Hej Kristina Ekman!

För någon vecka sedan skrev vår gemensamma vän Pia en vänlig uppdatering om ett blogginlägg jag hade skrivit. Du och jag känner inte varandra, men eftersom Pia taggade mig i posten ligger den och din kommentar på min Facebookvägg för alla som vill se. Det du skrev har irriterat mig lite, så jag tänker att jag ska försöka mig på att förklara varför.

För det första har du helt enkelt fel i sak. Alla människor, oavsett hur bra eller dåligt de har det, har ångest. Det är en psykologisk nödvändighet. Att låtsas som något annat är just att låtsas. Att ha ångest betyder inte att man lägger ner en massa tid på att grubbla, bara att man är vuxen nog att inse enkla fakta om livet. Som du säkert märkte när (om?) du läste inlägget var det just grubblandet jag vände mig emot. Istället tror jag att man måste acceptera att negativa känslor är en del av att vara människa. Och jag känner inte jättemånga som har “fullt upp med att överleva”, men något säger mig att de inte alltid är “glada och nöjda” de heller.

För det andra tycker jag att det är märkligt att du kan uttala dig om att jag “har det för bra” och vad jag “hinner” när vi aldrig har träffats. Jag vet inte om mitt dygn har fler timmar än ditt eller om jag bara är mer effektiv, men jag ser inga som helst problem med att hinna reflektera över negativa aspekter av livet och ändå sätta maten på bordet. Enligt mig är det största “västerländska överflödsproblemet” inte att vi grubblar för mycket, utan att vi sysselsätter oss med en massa ytliga stressmoment för att inte hinna tänka. Det gör oss otroligt lätta att kontrollera för den som vill, eftersom det då anses (precis som du skriver här) fult eller bortskämt att vara kritisk eller fundersam. Men är det på allvar bättre att springa ut på stan och köpa ännu fler prylar, eller renovera köket, än att skriva ett blogginlägg om vardagsångest?

Det största problemet är dock naturligtvis inte att du skriver så här om mig. Det är att du inte är ensam med att tänka, och prata, så här. Och precis det tänket är en vanlig orsak till att så många människor lider i hemlighet. Här på bloggen har jag skrivit om bland annat utbrändhet, ätstörningar, depression, psykofarmaka och terapi, och det tycker många är modigt. Anledningen till det är människor som pratar som du. Som kritiserar dem som är sjuka och insinuerar att de bara är lata, eller hittar på. Att de mår dåligt för att de har det för bra. Det är det som gör att man drar sig för att prata med sin chef, sin läkare, eller till och med sin familj, om problemen. Problem som är högst verkliga, som drabbar nästan alla någon gång i livet, och som ofta går att lösa om man bara får rätt hjälp.

Jag mår bra för tillfället och din kommentar gör mig mest bara trött. Men samtidigt, just nu, finns det miljontals människor runt om i världen som vill hoppa från balkongen, som inte äter, som skär sig i armarna, som står och gråter framför pastahyllan på ICA, som inte har ork att klä på sina barn, som svimmar av utmattning i badrummet och slår upp ett diskbrock i ryggen, eller som bara har en riktigt jävla dålig dag. Människor som skulle kunna få hjälp om såna som du bara kände er lite mindre manade att snacka om det ni uppenbarligen inte har någon aning om. Så det kan du ju grubbla på. Om du hinner.

Vänligen,

Nina Åkestam

 

  • Anna

    Så himla rätt Nina. Jag älskar att läsa din blogg och är hemskt tacksam över att du tar dig tid att skriva om problem. Du är verkligen en sån som påverkar och skapar skillnad. Tack.

  • Kikki

    Helt rätt – jag håller med dig. Tack.

  • Lisa

    Hej Nina. Jag älskar att läsa dina texter och tycker de är inspirerande, genomtänkta, välformulerade och framförallt sunda. Den här serien om ångest har varit väldigt bra! Jag pluggar just nu till psykolog och tycker det är himla intressant att läsa om det från “den verkliga” sidan. Det är så bra att du hjälper till att normalisera ångest och att må dåligt, det behövs verkligen. Aja, det jag mest av allt vi få fram är att jag tycker om att läsa din blogg och att jag fullkomligt älskar personer som kan ta en debatt med så pass mycket känsla och engagemang och ändå hålla sig saklig och absolut inte förolämpa motsägaren. Grymt!

  • Emma

    Bra Nina!

  • Nathalie

    SÅ RÄTT!! Jag träffar ofta på människor som har samma inställning som denna Kristina, och pga det trycks jag ner ännu mer. Man känner sig fånig, dum och blir rädd för att prata om sina problem.. Vilket t.ex. resulterade i att jag hamnade på sjukhus för ett par år sedan och än idag har armarna fulla av ärr och jack.

    Vet du, Kristina. Jag har faktiskt en familj, ett jobb, vänner och intressen. Men samtidigt mår jag stundtals väldigt dåligt men har inte möjligheten att söka professionell hjälp för jag bor inte i Sverige. Här, där jag bor, måste man betala otroligt mycket pengar för varenda besök man gör och dom pengarna har jag inte. Så att läsa t.ex. då Ninas ärliga, välskrivna inlägg om hennes problem hjälper mig lite. För jag vet att jag inte är ensam.

    Vi är många som mår dåligt. Gör du inte det kan du ju skratta och vara glad, för då är ju definitivt lyckligt lottad.

    Men sluta med den där retoriken – den stämmer inte och den hjälper definitivt inte.

  • Rebecka

    Nina, du är så klok, vettig, bra och framåt. Gillar att du står upp för så bra ideal. Känns som att du just nu står upp för mig, när jag nu befinner mig i en mörk period, och inte själv orkar prata om dessa saker. Det känns tryggt att veta att det finns sådana som du.

  • Frida

    I brist på bättre uttryck; WORD!

  • Anna

    Vill mest skriva svordomar över alla idioter som ska trycka ner andra människor. Fatta vad det kan göra med en människa att få möjlighet att blomma ut och ta hjälp av sin omgivning när det är svårt. Kan vara skillnaden på liv och död. Och dessa fyra personer som likear det Kristina säger visar ju bara att det är ett alltför vanligt fenomen att inte se psykisk sjukdom som något som man kan behandla och kanske bli fri från utan som något för de som har för mycket fritid. Och så lite svordomar på det.

  • Ella

    Du gör världen till en bättre plats. Tack Nina!

  • lindan

    Det är väldigt synd att det finns människor som känner behov av att sprida negativ energi.. Jag tycker du är modig Nina och jag uppskattar verkligen inläggen om dina personliga erfarenheter av ångest. Världen behöver fler Ninor. Hoppas du någon dag har möjlighet att komma till Finland för att föreläsa. Det skulle vara ace!

  • E

    Bra!! Jäkligt trött på det här att man ska “bita ihop”, för det löser ingenting.

  • Filippa

    Du är min största förebild. Jag är bara 18 men min största dröm är att bli lika klok som dig när jag blir “stor”.

    • Nina Åkestam

      Vad fint! <3

  • Johanna

    Tack Nina, för att du orkar <3 heja dig!

  • cajsa

    åh din klokhet tar ju aldrig slut kvinna. jag beundrar dig för att du orkar! och för att du sätter folk på plats på ett himla stilfullt sätt.

  • amanda

    det finns mycket du skriver om som jag håller med om, som jag känner igen mig i, och jag är tacksam över att du tar upp. jag tycker oftast du skriver på ett bra och lättillgängligt sätt som tilltalar många, om ämnen som är fruktansvärt viktiga. “den mörka sidan” är speciellt en av de saker jag uppskattar att du skrivit om.

    men det här inlägget är nog det jag är mest tacksam för. för detta är något jag ofta tänker på och något jag känner väldigt starkt över. att människor, särskilt i vårt samhälle, måste sluta anklaga varandra för att de mår dåligt. sluta behandla det som något skamligt. sluta lägga skuld på de som mår rent ut sagt skit.

    hur ofta hör man någon säga “ja men det är ditt eget fel att du fick cancer”, “du får faktiskt skylla dig själv för att du har reumatism”, “så du har alzheimers? sluta gnäll”, “du kanske skulle tagit hand om ditt barn bättre, så skulle han inte drabbats av migrän”?

    ingen misstror dig om du är fysiskt sjuk, ingen hånar dig, gör narr av dig, målar upp dig som galen eller lat eller som en attention seeker.

    så många människor i världen mår så fruktansvärt dåligt pga mentala problem som de ibland faktiskt inte kan hjälpa. det finns studier som bevisar att adhd, aspergers, schizofreni, depression, ätstörningar och en massa andra psykiska åkommor är genetiska, är ärftliga, att man kan ha anlag för dem, att det inte alltid är pga “dålig uppfostran”. klart att det kan vara, och ofta är, en blandning av genetik och miljö, att under vissa förhållanden skulle det kanske inte gått lika illa för en. men så är det för många fysiska sjukdomar också. lungcancer, tex. det är ju mycket större risk att man får det om man röker, men det är sällan de blir bemötta med hån och anklagelser för det.

    det handlar inte om att de som är deprimerade har mer tid att grubbla. inte om man faktiskt är kliniskt deprimerad. då finns det där oavsett vad man gör. och ångest känner alla av. det blir bara värre om man ignorerar det. det är då man går in i väggen, något du redan skrivit om. sen att alla har olika sätt att hantera problem på och att vissa bevisligen inte hamnar i samma mörka hål som en del andra, det handlar ju om att alla har olika förutsättningar för att hantera vardagsångest och psykisk ohälsa i allmänhet. alltså: ens genetik, ens tillgångar i allmänhet samt miljön man växer upp i.

    och det kan man ju knappast alltid rå för, eller?

    jag ska sluta skriva nu. vad jag egentligen ville ha sagt var tack nina. jag behövde höra från någon annan att det inte är mitt djävla fel att jag mår dåligt, eller att jag bara inbillar mig att jag har ADHD/att jag är deprimerad och att mina mediciner inte hjälper ett djävla dugg. ibland känns det seriöst som att inte en djävel tar mig seriöst.

    du är en bra människa

    <3

  • Rakel

    Heja dig!

    Dina kloka ord lyser upp i vintermörkret. Så skönt att du säger allt det jag för närvarande inte orkar säga. Tack tack tack!

  • Hanna

    Åh gud så himla vettigt och bra skrivet. Blev kär!

  • tove

    Så himla bra, tack Nina!!!

  • Lina

    Wow! Så bra svar på tal! Du är min idol nu. Jag är psykolog och träffar en del människor som “kämpar för sin överlevnad” och tro mig, de är inte speciellt glad och varför skulle de vara det? Det är ju ett ologiskt argument.

  • Bishop

    Såg detta klipp med Louis CK och tänkte på ditt inlägg.

    http://www.youtube.com/watch?v=x81M3g3zjXc