsa känns det väldigt raljant att bara koppla detta till att unga är bortskämda och bara borde “deal with it”, d.v.s. sluta ha förväntningar så blir du lycklig och mår inte dåligt. Sluta bara tänka så ska de gå bra. På samma sätt som det finns “humoristiska” texter och bilder som hävdar att de vill “nyansera” stereotypa könsroller men som snarare förstärker denna, upplever att jag liknande texter som den om generation Y (f.ö. väldigt märkligt att klumpa ihop alla födda mellan 70- och 90-talet till samma grupp, eftersom samhället sett ganska olika ut under dessa tre decennier) förstärker bilden att unga (eller andra, t.ex.arbetslösa ) som mår dåligt bara är lata. Och bortskämda, typ. Så ja, fortsätt skriv på boken!

  • MATILDA

    Vad är då ditt karriärråd?

    • Nina Åkestam

      Håller som sagt på att skriver en hel bok om det just nu, kommer nog att bli 200 sidor ungefär 😉

  • Linn

    TACK NINA! Det här har irriterat mig hela veckan men orkar inte facebookbråka med folk så har inte sagt ett ord. Dåligt av mig kanske. Men bra av dig.

    • Nina Åkestam

      Bra. Orkar inte heller FB-bråka, det blir så kort och hafsigt. Därför finns bloggy!

  • Chelli

    När jag läste detta kom jag direkt att tänka på Dan Gilberts geniala föreläsning på Ted Talks om lycka. Måste ses. Om du inte redan gjort det. Då kan du se den igen!! http://www.ted.com/talks/dan_gilbert_asks_why_are_we_happy.html

  • Lisa

    ser så mycket fram emot din bok <3

  • E

    Det du sa där om att samhället bygger på att man bryr sig om andra tycker jag är så himla intressant och viktigt! Jag har en känsla av att normen inte är så i samhällsstrukturen idag, eller att egenskaper som är “manliga” (rationalitet, förnuft) värderas högre och därför får mer utrymme än “kvinnliga” (känsla, omtanke) … Lite inne på ekofeminismens spår som menar att moral är just känsla och att man handlar moraliskt när man visar omtanke, tar hand om någon. Har du hört om den teorin? Skulle jättegärna lyssna på din synpunkt/tankar kring den.

  • Anna

    Ja tack för att du skrev detta! Förutom att jag som 21-årig nyutexaminerad studerande från ett amerikanskt universitet faktiskt inte stött på nästan någon människa som bara anser sig vara “speciell”, så bortser författaren totalt från den ekonomiska realitet som Generation Y just nu möts av. Arbetsmarknaden karaktäriseras mer och mer av flexibla arbetstider, obetalda praktikplatser och deltidsjobb. Jag har själv sökt arbete i ett år + att jag sett mina amerikanska vänner söka jobb som dårar och alla är redo att jobba stenhårt från grunden, och ändå är flera arbetslösa, tillfälligt anställda eller obetalda. Och det är just där problemet ligger; hur orkar man fortsätta vara ambitiös och inte bli avundsjuk när det hårda arbetet inte leder någonstans och krafterna tar slut? På frågorna i slutet av artikeln, dvs ifall man känner att man är speciell och isf varför, så var min första tanke att så många jag känner är speciella just därför att de fortsätter att orka söka jobb och plugga fastän arbetslöshetsprocenten är skyhög och många måste flytta hem till sina föräldrar. Att sedan dessutom klumpa ihop människor till Generation Y, utan att ta i beaktande att människor kommer från olika socioekonomisk bakgrund och att det har enorm betydelse (i synnerhet i USA), är allmänt ignorant.