Jag bad till gud varje dag att jag skulle sluta vara feminist, för det var så jävla jobbigt.

Så sa Kakan Hermansson när hon blev intervjuad i Värvet. Jag höll på att trilla omkull av igenkänning. Ibland finns det ingenting jag önskar mig så mycket som att få vakna upp en dag, bara en enda dag, och inte TÄNKA så förbannat. Att gå upp, äta den frukost som finns, gå till ett helt okej jobb, äta lunch, hämta barn på dagis, fika med kompisar, gå och träna, kolla på TV, dricka vin och äta ostbricka på helgen och planera en semester till något varmt land. Köpa trevliga tidningar om heminredning och fundera på en köksrenovering. Jag föreställer mig att en dag i en sån helt normal människas hjärna skulle vara som ett spa.

Istället vaknar jag varje morgon, och har gjort så länge jag kan minnas, med ett stort VEM ÄR JAG? hängande över mig. Den frågan hänger kvar tills jag sätter på morgon-tv och läser tidningen. Då får den ställskap av HUR I HELVETE KAN VÄRLDEN SE UT SÅ HÄR? och VARFÖR ÄR FOLK SÅ HIMLA DUMMA? Sen går dagen åt till att, med olika grad av förtvivlan, försöka besvara de frågorna, vilket jag så klart aldrig lyckas med. Sen somnar jag och så börjar det om igen nästa morgon.

Nu är jag inne i en period när jag tänker extra mycket så här, och det gör mig helt utmattad. Ju mer jag tänker desto mer orättvisor ser jag, och desto mer känner jag att jag sviker genom att inte göra tillräckligt. Då önskar jag extra mycket att jag kunde sitta med båda händera runt en stor temugg och blicka ut över ett snötäckt landskap. Och kanske, kanske se fram emot ett fredagsmys.

  • Rebecka

    Jag förstår precis. Men, en klok person sa en gång till mig:

    Alla har ångest. Men inte över samma saker.

    Jag tror alltså inte man skulle slippa ångesten. Den skulle bara (“bara”) handla om kanske…inredning istället.

  • Anna

    Word!

  • Ellen

    Word. Ha ha, precis sa kanner jag ocksa. “sitta med händerna runt en te-kopp” – det roligaste du skrivit!

    Om man idag, fredagen den 18 januari, inte satt och hade angest över den senaste massakern i Homs, att jag säljer saker pa ebay men är rädd att ta emot främlingar hemma ifall det skulle vara en valdsam man, osv. utan istället lurade om man skulle ta och rulla chokladbollar till fredagsmyset, klä om soffan, unna sig en prenumeration pa Hanna och Amanda och om man vagar vara med i en make-over.

  • Sanna

    Preach! Man blir så jävla trött av att med jämna mellanrum få höra:

    “Inte nu, måste du vara så jobbig hela tiden?”

    “Det här är ju det enda du tänker på!”

    “Varför kan inte du släppa det här någon gång? I mellanöstern har kvinnor det mycket sämre ska du veta!”

    Ja, jag tror då fan inte att kvinnorna i mellanöstern får ett mer jämställt liv för att jag slutar vara “rabiat” som du så fint kallar det.

    Pust.

  • Lou

    Jag känner igen mig så otroligt mycket.

    Är för övrigt så knasigt glad och tacksam över att den här bloggen finns, den har blivit lite av en storasyster för mig. Tack! <3

  • Anonym

    Och för mig är du en av de gestalter som gör denna värld så hemsk. Att du, och andra, köper den “snälla” mjölken där kossorna har blivit behandlade snarlikt illa och där natur, djur och en själv blir likvärdigt förstörd, och sen så sitter ni självgoda som fan över era beslut. Ser du ironin i det här? Du, likt de andra, tycker att ni “gör iaf något”, “titta pappa, jag GÖR JU NÅGOT IAF”, “titta, JAG kan minsann”. Du vet väl att alla tänker så? De som röster olikt som du, de som inte är genusmedvetna. En anledning till “det hemska” är kanske det här med att fingertumma runt viktiga ämnen och bara göra det som man själv är bekväm med. Man tror att man är den ena, att man inte tillför något till statistiken, att gud/pappa/mamma/världen/barnarbetarna/whatever kan benåda det man gör för “JAG ÄR JU SPECIELL”. Roligt va? Det kanske är dessa tankar om personligt berättigande för ett beteende, tillvägagångssätt eller förhållningssätt som utgör en del av kärnan av “evil”, fast det är klart Nina, det är ju bara de patologiskt lagda individerna, aka psykopater, som du bryr dig om att bli upprörd av, spela roll att världens befolkning oftast inte drivs av patologi utan av kultur, filosofi eller religion. Är det skönt att vända kinden åt sånt du personligen inte orkar göra, men vrida ljuset åt sånt som endast en liten minoritet orsakar pga att de inte faktiskt inte kognitivt förstår alternativen? Du har så jävla mycket andra nyanserade tankar, men ibland känns det som om din spegelbild gjort dig blind för dig själv.

    • Linda

      Anonym kommentator: Om du läst Ninas blogg bara de senaste dagarna så vet du att Nina absolut inte försöker framhäva sig själv – skrolla ner lite till 2013/01/09/akilleshalen/ vettja.

      Det är mycket möjligt att alla tänker att “jag gör ju i alla fall något” (ungefär som “alla har ångest” som Rebecka skriver), men ju fler som delar med sig av vad de gör, desto mer blir folk inspirerade och desto mer kan vi tillsammans göra. Och då kan det vara värt att vrida ljuset åt de bitarna som man själv råkar se, så att andra kognitivt kan förstå alternativen.

      Som jag uppfattat det har Nina som skriver denna blogg blivit politiskt medveten först vid vuxen ålder. Och det tror jag är en av anledningarna till att hon är så bra på att förmedla och inspirera andra. Lite som frälsta människors evangelism, för att dra en överdriven jämförelse. Sen utvecklar och bottnar man det i allt eftersom. Men oj vad mycket roligare det är att läsa en blogg som upptäcker världen, än en som “alltid vetat” hur det är.

      Själv har jag blivit matad med världens oordning genom hela livet och älskar att diskutera och lära mig mer, men saknar det där starka drivet att dela med mig av mitt beteende och mina tankar, även om jag ofta tyngs av min medvetenhet. Därför blir jag oftast inspirerad av att läsa den här bloggen, och jag lär mig hur viktiga budskap förmedlas både humoristiskt och tänkvärt. Så tusen tack för din klokskap, ditt driv och din fantastiska formuleringsförmåga Nina!

      Det vore intressant, du anonyme kommentator, att veta hur du själv tänker, känner och gör i ditt eget liv – kanske något vi kan inspireras av?

  • Linda

    Igenkänning på den! Men glöm inte heller allt det ger också.

    “Det är vi som tänker efter – det är vi som ser

    tragedin

    Men det är också vi, fast bara ibland, vi är dom som ser skimret”

    /Nordpolen

  • Petra

    Igenkänning. Tänker så ofta på The Great Gatsby, “I hope she’ll be a fool –that’s the best thing a girl can be in this world, a beautiful little fool”. Som ovan beskrev det, tyngd av min medvetenhet. Det spelar ingen roll vad det gäller så finns det ett glädjedödande jäkla “men” där.

    Då är frågan – vem är ansvarig för förändring? Politikern eller individen? När hela smörgåsbordet ligger uppdukat, vem tackar mig för att jag avstår? Vem är mest förtjänt av ett gott samvete, den omedvetne som glatt lassar på av allt eller den medvetne som avstår hälften, men ändå tar? Sådana frågor gör mig galen och sömnlös…

    Träffar gärna likasinnade för intressanta diskussioner, vore så skönt att höra mer om hur ni tänker.

    Ps varför är Anonym så arg? Är Nina för privilegierad för att representera de åsikter hon har? Efter att ha uppnått viss ekonomi/klass/status ska man ligga lågt om åsikter kring samhällsordningen, för då är man by default en representant, aka intellektuell gisslan, för den. Hmm.

  • ANYONYM

    Fy fan.