Heja från sidlinjen

På senaste tiden har det ju snackats en del om män och feminism. Att män kan vara feminister är väl alla numer överens om, precis som att vita kan vara anti-rasister och höginkomsttagare kan rösta på Socialdemokraterna. Även om den politiska diskussionen ofta vill få det att låta annorlunda (orka en till person som säger “mer pengar i plånboken”. På riktigt.) så kan man ju ibland vilja förändra så att saker och ting blir bättre för andra, även om man själv förlorar på det kortsiktigt. Man kanske helt enkelt vill ha ett sånt samhälle.

Det vi pratar om nu är snarare tolkningsföreträde. För som jag började skriva för några veckor sedan är feminismen naturligtvis inte undantagen från den patriarkala struktur den finns inom. Alltså används en massa tekniker för att hota, förminska och förlöljliga feminismen, eftersom den handlar om kvinnor (att någon skulle säga till dem som protesterade under exempelvis arabiska våren att de fått för lite kuk/fitta för att de ville ha lika möjligheter för alla känns inte särskilt troligt). Och som en funktion av samma grej blir de manliga feministerna mer värda än de kvinnliga.

Jag går själv på det där gång på gång. Jag blir helt överlycklig när snubbar uppfostrar sina barn genusmedvetet, tar ut alla sina föräldradagar, kliver in i mitt kommentarsfält och tvålar till någon som inte vet vad de pratar om, startar företag med kvinnliga kollegor och ställer sig i ett tv-program och diskuterar rättvisa. Jag blir lyckligare än när kvinnor gör precis samma sak. Till viss del kan det förklaras med att det tyder på framgång, eftersom män kanske traditionellt inte har brytt sig om de här frågorna (precis som medborgarrättsrörelsen i USA startade hos de svarta och sen blev allmängods). Men det handlar också om strukturer. Igen. Strukturer som har lärt mig att en mans åsikt är mer värd än en kvinnas.

Vissa menar att kvinnor alltid måste ha tolkningsföreträde i feministiska frågor, eftersom det bara är den som själv upplever problemen som kan definiera dem (även om vem som helst naturligtvis kan engagera sig). Jag tror inte att jag håller med om det. Jag vill att den som är smartast ska ha tolkningsföreträde. Men det är helt klart ett problem att män med självklarhet kan kliva in och inte bara stötta en fråga, utan ta över den om de vill, medan kvinnorna igen bara står vid sidlinjen och applåderar.

Tja, vad ska man göra åt det då? Jag vet inte riktigt. Kanske fortsätta fundera, analysera och kritisera. Kanske peka på dumma strukturer när man ser dem. Och kanske fundera på hur man som man kan supporta sina medkvinnor, utan att för den sakens skull ta över matchen.

 

  • Liv

    Män för kvinnor. Vita för antirasism. Rika för vänstern. Men här kommer en riktigt svår rackare: Feminister för mansfrågor. Den är ganska ovanlig.

    • Annika

      *suck*

      Du blandar ihop dina kategorier. Vad du menar är snarare kvinnor för mansfrågor. Annars vore det som att säga moderater för vänstern…

    • Maria

      Vilka mansfrågor menar du Liv? Själv är jag väldigt för att uppfostra pojkar att visa känslor, och jag är även insatt i forskningen kring prostatacancer. Och självklart feminist. Tror verkligen inte det är så ovanligt, snarare tvärtom faktiskt.

  • Ylva

    Män har ju ofta mer makt och om någon med mer makt än mig engagerar sig i frågor jag tycker är viktiga blir jag så klart glad, speciellt om det hör till ovanligheterna.

  • Anton

    Jag tycker du har rätt och skriver bra! Jag håller med om att den som är smartast (eller klokast) ska ha tolkningsföreträde! För varje gång en kvinna säger till mig att jag inte förstår för att jag är man, så kan jag ju bara hugga tillbaka att hon inte förstår för att hon inte är man heller.

    Det är ju också på grund av detta som mindre rika kanske röstar på högern, för att de är övertygade om att personlig frihet är det som är mest rätt, trots att de kanske missgynnas kortsiktigt av det. Men de tror inte på majoritetens tyranni? 😉

    Ingen vinner på en sådan diskussion, och om sanningen är subjektiv, är det ju lite för lätt att avfärda en verklighetsbeskrivning som kanske är korrekt, som så ofta förekommer, inte minst i dessa kommentarstrådar.

  • anna-stina

    @Liv & Annika: som feminist så är jag varken särskilt intresserad av vare sig “mansfrågor” eller “kvinnofrågor”, jag är intresserad av att ingen, vare sig det handlar om en man eller en kvinna, ska behöva förhålla sig till stereotypa könsroller. dessutom så drabbar patriarkala strukturer ju män så väl som kvinnor, så som jag ser det är det en självklarhet att feminister är engagerade i det som Liv kallar mansfrågor (för jag antar att det du egentligen menar är genusfrågor).

    • anna-stina

      av just den anledningen jag skrev ovan blev jag ganska provocerad av att när jag på mitt bibliotek skulle hitta boken “den kvinnliga eunucken” fick gå till hyllan med litteratur om “kvinnofrågor” – som jag ser det är jämställdhet aldrig en mansfråga eller kvinnofråga, det är något som berör alla.

    • liv

      Anna-Stina: Tack för att du tog mitt antagligen alltför långa och därmed inte så i förhand tänkt lakoniska inlägg på allvar. Till skillnad från “Annika” som härskarmässigt *suckar* och berättar för mig vad jag egentligen menar. Annika, sluta med det. Du når inte fram, om man säger.

      Jag tycker nog att feminister ska kunna engagera sig i mansfrågor också. De är faktiskt rätt många och det vet ju alla om man bara vill. Skit i prostatacancer, det är ingen jämlikhetsfråga utan bara en trist, och tämligen anonym folksjukdom. Hjälp till med tankar som kan få unga grabbar att sluta ta självmord och vara underpresterande i skolan som ett tydligt, enkelt exempel. Det är inte bara tjejer som skär sig i armarna det är synd om.

      Vill man inte ens försöka, ja, då är man inte inne på jämställdhetsspåret. Och då har vi ett reellt problem som inte en ism i världen kan råda bot på.

  • Clara

    Skaffa Flattr nu!

  • Moa

    Mycket bra skrivet! Bra start på helgen!

  • Ina

    Så himla sant! Håller helt med. Men det är ju också, litegrann, för att man blir impad av såna som kan förstå sina egna privilegier. Det är ju inte helt lätt liksom, att behöva erkänna att man själv haft det lättare på vissa sätt bara på grund av det man har mellan benen.

  • Tove

    Jag håller inte alls med om att det är den “smartaste” som ska ha tolkningsföreträde i att beskriva patriarkatet och hur det drabbar kvinnor. Jag tycker att kvinnor ALLTID borde få ha tolkningsföreträde före män i frågor som rör patriarkatets konsekvenser och hur det är att vara kvinna i vårt samhälle och underordnad pga detta. Precis som att barn ska ha rätt till tolkningsföreträde för hur det är att vara barn även om barn per definition är “mindre smarta”. En vuxen normalintelligent man har inte pga sin större förmåga till “smarthet” (vad nu det är) större kompetens att beskriva kvinnors erfarenheter än tex en 12 år gammal tjej eller en vuxen kvinna med mental funktionsnedsättning, tvärtom tycker jag. Kvinnor och flickor måste ha rätt att berätta sina egna historier och definiera vad de tycker är viktigt utan att någon “smart” man kommer dit och berättar hur världen egentligen är beskaffad. I den mån patriarkatet får negativa konsekvenser för män ska såklart män ha rätt att själva beskriva sin situation.

  • Linnéa

    Jag tycker väldigt mycket om din blogg, Nina, det är en av få bloggar jag verkligen följer. Du verkar otroligt ödmjuk, påläst, kunnig och vettig på alla sätt och vis och jag (som reklamstudent boende i NY) känner att jag kan relatera till mycket du skriver om och uppskattar verkligen att få ta del av dina tankar och åsikter i olika frågor.

    Men när du skriver att du tycker att du “vill att den som är smartast ska ha tolkningsföreträde” känner jag ett starkt obehag. Eftersom du är så klok så förmodar jag att det inte var känslan du ville förmedla, men för mig doftar den kommentaren av akademisk elitism och – tyvärr – ett visst klassförakt som jag personligen tycker väldigt illa om. Jag är själv vit, medelklass med akademikerföräldrar och högskolepoäng, med alla privilegier som följer med det. Jag har dessutom läst mycket genusteori och är tämligen insatt i ämnet. Ändå skulle jag aldrig någonsin tillskriva mig själv större tolkningsföreträde än någon annan kvinna. Vi lever alla i samma förbannade patriarkat, liksom. Kanske har jag större INSIKT och bredare ANALYS på sin höjd, men tolkningsföreträde innebär någonting helt annat.

    Hur tänkte du? Jag fattar verkligen inte. Och som sagt, jag gillar din blogg och bilden jag fått av dig skarpt, så detta är verkligen inte en kritik mot dig som person utan mot just detta stycke i ditt inlägg.

    • Nina Åkestam

      Oj, jag tror att du övertolkar lite här. Jag menade inget särskilt med “smartast” utom just det. För mig betyder smart att man är insatt, empatisk, klok, på tårna, på det stora hela har koll på läget. Har ingenting med akademi eller klass att göra som jag ser det? Men uppenbarligen betyder ordet smart något helt annat för dig. Så olika det kan vara.

  • Magnus

    Läs gärna fantastiska Lena Andersson om indignationsprivilegiet (http://www.dn.se/ledare/kolumner/indignation-kraver-varsamhet). Högst relevant i sammanhanget.

  • Linnéa

    Hej igen, och tack för ditt svar!

    Så, varför ska den som är insatt ha tolkningsföreträde? Förstår du var jag försöker komma? Jag är helt med dig i övrigt, men här tycker jag det blir lite märkligt, för jag ser inte varför jag (som råkar vara väldigt insatt i genusfrågor) ska ha tolkningsföreträde över en annan, låt säga jämnårig, tjej som INTE är det? Varför är mina känslor, tankar och åsikter om feminism, könsmaktsordning och patriarkat värda mer än hennes? Hon känner ju också av konsekvenserna av att vara kvinna i ett patriarkalt samhälle, eller hur?

    Så nej, jag tycker inte jag övertolkade detta, nej.