Jag håller inte med!

Den reaktionen dök upp på vissa håll när jag skrev om kvotering häromdagen. Vilket för mig in på ett förtydligande man inte kan göra nog ofta: skillnaden mellan fakta och åsikter.

Mitt inlägg om kvotering var med flit baserat på fakta. Jag ville nämligen göra klart att kvotering inte är något konstigt eller något som man kanske borde göra: det är något som pågår överallt och hela tiden, men baserat på olika egenskaper (eller kvoter). Det finns kvoter för revisorer och yngre och män och kvinnor, oavsett om de är medvetna eller inte, eller lagliga eller inte. Lika lite som att man kan ha åsikten att Sverige är jämställt eller ojämställt, kan man ha åsikten att kvotering pågår eller inte pågår. Det är inget man kan tycka om, lika lite som att man kan tycka att himlen är blå om den är grå.

Något man däremot kan ha en åsikt om, är huruvida den här kvoteringen är bra eller dålig, eller hur man i så fall borde jobba för att förstärka eller förändra den. Jag skrev väldigt lite om det, och bara på slutet:

När någon frågar mig om jag är för kvotering säger jag alltså ett rungande ja. Jag tycker att kompetens är viktigare än kön. Jag tycker inte att revisorer kan ersättas av administratörer. Och jag tror att ett samhälle där rätt person är på rätt plats är väldigt, väldigt viktigt.

Det här är inte fakta. Det är min åsikt. Det här kan man alltså hålla med eller inte hålla med om. Man kan tycka att kön är viktigare än kompetens. Man kan tycka att det är viktigare att rätt kön är på rätt plats än att rätt person är det. Det är helt okej, och i stora drag så samhället fungerar idag. Men man ska kalla en spade för en spade. Vill man inte att det ska vara på det här sättet, måste man ta reda på vilka fakta som gäller och anpassa sin strategi därefter. Det hjälper inte att låtsas att allt är toppen och kalla den fakta som läggs fram som motbevis för en åsikt.

För säkerhets skull tar vi det en gång till (statistikern i mig blir så glad över sånt här ändå): det är inte en slump att män är totalt överrepresenterade på maktpositioner i samhället (det är för övrigt anledningen till att “vi feminister” pratar om bolagsstyrelser och inte gruvarbetare. Vi är intresserade av att fördela makten i samhället jämnt, och de avgörande besluten fattas inte nere i gruvan). I nästan 30 år har det varit jämställt (eller övervikt på kvinnor) på de flesta utbildningarna som förser näringslivet med kompetens. Det finns många anledningar till att en person hamnar på en viss plats i sin karriär, från vilja till kunskap till ren tur, men det faller på sin egen orimlighet att det helt slumpmässigt skulle vara så att kvinnor RÅKAR hamna utanför hela tiden. I statistiken talar man om konfidensintervall: sannolikheten för att det vi observerar inte stämmer med verkligheten. I fallet med män och kvinnor är det inget snack: skillnaderna är signifikanta, systematiska och förklaras av vad vi har mellan benen (den som vill djupa på det här kan beställa skriften På tal om kvinnor och män från SCB)

Något jag med flit inte skrev något om är min åsikt i frågan om vi borde lagstifta om könskvotering i vissa sammanhang. Det är nämligen en helt separat grej, som inte på något sätt måste hänga ihop med en allmän diskussion om vad kvotering är och hur det fungerar. Det är något man kan hålla med eller inte hålla med om. Den diskussionen tar jag gärna också, men först när vi har fakta klart för oss. Och vet att vissa saker är som de är, hur lite vi än håller med om att det borde vara så.

 

  • Matilda

    Hej,

    Du säger att du lutar dig mot fakta men med det jag har svårt med i din text att du utgår från att “att vara kvinna” är en kompetens. Att, just för att vi är kvinnor, ser världen annorlunda. Detta håller jag inte nödvändigtvis med om(ibland kan det vara så precis som att de uppväxta i Stockholm får annat perspektiv etc. etc) och det är därför jag har svårt att köpa ditt resonemang. Jag är dock FÖR kvotering men av en annan anledning; att vi helt enkelt annars missar en massa kompetens per default,( men inte att kompetensen är att vara kvinna.) Klart att vi vill ha de bästa i beslutande positioner! Klart att mer tjejer ska upp i maktpositioner- för allas skull! Tack för en kanonblogg. Mvh Matilda

  • Liv

    Jag håller med fullt ut i din “åsikt” och en hel del i resonemanget fram till den. Det är bara det att kvotering är fel i sitt fundament och det var många som konkretiserade det i din förra post. Alltså lagstiftad kvotering, det är ju det enda kontroversiella i frågan. Förutom möjligen att det bara ska gälla maktpositioner. Kvinnor kan väl också ta ett ansvar för högriskyrken?

    En springande punkt många feminister stupar på är föreställningen om att kvinnor har så mycket att tillföra på grund av att… (och här är det både diffust och konkret på samma gång) de är kvinna, baserat på hur de hanterats av livets omständigheter. Newsflash – det finns inte två manliga personer som präglas på exakt samma sätt av uppvxäxt, karriär etc heller.

    Och invandrare då? De om några har väl andra perspektiv att tillföra, för att inte tala om personer med “avvikande” sexuell läggning.

    Jag känner mig totalt obekväm med ett system där företagare tvingas anställa efter vare sig klass- etnicitet- eller könslagar.

  • Sandra

    För några år sedan sökte flera kompisar till mig en eftertraktad traineetjänst på ett stort bolag i Sverige. En efter en rök de ur rekryteringsprocessen eftersom de enligt rekryteraren saknade vissa viktiga attribut: utlandsstudier, skolengagemang, bra betyg etc. Till slut återstod bara en av våra kompis, som egentligen inte hade mycket bättre meriter än någon annan. Men han “såg ut som en VD” dvs den uråldrade bilden av en lång och stor man. Det återstod även en annan kille som han konkurrerade mot, med liknande genetiska “fördelar”. Till slut åkte även vår kompis ut och när han hörde med rekryteraren om varför fick han svaret att det hade varit väldigt jämnt men att den andra killen “var elitsimmare precis som VDn”. Alla tyckte att det var helt sjukt – nu var man tvungen att även vara elitidrottare för att få jobb!

    Själv var jag mest förvånad över att INGEN reflekterade över att som kvinna hade man inte ens en chans att slåss om tjänsten. VD letade uppenbart efter någon som liknade honom och där var kvinnorna chanslösa. (och alla andra grupper som inte stämde in på normen om den vite mannen)

    Vad jag vill säga med detta enda exempel är att jag tror att det här inte är helt ovanligt – med den extremt tråkiga konsekvensen att kvinnor inte får lika många möjligheter som män då vårt näringsliv ser ut som det gör idag. Genom kvotering kan vi ändra detta och skapa fler möjligheter för alla duktiga kvinnor som idag inte alls slåss om höga poster på samma villkor som män.

    Tack för en sjukt bra blogg med intressanta diskussioner!

    Jag är på jakt efter ett diskussionsforum på nätet i stil med inläggen i denna blogg där vettiga diskussioner kan föras utan nättroll. Någon som vet om det finns något sådant?

    /S

  • :))))

    Jag undrar om du vet någon bra feministisk grupp/organisation i Sthlm? Vill jättegärna gå med i en och är i full gång med att leta över internet.

    Inte Feministiskt initiativ dock. Tycker det dom gör är bra men jag röstar på ett annat parti :))

    • Nina Åkestam

      Alla partier har jämställdhetsgrupper, så kanske börja där, i det partiet du röstar på? Annars kan man ju volontärarbeta för organisationer som jobbar med feministiska frågor, som Rättviseförmedlingen eller UN Women eller Amnesty, beroende på vad man är intresserad av. Sen finns det ju väldigt många nätverk baserat på exempelvis yrke eller skola, jag är tex med i Handelshögskolans Feministförening. Så googla loss, och testa runt, skulle jag säga!

    • Liv

      Eller välj ett alternativ som inte är uttalat feministiskt, utan bara för jämställdhet, så finner du dig själv i en renare ideologi. Utan en massa krävande samtids-tjafs där “en” alltid måste positionera mannen som syndabock.

    • K

      Liv: Det är alltid lika underhållande att se hur du så totalt har missat poängen med feminism.

    • Liv

      K: Då känner jag glädje över att kunna sprida vidare, just, glädje till dig. Men förmodligen till ingen annan eftersom de förstår precis vad jag menar. Känn dig speciell. En annan gång får du gärna vara mer specifik med vad som är mitt problem.