Halvtid

Nu i helgen passerade jag halvvägsmarkeringen för min tid i Kalifornien. Fyra veckor av palmer och fish tacos klara, fyra kvar. Alltså är det dags för en liten sammanfattning.

Saker som är bra: 

– Att ingen jag har träffat här (hittills) verkar definiera sig själv genom jobbet. Det är väldigt annorlunda mot Stockholm eller New York. Man kan prata en hel kväll utan att riktigt komma in på vad folk gör. Man pratar desto mer om intressen, familj, resor, whatever. Men ej så mycket om jobbet.

– Att man ser lika många pappor med barnvagnar/småbarn här som i Stockholm.

– Att man kan hålla på med lite vad som helst utan att folk tycker att man är knäpp. Känns som att toleransen för olika hobbys/livsåkådningar är jättehög.

– Att avokadon man köper i mataffären ALLTID är bra. Och tomaterna, sparrisen, citronerna osv.

– Att man kan äta vegetariskt eller veganskt eller raw överallt, inga följdfrågor.

– Yinyoga. Provade detta för första gången och det var helt fantastiskt. Svårt att beskriva (man sitter typ i ett mörkt rum och stretchar i en och en halv timme) men jag kände mig nästan hög efteråt.

– VÄDRET. Sen vi kom hit har det varit som en halvvarm svensk sommardag hela tiden. Med pangsol. Det regnade en gång men det var helt okej för det blev som ett event. Folk planerade i flera dagar för regnet, sen kom det och då var alla inne och instagrammade.

Saker som är dåligt: 

– Bilåkandet. Det känns helt vansinnigt att ta bilen för att handla mjölk. Och att känns sig konstig när man promenerar, som att man har något fuffens för sig. Detta accentueras på kvällstid när man inser att nästan alla man möter är fulla/höga bakom ratten. Läskigt och idiotiskt.

– Ineffektiviteten. Nackdelen med att folk inte lever genom jobbet är att ingen bryr sig om sitt jobb. Alltså blir i princip ingenting gjort. Det tar 20 minuter att köpa en lunchmacka (som i princip alltid blir fel), taxibolagen kan helt enkelt låta bli att skicka en bil fast man ringer och påminner tre gånger, det krävs tre avlönade personer för att byta en glödlampa. Vill inte ens tänka på hur det ser ut på exempelvis reklambyråer eller filmproduktioner.

– Klasskillnaderna. Precis som i New York finns det två parallella samhällen här: de rika och det fattiga. Enda gången de fattiga syns är när de rika inte har gått upp än, då måste nämligen de fattiga ta bussen och åka från sina bostadsområden långt bort åt helvete för att vara redo när de rika vaknar och behöver service (jag är ute och springer då, vilket är enda anledningen för en rik person att vara uppe innan kl 08.00). Och precis som på Manhattan är fattigdom med några få undantag kopplat till hudfärg. Det är så jävla hemskt att se, tycker jag.

Kontentan: Soft med en stark underton av ångest. Precis som jag hade föreställt mig.