Glad måndag!

Jag har varit på Nordisk Forum hela helgen vilket har varit helt fantastiskt. Jag återkommer om det så fort jag har samlat mina tankar lite. I väntan på det kan man läsa min senaste krönika i Metro som handlar om att inte acceptera när andra har fördomar om ens kompetens. Finns att läsa i dagens papperstidning eller genom att klicka här.

  • Jenny

    Bra krönika! Känner igen mig precis. Som när en professor på min handledares seminarium antog att jag var hans flickvän – en tjej på institutionen för tillämpad mekanik, liksom? Eller när en projektledare undrar om det inte finns någon mer senior att fråga – jag ser tydligen så ung ut..? Men nu ska det bli obekvämt, minsann.

  • Zeb

    Är Metro nu uttalat ett organ för endast “Södermalmare”? När man kollar vilka krönikörer som finns så är det väl 7-8 stycken med södermalmsvärderingar, några av dessa med mer entydig socialistprägel. Nästan enbart feminister, och så Johan Norberg som någon sorts liberalt alibi. Vad är egentligen målgruppen för en sådan krönikörsuppsättning. Andra journalister i kvarteret? Närmast en orgie i fantasilöshet och förutsägbarhet.

  • Zeb

    Undrar över dina synpunkter på detta eftersom du brukar hävda att du eftersträvar mångfald och inte enfald. Metros krönikörer är väl ett synnerligt bra exempel på just enfald. Var är de konservativa rösterna, icke feministerna, moderater? Alla läsare rör sig knappast i spektrat mp/v/fi. Motsvarar väl ungefär de där panelerna som bara innehåller medelålders män.

    • Nina Åkestam

      Jag håller med dig om att det kunde vara mer blandat. Tycker att du ska höra av dig med din synpunkt till Metros redaktörer!

    • Zeb

      Varför bidrog du då till ännu större likriktning istället för att “tacka nej” med motiveringen om bristande mångfald? För att uppnå mångfald skulle ju tidningen behövt någon med en helt motsatt profil eller hur?

  • jenny
  • Zeb

    Nej, nej. Jag har totalt gett upp om att svensk “officiell” media ska lyckas förmedla något som är en angelägenhet för fler än deras egen krets. De består av folk i mp/v/fi spektrat och skriver endast för likasinnade. För oss som eftersträvar mer balans finns som tur är utländska mediakanaler att tillgå, eller alternativ media, eller bloggar. Officiella mediakanaler och krönikörsposter är i Sverige till för dig och folk som tycker som du.

    • Jennie

      Vad försökte du göra innan du gav upp? Kommentarsfält i all ära men det brukar inte vara här besluten tas…

  • Zeb

    Äh. Hålla på och skicka mail till mediala beslutsfattare är meningslöst. De har sin agenda klar, och lär inte ändra sig för att någon eller några skickar mail.

    Vad man kan göra är att rösta med fötterna, dvs inte köpa tidningarna, eller låta bli att konsumera innehållet. Söka alternativa medier som balans, gå via utländska mediekanaler eller konsumera media i allmänhet oerhört selektivt. Ganska enkelt efter ett tag när man fått kläm på det. Under tiden kan man hoppas att mainstreammedia tappar i relevans och intäkter pga sin obalans och enkelspårighet. Intern svensk politisk debatt som den förmedlas i t ex Metros krönikor är ju närmast skrattretande ointressant att följa om man är något sånär samhällsintresserad, och inte hyser något specifikt intresse för vad som diskuteras runt fikaborden på Söder.

    • Jennie

      Fast du svarade inte riktigt på frågan. På vilket sätt försökte du påverka innan du gav upp? Eller har metoden alltid varit att välja utländska kanaler och konsumera selektivt?

      Det är ju i så fall ett väldigt bra betyg till Ninas blogg och Resumé!

      Enkelspårigheten inom media blir inte nödvändigtvis mindre av att de får mindre pengar utan tvärtom. TV4:s nedläggning av lokala nyhetsstationer är ett sådant exempel på vad som ryker när ingen sitter tryggt i branschen utan behöver lägga allt sitt krut på hur mycket tittare eller läsare något genererar istället för att kunna bredda och djupdyka.

    • Zeb

      Jennie. Jag har väl inte försökt påverka speciellt mycket, mer varit (och är) en betraktare av eländet.

      Det är redan kört för svensk “journalistik” i traditionell mening. I sverige är etablerade journalister, särskilt yngre, åsiktsmaskiner och grindvakter, inte granskare eller debattbreddare. Ju mer av den typen av svensk traditionell media som försvinner desto bättre ärligt talat. 100 röster som säger samma sak breddar ingen debatt, jämför Metro-exemplet.

      Tror att det skulle behövas reella alternativ i Sverige, där de traditionella medierna utmanades på riktigt av någon med verkligt djupa fickor, typ som hände med Fox i USA, samt med en ideologisk agenda helt på tvärs med svensk mainstream. Eftersom dagens journalistik ändå är ideologiskt vinklad (med slagsida mot v/mp/fi) och jag inte tror att det finns något som helst intresse hos dessa för åsiktspluralism så vore det mycket bättre om detta gjordes officiellt istället, och den del av befolkningen som idag är gravt underrepresenterad i media fick egna mediakanaler.

    • Perry

      Det där om folk från mp/v/fi spektrat lär ju knappast gälla DN.s och SVD:s ledarsidor eller debattsidor. Peter Wolodarski tex var ju liberal senast jag kollade.

      De flesta morgontidningar är ju borgliga och jag inbillar mig att folk med verklig makt snarare väljer Di, SVD och DN framför Metro. Så det finns ju andra stora tidningar än just Metro att välja för den som vill läsa borgliga samhällsanalyser.

    • Jennie

      “betraktare av eländet.” det finns ju några stycken sådana…till och med fler än feministiska krönikörer tror jag..

    • Zeb

      Ferry. Talar inte om politiska ledarskribenter. Nämn från DN, Svd, AB, Expressen, DI, Resumé eller Metro några starka moderater, libertarianer, kd-are, sd-are eller icke-feminister som skriver krönikor i någon av nämnda tidningar. Och då menar jag inte folk med partistämpel i pannan utan personer som regelmässigt brukar framföra sina åsikter om samhället i krönikorna utifrån den kontexten. Ungefär som Nina talar utifrån en feministisk/mp-kontext.

      Jag kan, om jag sträcker mig långt komma på tre, Johan Norberg, Johan Hakelius och Marcus Birro. Sen kan vi ju räkna feminister och vänsterlutare om du vill. Pratet om strävan efter mångfald av röster är just bara prat.

    • Zeb

      Jennie. Det kan gått finnas några feministiska krönikörer i samtalet också. Tycker att Nina håller en vettig ton och är läsvärd även om jag sällan håller med om samhällsanalysen. Varför en tidning anlitar 5 feministiska krönikörer och ett par socialister plus en alibi-liberal (Metro) förstår jag dock inte. Då blir det ju precis den enfald man säger sig villja motverka. Vad sägs om en tacka-nej kampanj där vänstrigt södermalmsfolk träder tillbaka eller tackar nej när tidningar ringer och vill ha krönikor skrivna och redan har typ fyra krönikörer av liknande typ?

  • Zeb

    Vad jag fikar lite efter är ju att Nina hyllat olika initiativ som t ex “Tacka Nej”, när det gäller vita medelålders män som dominerar olika typer av paneler. Borde det inte finnas liknande initiativ vad gäller krönikor i olika tidningar. Typ lite självinsikt av typen “Behöver Metro verkligen ännu en kvinnlig feminist med vänsterlutning från Södermalm” bland sina krönikörer, och tacka nej?

  • Emma

    Alltså nina!

    Jag läser kommentarer på Metro om din krönika. Vad trött jag blir.. Hejja dig som orkar vara och skriva det du tror på trots människor som bara ska trycka ner! Du är klok oavsett vad folk säger!