I det här jävla landet

Den här filmen snurrade flitigt i mina sociala medier igår.

Zanyar Adami och Binaym Berhanes film Svenne ger en liten hint om hur det är att vara avvikande i ett land som hela tiden säger att alla är lika, men som på något sätt ändå lyckas utgå ifrån att det är vissas ansvar mer än andras att ändra på sig för att förhindra att någon som helst friktion uppstår.

Vänd-på-steken-greppet är ju något vi ser ganska ofta, men det är av en anledning: det funkar. Inte minst på det vanligt förekommande argumentet: nej men JAG har minsann aldrig stött på problem med diskriminering. Nej, klart som sjutton att du inte har om du lever i en värld som är helt anpassad efter dig i stort och smått. Då tänker man kanske inte ens på att ”göra som vi brukar” också är ett val. Att det är ett aktivt beslut att servera alkohol på julfesten, att fråga nya kollegan vad hans fru heter när han säger att han är gift, eller att bara rekrytera firmans partners från de yrkesgrupper som är typiskt manliga.

Det är på väg att gå för långt, hör man några nervösa röster i kommentarsfälten. Och ja, det stämmer. Snart får man inte säga eller göra någonting utan att respektera andra människor i det här jävla landet.

Längtar så himla mycket efter det.