In Sweden we call this a poodle

Förra veckan tidsinställde jag ett inlägg och glömde bort det. Imorse när jag vaknade tänkte jag “shit, det var nog några ganska oklara formuleringar i det där inlägget, tur att det ska upp i morgon” och insåg sen att det redan var där. Hrrm.

Hur som helst: delvis på grund av vissa av de formuleringarna, men också på grund av faktiska meningsskiljaktigheter, brände det till runt mitt förra inlägg om Värvet-intervjun med Simon Gärdenfors. Jag ska bara reda ut några oklarheter jag skrev.

– Min viktigaste poäng med inlägget är att jag är kluven. Jag tycker inte att det finns ett solklart rätt eller fel här. Beroende på vad som står bakom en persons beslut i livet kan de ju betyda helt olika saker (vilket gäller alla människor, naturligtvis inte bara Simon). Just därför tycker jag att ansvarsdiskussionen är så avgörande i just det här fallet: gör man det man gör för sin egen skull eller för andras?

– Jag ville ta avstamp i intervjun men prata om frågan bredare. Det var därför jag skrev några saker som uppfattades som faktafel (angående Simons ålder exempelvis, eller vilken typ av droger han tar, eller vilken typ av bidrag. Hans korrigeringar kan man läsa här). Jag menade inte Simon, utan person X, liksom. Inser dock att det var klantigt formulerat och kunde uppfattas så. På samma sätt vet jag naturligtvis att det är skillnad på stipendier och bidrag. Som jag uppfattade det i Värvet-intervjun sa Simon att han sa upp sig som jobbet som redaktör för att försörja sig på sparpengar och bidrag, men att han nu får stipendier. Men det kanske är fel? Har det varit stipendier hela tiden? I så fall är det ju en annan femma och då var formuleringen “stipendier och bidrag” fel.

Däremot håller jag helt enkelt inte med i ansvarsdiskussionen. Jag är svinmycket emot knark, av den enkla anledningen att det är en industri som dödar fruktansvärt många människor varje år (och nu menar jag inte i brukarledet, utan i produktions- och distributionsledet.) Jag har inget per se emot att människor tar droger, men just nu gör man det oundvikligen på andra människors bekostnad, och det tycker jag är orimligt att inte diskutera/reflektera över när man pratar om det.

Och, jag tycker också att det är intressant att diskutera vad som är att bidra till samhället. Många tycker exempelvis att vi som jobbar med reklam förstör betydligt mer än någon (OBS person X, inte Simon) som går på bidrag trots att de inte måste, för att exempelvis kunna ägna sig åt konst. Vissa tycker att det räcker att betala skatt, andra att man dessutom är skyldig att ha ett jobb som enbart gör gott. Och ett steg under det tycker en del att det är bäst att förändra inifrån, exempelvis genom att jobba i modebranschen men starta en etisk modellagentur, medan andra tycker att man bör distansera sig från sånt helt och hållet. Det är fasen skitsvårt sånt här. Det var därför jag ville skriva om det.

Och en slutgiltig korrigering: Jag är inte dum i huvudet. Jag gillar det Simon gör och av alla Värvet-intervjuer var det här den enda som fick mig att inte veta vad sjutton jag skulle tycka. Vilket är en bra grej. Jag är ledsen att jag skrev så oklart att det jag egentligen ville säga liksom försvann i röran.

 

  • Isa

    Han tar det för långt i sitt försvar, det är så onödigt att ta det till någon slags oproffsig nivå och kalla dig dum i huvudet. Det är uppenbart vem som är mer mogen om man ser på vem som har haft behov av att trycka ner den andre i det här. Samtidigt så handlar det inte om att någon av er är bättre eller mognare än den andra, det tycker jag att du klargör och det är jätteskönt. Sedan så är det också det mer storsinta sättet att hantera saker, men jag ska inte klanka ner på honom. Jag vill inte vara som de bloggläsare som hejat på honom i hans försvarsinlägg, för du behöver inte höra det för att må bättre tror jag. Det är starkt och bra att du skriver det du tycker och resonerar för dig själv. Fortsätt med det och bry dig inte om hans reaktion.

    • Carlos

      Jag tycker inte att det är jättekonstigt att man reagerar när någon outar en som en pojkspoling som köper metamfetamin för sina socialbidrag, flummar runt och tecknar lite serier. När Simon i själva verket är en seriös konstnär som jobbar hårt. Att allt detta är missuppfattningar var ju omöjligt för honom att veta, och du får tänka på att hans namn är en del av hans “varumärke”, så att bli degraderad sådär skadar ju honom mer än på ett personligt plan. Originalinlägget var ju på en “oproffsig nivå” (eftersom det inte var klart) och innehöll många värre förolämpningar än “dum i huvudet”. Så, inga bad guys i det här dramat. Möjligtvis i kommenatatorsfältet.

  • Till Nina

    Så du är alltså för en legalisering av knark?

    • Nina Åkestam

      Nej, har inte bestämt mig vad jag tycker om det. Men jag skulle inte ta droger så som världen ser ut nu.

  • Erik

    Jag är svinmycket emot reklamindustrin, av den enkla anledningen att det är en industri som dödar fruktansvärt många människor varje år (och nu menar jag inte i brukarledet, utan i produktions- och distributionsledet).