jag håller officiellt på att tappa det

Ibland tror jag att jag behöver en pojkvän och/eller barn. Så som mitt liv ser ut just nu har jag nämligen alldeles för mycket tid, och behöver ta alldeles för lite hänsyn. Det är jag, på jobbet är det Sandra, och that’s it. Mina vänner behöver jag naturligtvis vara snäll mot, men de är alla mycket självständiga och jag kan inte påstå att jag behöver visa dem någon särskilt hänsyn. De tar mig som jag är. Hur som helst. All den här tiden är ju på sitt sätt förträfflig, men den gör också att jag kan syssla med olika projekt och experiment och jag börjar nu undra om det har gått för langt. Förra veckan provade jag nämligen att vara vegan.

Och herregud, det var ju skitenkelt! Tusen gången enklare än LCHF, och det löser dessutom en del ideologiska problem för mig (att käka LCHF och samtidigt undvika kött är komplikado som sjutton).

Nu undrar jag således om det finns någon läsare som är/har varit vegan, och som kan svara på följande frågor:

– Vilka proteinkällor kör ni på?

– Hur mår man i långa loppet? Käkar ni kosttillskott och i så fall vilka?

– Gör ni avsteg ibland? Jag brukar ju pausa min LCHF nar det blir för krångligt, när man är bortbjuden och så. Vill inte ställa till en scen. Mår man dåligt om man tar en burgare ibland?

MYCKET tacksam för svar och ledtrådar. Skulle så klart kunna googla mig till de här svaren, men litar mycket mer på världens smartaste läsare.

Anledningen till att jag tror att jag håller på att tappa det är alltså inte veganeriet per se, utan att jag bara fick för mig det helt plötsligt. Typ som Ska jag gå på bio idag? Nej, jag tror jag provar att bli vegan istället. DET är konstigt. Å andra sidan slutade jag röka för att det var för lång kö till ciggkiosken på Popaganda, och det var nästan två år sedan, så alla sätt är bra sätt antar jag.

Man kan ju också tycka att man bara kan hålla käften och äta lite vad som helst. Det är en sund asikt. Borde fundera på det också.