Helvetes jävla fittor.

Exakt så sa jag lågt (lite för högt) till mig själv och försökte att inte slå närmsta stackars förbipasserande/bil/papperskorg. Jag gick hem från jobbet och lyssnade på P1-dokumentären Den fastspända flickan och jag vet, man ska inte använda sitt eget kön som svärord men nu blev det så. För när man lyssnar på hur en tonåring blir så fruktansvärt, sinnessjukt, illa behandlad av de myndighetspersoner som ska hjälpa henne, då kommer orden som de vill.

Lyssna på den. Please. Jag vet att de flesta av er inte kommer att göra det för man känner att man inte har två timmar av sitt liv att avvara, men försök. Ok? Om gjort, kan du sluta läsa här.

För den som ändå inte hinner eller orkar: en sammanfattning. Dokumentären handlar om Nora, som växer upp med en alkoholiserad och misshandlande pappa, börjar bete sig destruktivt och i tonåren får kontakt med psykvården. Tyvärr är det då problemen börjar.

I del 1 av dokumentären skickas Nora fram och tillbaka mellan olika boenden, blir våldtagen, försöker bete sig “lagom” destruktivt för att slippa åka hem men ändå inte låsas in i isoleringscell. Det misslyckas så klart. Man blir sjukt frustrerad, framför allt över de ansvarigas släpiga röster som är så oengagerade att man inte förstår. Till slut hamnar Nora på ett vårdhem där hon börjar prostituera sig (trots att hemkommunen betalar 5000 spänn om dagen för “vården” där det ska finnas personal dygnet runt). Och så träffar hon Göran Lindberg, den före detta polischefen som kallades Kapten Klänning. Ni vet, han som dömdes för grov våldtäkt mot flera tonårsbarn. Orkar inte ens skriva vad som händer då, men ni kan ju föreställa er.

Men det är i del 2 helvetet brakar loss på riktigt. Efter rättegången mot Lindberg försöker Nora ta livet av sig. Det blir början på en cirkus av olika slutna vårdanstalter, psykakuter, spännbälten och vad som måste vara några av de värsta maktmissbrukande idioter (aka helvetes jävla fittor) man skulle kunna råka ut för, även som vuxen och frisk. Det värsta är samtalet Nora spelar in mellan sig och sin överläkare. Hon, som borde vara ett vrak, är så jäkla vettig. Försöker få svar på sina frågor, försöker få vård, försöker få träffa en kvinnlig psykolog vilket ju är en jävla självklarhet. Han, vars enda syfte är att hjälpa henne, är värre än allt man har sett på film. Det slutar med att han, trots att hans kollega har beslutat om tvångsvård, skickar hem henne från psykakuten, och hon hoppar från balkongen när hon kommer hem. Slut.

Ja. Så. Min första tanke var: det kan inte hända mig. Och det menar jag inte som något bra. Bara krasst konstaterande. Jag har människor omkring mig, jag har pengar. Jag får hjälp när jag behöver det. För det läskiga är ju att Nora är inte så sjuk i början. Det finns många som har det tufft när de växer upp, många som är destruktiva i tonåren. Men Nora har ingen, och därför går hon från en relativt okej tonåring till, enligt överläkaren, “en av Uppsalas mest vårdkrävande patienter”. Hur rimligt är det? Hur rimligt är det att samhället hellre än att sätta in tidig hjälp till dem som behöver det, harvar runt i byråkrati tills personen är så nedbruten att det inte finns någon hjälp att få?

Sen kan man ju fundera över det rimliga i att ha en uppenbar kvinnohatare som överläkare för psykiatrin i Norra Uppland. Men det orkar jag inte ens börja tänka på.

Uppdatering: Nu har Ola Gefvert fått gå från sitt arbete på psykakuten. Men vad jag förstår av de andra uppdragen, inklusive det som ägare av de bolag som han själv som överläkare kan lägga ut uppdrag på.

 

  • anders

    Om du blir sjuk kommer du behöva exakt samma vård som henne. Dina föräldrar kan sälja sina företag, lägenheter, sommarhus och annat. Det skulle bara räcka till typ ett år på behandlingshem för dig. Så nästan alla, oavsett inkomst, borde inse att fördelade välfärds- och sjukvårdsrisk är att rekommendera före Reinfeldts maniska skattesänkningar. Det gäller även typ cancervård och annan sorts dyr vård. Det borde gälla bra förskolor och skolor också, inte bara bra förskola och skola åt de rika. Tyvärr får de fattiga och bortglömda barnen skitförskola och skitskola — det var likadant under sossarna.

    PS: Det enda sättet att komma åt problemet med de livströtta och likgiltiga vårdtjänstemännen är att införa ett stenhårt tjänstemannaansvar om de struntar i eller sover ifrån sitt ansvar. De måste betala ett personligt pris om de låter det gå så här illa (nästan med vilja) för en ung tjej med livet bakom sig (?).

  • emma

    va bra att du lyssna på den. jag tycker alla borde lyssna på den. visst vill man det efter man har lyssnat på den…?! jag blev både illaräddande och mörkrädd efter att jag lyssnat. så himla vidrigt och jag håller med den om inspelade samtalet. så imponerande att hon verkar vara den “friska” av dem två. jag är sjuksköterska och jag gick ut från röda korset i sthlm för ett halv år sedan. en stor del av utbildningen handlar om bemötande och ändå verkar det som många tappar detta det första dom gör. vissa människor (ganska många tyvärr) borde jobba nån annanstans än i vården. eller med människor med för den delen.

  • emma

    angående förra inlägget. såg att det blev lite (mycket) knasigt formulerat. men du förstår ändå hoppas jag. skrev i förbifarten!

  • Sofie

    Ush! Vad ledsen å arg jag blir. Tack för länken å inlägget som faktiskt fick mig att orka lyssna.

  • Carina

    Har lyssnat. Och svor. Grät och ville kräkas. För det totala sveket mot ett barn. Alla måste lyssna.

  • A

    Han ska vara handledare nu, stod det i DN. Snälla kan nån som vet hur man gör dra ihop en protest mot det?

  • Arne G.

    1) Personligt tjänstemannaansvar togs bort 1976 av den då sittande socialdemokratiska regimen. Oppositionen tittade stillatigande och, enligt mångas uppfattning då, samtyckande på då det hela klubbades igenom. Hyllmetrar har skrivits om detta. Googla!

    2) Det första du tänker på, Nina, som nedsättande epitet på halvpsykopatisk vårdpersonal i maktställning och av manskön är “fittor”. Märkligt!

    • Jana

      Minsann! Jag tycker så här: även om det finns lag på att det inte finns personligt tjänstemannaansvar, betyder inte det att lagstiftningen tvingar tjänstemannen att glömma allt vad medmänsklighet och förståelse heter. Med andra ord: i denna berättelse borde alla som har kommit i kontakt med flickan inte ha behandlat henne som ännu ett fall på jobbet som handlar om att snabbt sätta en stämpel på henne och överge fallet, utan bemöta henne på ett sätt som gör att hon kan känna sig trygg och se till att lösa hennes problem utifrån bästa förmåga.

      Jag har en vän som har berättat en liknande, sann historia där han försökte hjälpa en tjej på sin skola som hade det hemskt. Han for själv illa i och med det och var till slut tvungen att ge upp eftersom det blev värre och nämnde en intressant historisk sak: förr var ju “omhändertagandemyndigheternas” uppgift att främst ge barn och ungdomar ett hem, och den enklaste lösningen på papperet har varit att skicka det barn som far illa tillbaka till dess hem, även om det är just där som det far illa. Jag skulle gärna vilja berätta mer utförligt, men…

    • Nina Åkestam

      Ja, jag skrev ju att det var märkligt. Det säger ju rätt mycket om hur illa det är ställt med könsmaktsordningen, att den värsta förolämpningen min reptilhjärna kan komma på är en omskrivning för mig eget könsorgan.

  • Magdalena

    Jag tycker det var bra att du skrev en sammanfattning för jag tillhör den gruppen som inte kan lyssna på podcast/radio osv (pga hörselskada eller dövhet) och är så tacksam för skriftliga sammanfattningar och kommentarer så jag också kan följa med i det som händer.

    Så tack för korta sammanfattningen och kommentarer!

    • Nina Åkestam

      Så lite så! Måste vara jättejobbigt, vore ju fint om SR kunde tillhandahålla transkribering av vissa av sina viktigaste program.

  • Ida

    Jag blev så jäkla arg och frustrerad av att lyssna på dokumentären. Det vänder sig i magen när man hör Ola Gefvert säga till Nora att hon inte behöver bearbeta det som hänt. Att hon bara ska glömma och gå vidare. Hur en sådan människa har kunnat jobba inom psykiatrin så länge som han har är en skandal. Man undrar ju hur många söndertrasade liv han har på sitt samvete. Men det är klart, han har väl inget samvete.

    • Nina Åkestam

      Mitt värsta var hur han hela tiden nedvärderar henne och hennes upplevelser, säger att hon har “horat”, att “vi inte vet” vad som hände vid våldtäkten osv. Så fruktansvärt. Och så sjukt vanligt, tyvärr.

  • myrna

    “Jag har människor omkring mig, jag har pengar”. Det tyckte jag var intressant. Vet inte hur många inlägg du skrivit om hur lite pengar du har. Så då, behöver du aldrig mer beklaga dig om det.

    Hej!

    • Nina Åkestam

      Allt är relativt. Jag har aldrig skrivit att jag är fattig, det vore ju befängt. Däremot har jag valt att gå in i akademin vilket gör att jag har mindre att röra mig med än mina kompisar som har vanliga jobb. Det har jag också poängterat när jag har skrivit om det, att det är ett fritt val och ingenting jag beklagar mig över. Så nej, jag har inte råd att göra av med en massa pengar i min vardag, men skulle jag behöva hjälp finns den.

  • Eva Lundell

    Du borde kanske vara försiktig med att använda könsord som används nedsättande om kvinnor, tror jag. För det bidrar till en allmän acceptans för att kalla kvinnor för “fittor” som skällsord. Bara en liten tanke, eftersom du verkar ha rätt bra koll på allt annat, och dessutom försöker leda andra när det gäller begrepp och sånt.

    • Nina Åkestam

      Jag skrev ju det i inlägget, ordagrant “vet att man inte ska använda sitt eget kön som svärord men nu blev det så”. Har dessutom svarat på det i en tidigare kommentar.

  • Stephanie

    Jag har en nära vän som är mitt i den där skiten just nu och jag blir så förbannad, trött, frustrerad och ledsen. Vi har känt varandra i sex år nu, vilket var något halvår innan hon hamnade på ungdomshem första gången och precis som för Nora så har det bara blivit värre ju mer hjälp hon fått. Jag hälsar på henne och vi pratar och skrattar men det är svårt att komma ifrån att man sitter på ett psyk där hon hamnade i höstas. Allt hade kunnat gå skitbra om hon bara fått rätt vård från början.

    Jag vet inte vad jag ska eller kan göra. Hur som helst är det bra att ett sådant här fall har kommit fram i media så att fler får upp ögonen för hur sjukt dålig vården är på många plan.

    Jag vägrar ge upp hoppet om min vän. Hon är så vettig, omtänksam och bra, trots allt hon fått gå igenom. Jag hade inte hållit mig flytande så länge, det kan jag lova! Och jag kan se hur bra hennes framtid kan bli. Hon vill jobba med ungdomar som henne för att hon har egen erfarenhet och verkligen vill ge vettig hjälp men då måste hon själv först bli frisk, vilket hon aldrig får hjälpen att bli.

    Vad kan jag göra? Personalen skulle aldrig lyssna på mig eftersom jag inte tillhör familjen och vad ska jag säga om jag försöker prata med någon högre uppsatt när det enda de kommer se är en tjugoårig tjej som är “lite orolig för sin vän”. För det är ju det jag kommer framstå som. Om det inte är så att de uppfattar att jag är förbannad och då istället tar till försvar och blankt nekar till att vården är dålig.

    Att hälsa på någon gång i veckan räcker snart inte. Hon har försökt ta livet av sig flera gånger och behöver verkligen hjälp för att komma ur det här! Det är inget hon längre har kontroll över själv, får hon en tanke i huvudet så genomför hon det utan eftertanke. Medicinerna skulle jag inte heller säga gör någon nytta längre och doseringen börjar bli löjligt hög.

    Hjälp.

  • sofias

    har äntligen haft tid att lyssna och vill säga tack för rekommendationen! illa berörd och upprörd just nu.

  • Emma

    Kände exakt som du efter att ha lyssnat på den. HUR kan hon behandlas så illa? Och Ola Gefverts sjuka maktmissbruk blir jag så paff av att jag inte vet vad jag ska säga. Pluggar själv till läkare (läser psykiatrikursen just nu faktiskt) och blir så illa berörd av att det finns människor med samma yrkestitel som jag själv kommer ha i framtiden som kan ha bete sig så hemskt och utnyttja sin makt så fullständigt. AAAArgh blir så arg att jag inte vet vad jag ska göra, typ. Det värsta är nästan att han inte blev avskedad bara pga detta utan pga “en rad anmälningar om opassande bemötande från honom”. Alla borde verkligen lyssna på dokumentären. Känner också att jag bara vill tillägga att det jag som student hittills sett av psykvården iallafall till största del består av läkare/sjuksköterskor som verkligen bryr sig om sina patienter, så förhoppningsvis är psykiatrin och vården i allmänhet inte lika illa däran som man lätt kan tro av dokumentären (även om just Noras “behandling” är otroligt dålig), trots alla orimliga besparingar som just nu genomförs…