Hur hade man varit annars?

Jag började blogga för mer än sex år sedan. Sex år är så himla länge. Om ett barn hade fötts då hade det gått i skolan nu?!

Jag var 22 år då. Hade inte börjat jobba på Garbergs, hade inte flyttat till Söder, hade inte träffat de flesta av mina bästa vänner, hade inte en iPhone, hade inte Facebook, hade aldrig hört talas om Wieden + Kennedy, hade inte varit pa en massa stallen.

Och nu. Nu har jag på många sätt ett så himla konstigt liv. Jag skriver saker och folk läser dom. Nästan varje dag när jag öppnar datorn har jag fått mail från någon som berättar att de tycker att jag är bra. När jag postar grejer på Instagram lajkas de av folk jag aldrig har träffat och när jag står på en grusplan i Queens och dricker ljummen öl kommer någon fram och säger Fortsätt som du gör.

Hur hade man varit annars? Om man inte hade blivit intervjuad för artiklar i Internetworld och DN och för Berns nya hemsida? Om man inte visste hur insidan på en studio i Radiohuset ser ut, hur det känns att få en mikrofonmygga fastsatt, hur det kittlar i magen innan man kliver upp på scenen på hotell Rival, eller står och stirrar på 20 personer i ett klassrum som har struntat i en massa andra saker för att tillbringa en timme med mig?

Det går ju inte att veta så klart. Man vänjer sig vid allt, och det här är ju så jag har det. Hade jag haft det på något annat sätt hade jag inte saknat det. Men ibland kan jag tänka på att det är orättvist. Orättvist att inte alla har någon som kommer fram till dem på en grusplan i Queens och säger Fortsätt som du gör. Orättvist att inte alla får borja dagen med en tweet fran någon okänd person som säger Jag älskar dig <3 eller avsluta den med applåder från 300 människor. För man kan säga vad man vill om att vara trygg i sig själv och inte söka för mycket bekräftelse och så men det är klart att det spelar roll. Det ar klart att man vagar och orkar mer nar man vet att man har stod inte bara fran familj och vanner, utan fran tusentals andra personer ocksa.

Så TACK. Tack som fan ni som läser, sprider, bjuder in och peppar. Hade varit någon helt annan person utan er.

Klart slut.

  • Emma

    Tur ändå att det blev som det blev! Trots att du knappast lider av uppslag är jag väldigt nyfiken på hur du ser på Maciej Zarembas artikel om SFI och integrationen av invandrare i Sverige – vad tror du kunde bidra till en förändring/förbättring?

    http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/mat-din-snorre

  • Emelie

    Vad kul att du blev glad! Det var min kompis som gick fram till dig och sa hej i Queens. Själv var jag för feg.

  • cecilia

    Sjukt bra att det blev så här tycker jag. Du är naturligtvis grym även om du inte bloggar och håller på med en massa grejer, men det är som att dela med sig av juveler att ge vidare av sina tankar när man har bra och kloka och just tankeväckande sådana.

  • betty

    Jag blir så himla inspirerad av detta inlägg! Fick gåshud när jag läste det – och känslan av att jag kan göra allt jag vill.

  • Victoria

    fyfan nina, jag ryser! pga jag är en av dom som älskar dig <3 och går till mina vänner och säger att ALLTSÅ NI FATTAR INTE nina är den mest fantastiska person jag vet om. det är det som är sanningen – när jag tänker på hur jag ska bli och vilka val jag ska göra i livet och vilka värderingar som är rätta så är du den första som dyker upp i huvudet. TACK från någon som låter som en galen stalker.

    • Nina Åkestam

      Åh tack, är så himla glad att jag kan hjälpa till!