Hejur från Islandur

Nu är jag alltså i Reykjavik på mitt livs första akademiska konferens. Igår presenterade jag mitt livs första akademiska papper (vissa av er har undrat om det finns att läsa någonstans, men det gör det inte riktigt än. Konferenspapper är ett första steg mot publicering, men det har inte gått igenom reviewprocessen än så man kan inte säga att det liksom är godkänt). VÄLDIGT mycket att vara nervös över således, men det gick bra.

Saker jag gillar med Island:

Utsikten från vårt hotell. Står alltså 50 centimeter från entrén och plåtar den här.

Håll-käften-landskapet

Den här kyrkan.

Utsikten från den här kyrkan.

Det här huset.

Att ingång faktiskt heter Inngangur. Allt slutar på -ur. Stringent och enkelt.

Sen gillar jag också väldigt mycket att det är självklart för en isländsk professor i finans att lägga ett genusperspektiv på den ekonomiska krisen. Since it was young men who drove our economy off a cliff, it’s only natural that we look to other sources to fix the problems, kommenterade han enkelt faktumet att Island nu har betydligt fler kvinnor på toppositioner än innan krisen. För islänningarna är det självklart att maskulinitetsnormer, där folk (kvinnor som män) tuppar sig mot varandra och tävlar om vem som kan vara modigast och tjäna mest pengar, är en viktig anledning till att det gick som det gjorde 2008. Och om ett system har visat sig dåligt, provar man något annat. Kändes väldigt uppfriskande att lyssna på.

Ikväll kommer vi tillbaka till Stockholm och imorgon kickar vi igång både masterstudenterna (i marknadsföring) och bachelorstudenterna på Handels med temat Hur sjutton ska vi bli det vi vill? Hoppas att träffa några av er då!

  • N

    Jag älskar din blogg så mycket. Vet att du har skrivit det förut men när är det din bok kommer ut??? :)

    • Nina Åkestam

      tack snälla! den kommer någon gång under 2014, inte bestämt exakt när.

  • Annika

    Bästa Nina, hur kommer man över känslan att man inte är tillräckligt smart/kan tillräckligt för sin forskning? Känns som jag hela tiden är skraj för att nån ska påstå att jag är en bluff. Att fast jag skulle ge mitt allt kommer det misslyckas.

    • Nina Åkestam

      Hu. Jag tror inte att man kommer över den. I alla fall har inte jag gjort det. Jag försöker bara leva med den, och ta tillvara på de små stunder när det känns som att jag är på väg åt rätt håll. Tror nästan att det är omöjligt att inte tvivla på sin forskning, det är ju liksom hela kärnan i den akademiska världen (ifrågasättande och kritik alltså). Sen tar jag också mycket stöd från mina kollegor. Om jag skriker rakt ut: jag är sämst, det här kommer aldrig att bli nåt! är det oftast någon vänlig själ som säger emot mig. Ge inte upp!

  • Liz

    Först och främst; tack för en jättebra blogg!

    En fråga i all nyfikenhet: Du ser inget problematiskt i professorns uttalande?

    Han drar slutsatser om en väldigt heterogen grupp (män) på basis av uppvisad karaktäristiska hos en liten och sannolik icke-representativ delmängd av denna grupp (ett trettiotal isländska finansmän) .

    Den typen av felaktig inferens är ju hela grunden till fenomen som jag av bloggen förstått att du annars kraftigt tar avstånd emot (rasism, könsdiskriminering, etc.).

    Ett tankeexperiment: Antag det osannolika scenariot att de individer som nu nått toppositioner efter krisen skulle köra ekonomin i botten de närmaste tio åren på grund utav en ledarstil präglad av påstått “kvinnliga karaktäristika” (finns det ens?), skulle du då lyfta fram en professor som på 2020 års konferens kommenterade det hela med att “Since it was young women who drove our economy off a cliff, it’s only natural that we look to other sources to fix the problems”.

    Jag tycker att båda uttalandena är lika djupt problematiska och sexistiska. Även om professorn du nämner såklart har ett gott uppsåt så är uttalandet obehagligt.

    Vore intressant att höra om du ser problematiken alls eller om jag kanske missuppfattar ditt inlägg eller rentav professorns uttalande.

    Tack för en jättebra och intressant blogg som sagt!

    • Nina Åkestam

      Jag förstår hur du menar. Jag tycker inte att det är ett problem i det här fallet eftersom professorn ifråga drog paralleller mellan maskulinitetsnormer och börskrascher. Han sa inte “alla män var orsaken till kraschen”. Det handlar alltså om en strukturanalys, inte om att dra alla människor över en kam.

      Att det vore konstigt om man bytte plats på könen i genusanalys är ett vanligt argument, men riktigt så enkelt är det inte. Byter man ut ett begrepp så som i fallet du nämner blir det inte alls samma sak, eftersom sammanhanget blir så annorlunda. Jag tycker att den här texten förklarar det jättebra: http://everydayfeminism.com/2013/08/racist-against-white-people/

      I det här fallet är det till exempel så att Island fortfarande har långt ifrån jämställdhet i näringslivet, de har bara fler kvinnor än innan kraschen. Det är fortfarande i första hand unga män som driver ekonomin. Därför tycker jag inte att det är sexistiskt eller problematiskt att prata om maskulinitetsnormer för att lösa ekonomiska problem.

  • Mikael

    Vilken vacker kyrka! Vad heter den?

    • Nina Åkestam

      Hallgrimskirkja!