Favorit i repris: Några ord till tidningen Frida

Häromdagen postade Cissi Wallin den här bilden på instagram. Tidningen FRIDA blandar senaste nytt om tonårsidoler med det som man ju vet att tonårstjejer är allra mest intresserade av: kändisars vikt.

Här ”avslöjas” alltså det allra hemligaste en kvinna har. Det är ett vanligt grepp bland kändistidningar överlag, att kvinnors ätande och vägande benämns med ord som för tankarna till otrohetsaffärer. För så är det ju. Oavsett om man äter för mycket, eller för lite, eller precis lagom, är det något som tål att dissekeras och studeras. Man ska inte tro att den är ens ensak. Man ska för tusan inte tro att man bara kan få gå runt och vara.

I vintras började jag gå i terapi för ätstörningar. Igen. 15 år har jag hållit på, fram och tillbaka, upp och ner. 16 425 måltider av ångest. Det syns inte utanpå, jag har lärt mig att bete mig som folk. Men det maler i huvudet, och helvete vad mycket energi det tar. Energi jag skulle kunna använda till mycket bättre saker.

I 15 år tyckte jag att det var konstigt och pinsamt att jag var som jag var. Liksom vettig och smart på de flesta andra plan, men inte här. Jag ville inte prata med någon om det, inte ens med mig själv, så dum kände jag mig. Sen förstod jag. Jag hade ingen chans. Jag var en 14-åring som ville vara alla till lags. Och det alla, tonåringens samlade omgivning av populärkultur, berättade för mig var att det var viktigast av allt att vara smal. Att min mat och min vikt inte var min ensak. Det var inget jag själv hittade på. Det var inte mitt fel. Och lika lite som jag kan lasta mitt tonårsjag för det som hände då, kan Beatrice Birkeldh och de andra på FRIDA lasta sina läsare för det de själva väljer att publicera.

För det gör mig nästan ondast av allt. Att de som lägger det här på sina småsystrar inte är några kostymgubbar som inte fattar bättre. Det är kvinnor som vet, och ändå väljer att inte. Jag hoppas att ni skäms. Och jag hoppas att den dagen era egna döttrar drabbas, så kommer ni ihåg att ni hade möjligheten att göra något åt det, men valde att låta bli. Ni valde att skylla på någon annan. Någon som såg upp till er. Någon som ni hade möjligheten att rädda, men valde att skita i.

 

  • Anonym

    Fast, vart kommer deras orders ifrån? Och de måste väl följa försäljningsstatistiken? Blir inte de på tidningen bara utbytta om pilarna drar neråt?

  • v

    BRA skrivet