Hen och jag

När jag var liten berättade någon av mina föräldrar, minns inte om det var mamma eller pappa, den här gåtan för mig.

En far och hans son är ute och kör bil. Plötsligt händer något och de kraschar med bilen rakt in i ett träd. Båda blir allvarligt skadade. När de kommer till sjukhuset rullas sonen in i operationssalen. Läkaren kommer in och ropar “men herregud, det är ju min son!” Hur hänger det ihop? 

Jag fattade ingenting. Jag gissade på så många olika lösningar min sjuåriga hjärna kunde komma på. Pappan kanske inte blev skadad ändå? Eller var läkaren hans farfar och han sa fel? Nej, förklarade min förälder. Läkaren var pojkens mamma.

Jag kom att tänka på den lilla historien när det stormade så himla mycket (igen) runt ordet hen förra veckan. För mig är det nämligen precis det här ordet är så bra på. Det hjälper oss att inte utgå ifrån att en viss person/titel/yrke har ett visst kön. Hade det funnits i min 80-talsuppväxt hade det inte varit svårt för mig att lösa gåtan. Och mina föräldrar hade inte behövt berätta för mig att jag kunde bli vad jag ville, även fast jag var flicka och alla läkare/presidenter/poliser var en han. Jag skriver för mig, för anledning till att den här debatten eller vad man nu ska kalla den kan pågå i evigheter är för att alla diskuterar helt olika saker. Det blir uppenbart när DN försöker förklara turerna här.

I ena ändan av spektrat finns de som menar att hen är ett smidigt sätt att förenkla språket. Helt opolitiskt. Istället för att skriva han eller hon när vi inte vet könet på en person säger vi hen, och sparar en massa tid och tecken. Som på finska. Som orden förälder eller barn. I andra ändan finns de som vill avskaffa könsbundna pronomen helt (det Nöjesguiden gjorde i sitt hen-nummer) och kalla alla för hen alltid, som ett sätt att minska skillnaderna mellan män och kvinnor som vårt samhälle så gärna vill accentuera. Ytterligare en aspekt är den queera; att personer som inte känner sig som man eller kvinna ska kunna omnämnas som hen.

De här tre grejerna har ingenting med varandra att göra egentligen. Det är äpplen och päron och apelsiner, och därför blir det så stormigt och samtidigt så himla tråkigt att höra folk diskutera det. Någon som är för fattar inte vad folk kan ha emot ett ord som förenklar språket, någon som är emot vill inte upplösa de biologiska könet och ytterligare någon säger att det skulle försvåra läsningen av nyhetstexter. Jag orkar verkligen inte höra mer nu. Och skriver därför ett inlägg. Ehhhh… jaja.

Jag älskar att snacka språk. Men om vi ska fortsätta prata om hen kan vi väl prata om samma hen i alla fall? Bara en liten, liten önskan.

 

  • Amanda

    Precis! Jag sa t.ex. att jag skulle träffa min nya bankhen (vilket är jättefel grammatiskt men jag har inte kommit på något bättre ord i stället för -MAN). Detta när jag inte träffat hen ännu och hen hette Kim.

    När jag inte vet vilket kön personen har, eller när det inte finns något bestämt kön på henne eller honom så funkar hen superbra. Inte så mkt att vara upprörd för alltså.

  • sara

    jag ber om ursäkt på förhand för detta är kanske inte samma hen som alla andra men jag tycker att maria wetterstrand (som har en man i finland, väl?) säger det hela ganska bra: http://www.mariawetterstrand.se/artiklar/hendiskussionen-kraftigt-overdramatiserad-2782877

  • sofia

    Jag hörde den för första gången här om året bara och tänkte direkt att läkaren var pojkens andra pappa, att det var ett homosexuellt par. Min hjärna var inte sju år gammal, så halvsekunden senare kom även mammaalternativet till mig, men det är ändå intressant att jag instinktivt (och så onödigt!) tillskrev läkaren manligt kön. Kanske extra så då jag själv är både kvinna och läkarstudent.

    Tack för en intressant blogg som får mig att tänka efter!

  • Anna

    Jag kom också att tänka på den där gåtan för ett tag sedan och testade den på mina 2000-talsfödda barn 7 och 10. Trodde nog att de skulle kunna vara fördomsfria nog att gissa rätt direkt, men de fattade inte heller något. Mer än att förslaget, han hade kanske två pappor kom upp. Och det är ju en skillnad jämfört med när jag var 7 att det är självklart att barn kan ha två föräldrar av samma kön. Men att även kvinnor är läkare tänkte de inte på sådär spontant, trots att läkarna på vårdcentralen där vi går lika ofta är kvinnor som män.

  • linn

    du är så bra!

  • Emma Karlsson

    Äntligen någon som satte ord på det! Jag blir också så fruktansvärt frustrerad när två personen står och diskuterar olika hen men inte förstår det!

  • Joakim

    Ah, har väntat på att någon ska ta upp detta! Bra!

  • Devi

    GAH du är så himla bra Nina. Blir så sjukt inspirerad utav dina inlägg.