Inte hela världen

Läste den här krönikan av Annina Rabe som jag tyckte var himla bra. Den handlar om något som borde vara självklart, men som på något underligt vis inte är det: att det är helt okej att vara 16 år och inte veta exakt vad man ska göra med resten av sitt liv.

Gymnasievalet är något av det mest plågsamma jag har varit med om. Så himla många val, så himla många åsikter om vad som är rätt och fel. Och på något sätt kändes det som att beslutet på något sätt var definitivt. “Det du väljer nu är så det kommer att bli”. Trots att alla vuxna borde veta att på dagens arbetsmarknad är man när man börjar gymnasiet i alla fall sex-sju utbildningsår ifrån sitt första riktiga jobb, och ytterligare tre-fem arbetsår ifrån att faktiskt veta vad det jobbet innebär. Då kan man skapa sig en uppfattning om vad man vill. Då kan man bestämma sig för om man vill satsa, eller försöka byta bana. Det har jag skrivit om förut, och det står jag fast vid när jag nu precis har gjort ännu ett lappkast i mitt egen karriär. Det är inte hela världen.

Och framför allt är det här är ingen utveckling som kommer att ändras, snarare kommer det att bli ännu mer så. Vi lever längre, tekniken går fortare, yrken förändras och jobbtryggheten luckras upp. Allt tyder på att folk kommer ha en massa olika jobb under sitt liv innan de till slut kolavippar, eller om de har tur, har råd att gå i pension. Att Tomas Tobé orkar bli upprörd över att 8% av gymnasieeleverna börjar på estetiskt program känns bara som en otroligt onödig press på redan förvirrade unga människor, utövad av en person som inte verkar ha träffat en yrkesaktiv människa någonsin.

  • Jennie

    Jag läste estetiskt program på gymnasiet och fick tack vare det strålande slutbetyg. Inte bara för att jag läste ämnen som akvarell och keramik, utan för att dessa ämnen fick mig att orka med de ämnen som jag verkligen inte var intresserad av. Jag visste att om jag kämpar mig igenom den här mattelektionen så väntar två timmar av något riktigt roligt. Efter gymnasiet blev jag antagen till nästan alla universitetskurser jag sökte eftersom jag hamnade högt i antagningskvoten för gymnasiala betyg. (Och sen blev jag grafisk designer)

    Heja alla esteter där ute!

  • Åsa

    det sjuka med anti-estet -resonemanget är ju att estetiska linjen inte är en yrkeslinje, alltså är den tänkt att man ska vidareutbilda sig, antingen inom sitt estetiska ämne eller inom något akademiskt. ALLTSÅ är det inget problem om arbetslösheten är hög bland endast gymnasieutbildade esteter – detsamma gäller ju samhälls- och naturvetare. faktum är att omformningen av gymnasieskolan i sig riskerar att skapa högre arbestslöshet bland ungdomar. arbetslösheten är högre bland endast gymnasieutbildade som gått studieförberedande snarare än yrkesförberedande, men när färre program klassas som studieförberedande väljer, föga förvånande, fler ungdomar sam och natur för att kunna ändra sig lägre fram. sorry för denna lilla rant men jag blir verkligen galen på alla dessa försök att sortera in folk i olika fack vid femton års ålder. det är både orättvist och kontraproduktivt! för att inte tala om att kreativa förmågor är en tillgång inom arbetslivet…

  • Peter

    På estet gick alla de där coola och farliga eleverna. Jag, som inte passade i det facket gick naturvetenskaplig. Blev sedan webbdesigner och videoredigerare.

    Man kan vara kreativ på fritiden och se skolan som en läroperiod, att orka med något som inte är roligt jämt. Det bygger karaktär.

  • Hanna

    Hej Nina! Jag håller i sak med dig om det du skriver, den hets kring gymnasievalet som finns just nu är onödig och, anser jag, direkt skadlig. Däremot är din text till viss del illa genomtänkt, åtminstone i meningen “Trots att alla vuxna borde veta att på dagens arbetsmarknad är man när man börjar gymnasiet i alla fall sex-sju utbildningsår ifrån sitt första riktiga jobb, och ytterligare tre-fem arbetsår ifrån att faktiskt veta vad det jobbet innebär.”

    Sanningen att säga så gäller det en del av oss, vi som väljer att läsa vidare efter gymnasiet. Men många gör inte det, många väljer praktiskt inriktade gymnasieprogram och börjar jobba direkt efter tre års gymnasiestudier. Jag förstår att du nog inte menar det så, men deras jobb är inte mindre riktiga för att de inte studerat på universitet. För dem ÄR gymnasievalet viktigt, för det kanske kommer att vara deras framtida yrke för resten av livet. De har inte samma möjligheter att hoppa på något nytt karriärståg i framtiden som någon som läst en bred samhällsvetenskaplig eller naturvetenskaplig utbildning.

    Vad är dina tankar om vilken kompetens gymnasieprogrammen ska ge? Ska alla ha möjlighet att läsa på universitet/högskola efter gymnasiet?

    • Nina Åkestam

      Fattar vad du menar, men som Åsa skriver här i en kommentar så är just det estetiska programmet studieförberedande. Och då stämmer det. Och lite samma sak är det faktiskt med många andra jobb – även om man inte pluggar vidare på högskola kommer man att behöva ägna flera år åt att vara lärling, assistent och liknande. Det var det jag menade, att väldigt få personer idag kommer ut från gymnasiet helt klara och jobbar sen med precis det resten av livet.

      När det gäller huruvida alla gymnasieprogram ska ge högskolekompetens… Svår fråga tycker jag. Det viktigaste för mig är att man har ett generöst komvux-system, så att den som ändrar sig senare i livet (från praktiskt till teoretiskt eller tvärtom) kan följa de drömmarna. Tycker att tonåren ska vara en tid när man får utforska och upptäcka vad man gillar, utan att tänka på vad som är “rätt” eller “smart”. Tror att man blir en klokare person då på sikt.

  • Carita

    Läste också det estetiska programmet. Helt fantastiskt tycker jag att man kan byta ut tyska mot foto och natur b mot design. Och sedan kan man bli något helt annat. För vad man läser på gymnasiet spelar nästan ingen roll som du skriver.Nu är jag sjuksköterska och om ett och ett halvt år förlöser jag kvinnor jag det hade jag inte än aning om när jag var 16. Det är fantastiskt att det får vara så. Att man kan välja och sedan välja om.