Ett anti-CV

Nu jag skriver det här sitter jag på landet och skriver på mitt bokmanus. Tänk att det skulle hända till slut. Vid samma blå skrivbord där jag tillbringade varenda sommar i mellanstadiet med att skriva noveller om olyckliga spöken, andra världskriget och framgångsrika kvinnor som jobbade på bank sitter jag nu och knattrar fram sida efter sida. Vet ej om det blir bra, men det är i alla fall fantastiskt kul. Och eftersom boken handlar om det den handlar om har jag anledning att tänka rätt mycket på mitt jobb, och hur det blev som det blev.

En av de bästa sakerna med att ha jobbat ett tag är att man kommer till insikt om vad man verkligen inte är bra på. Jag blir mer och mer övertygad om att nyckeln till ett framgångsrikt yrkesliv inte handlar så mycket om att göra det man är bra på, utan att undvika det man inte gillar. Det var till exempel så jag kom fram till att jag skulle doktorera. Nu var det väldigt längesen jag skrev ett CV, men om jag gjorde det nu skulle det exempelvis behöva stå:

– Kan absolut inte jobba i grupp. Alla projekt jag har varit inblandad i som har blivit bra har innehållit minimalt med grupparbete. I vissa enstaka fall klarar jag att jobba med en annan person (exempelvis Sandra) men blir det fel kommer jag oundvikligen att bli olycklig och tycka att folk är dumma i huvudet. Att jag överlevde sex år i den teambaserade reklambranschen: go figure. (slutsats: jobba med något där man är ensam)

– Klarar ej många bollar i luften. Utöver att jag inte klarar många människor klarar jag heller inte många arbetsuppgifter. Mailande, möten, “snabba puckar” osv får mig att få strespsykos.(slutsats: jobba med en större grej istället för många små).

– Är inte social. Det funkar okej när jag har lärt känna folk, men i början är jag ett umgängesmässigt missfoster. Det beror inte på att jag inte tycker om människor, jag tycker bara inte om människor som jag inte får välja själv. Kan inte tänka mig något värre än att liksom prata med folk jag inte känner och be dem om något (slutsats: undvik alla jobb där man tjänar pengar)

– Klarar ej kontorstider. Jag är ej funktionsduglig innan klockan 9 och efter klockan 16 på dagen. Och på lunchen vill jag helst gå och träna. (slutsats: gör något där man kan styra tiden helt själv och få det man behöver gjort 5-6 timmar om dagen.)

När man ser det på det här sättet blir det ganska enkelt: Man kan doktorera. Man kan blogga. Man kan undervisa och föreläsa. Man kan skriva en bok. Man kan inte under några omständigheter jobba på en reklambyrå, framför allt inte i New York. Men det är helt okej. Man måste testa för att veta. Men det är nog bra för min, och alla eventuella kollegors, skull att jag kom fram till det här.

 

  • linn

    Oj vad jag känner igen mig i detta!

    Ser fram emot att läsa din bok!

  • Annika

    Tack vad sjukt bra! Nu känner jag mej genast säkrare i det jag gör. En sak och ensam. Perfa.

  • Lisa

    Åh vad glad jag blev att läsa detta. Jag är själv ganska dålig på att prata med nya människor och att hålla på med en massa saker samtidigt och har trott att det är sånt man i princip MÅSTE kunna för att kunna skaffa sig ett bra jobb. Men det finns ju faktiskt alternativ. Tack och ha en fortsatt trevlig vecka!

  • Herr Hur

    Bra med insikt.

    Skriva en bok på landet. Skönt!

    Vi andra som lever i den riktiga världen och faktiskt jobbar för vår försörjning kan dock inte unna oss lyxen att undvika krav vi inte gillar.

    • Nina Åkestam

      Jag försörjer mig alldeles utmärkt, tack. Tjänar inte multum, men så att jag klarar mig. Jag fattar att många inte har då mycket att välja på, men många fler än de själva tror skulle kunna bli gladare av att jobba på ett annat sätt än de gör.

  • Gilda Radner

    Med de premisserna har du två val: doktorera eller ta jobbet i The Shining! :) Du valde nog rätt!

  • Fanny

    Åh vad bra idé! Det skulle verkligen vara mer effektiv med ett anti-cv!

  • Magnus

    Jag har en så kallad introvert personlighet … och utifrån ditt anti-CV låter det som den termen passar ganska väl in på dig också … precis som den gör på Mahatma Gandhi, Steven Spielberg, Malcolm Gladwell, Julia Roberts och många andra som lyckats finna sin väg i livet, trots att vi lever i en värld där det utåtriktade är normen och hela tiden ses som det man “bör” eftersträva. Önskar dig fortsatt framgång med bokskrivandet.

  • Evelin

    Tack för det här inlägget, fantastiska Nina. Flera (om inte alla) av de där sakerna stämmer väldigt bra in på mig också, och det känns bara så skönt att du vågar säga dem högt (eller ja, skriva dem). För det finns så många som hävdar att man måste vara bra på just de här sakerna för att komma någonstans i arbetslivet.

    Jag läser för tillfället Susan Cains “Tyst” (misstänker att Magnus som kommenterade här innan har gjort detsamma), och jag börjar mer och mer inse att man inte är värdelös bara för att man inte är bra på sådant som att vara social med nya människor och att arbeta i grupp. Att man faktiskt kan vara bra på andra sätt! Det gäller inte bara inom arbetslivet, förresten. Sådan jävla press hela tiden på att man ska vara öppen och social. Jag är öppen och social ibland, när jag känner mig trygg, och det gör jag oftast inte i stora sällskap och tillsammans med främlingar. Jag har alltid sett det som en defekt hos mig själv, men det kanske det inte behöver vara.

    Det känns lite som om de introvertas revolution har inletts, om man får vara lite dramatisk. Det kanske inte var din tanke att bidra till den, men du har definitivt fått mig att må lite bättre, så tack för det! Lycka till med boken!

  • Anna

    Hurra! Du är min nya idol, jag känner så väl igen mej i mycket du skriver!:) Mer!

  • Martin

    Nina, jag har försökt att inte gilla det du skriver och pratar om. Det har gått riktigt bra. Tills jag faktiskt började ta del av det du har att säga. Och då, då kapitulerar jag helt och hållet. Till slut.

    Jag delar inte varenda en av dina tankar och åsikter. Men mycket av det du gör känns på nåt konstigt sätt väldigt fräscht. Fastän att du för det mesta bara pekar på hur saker och ting förhåller sig.

    Ska inte bli långrandig. Men du har fått ännu ett fan. Så du vet.

  • :))

    Det är så lustigt att du skriver att du kan vara lite asocial. För när man läser din blogg vill man bara bjuda ut dig på kompis-dejt och prata om allt och ingenting!! Så.. Säg till om du ändrar dig 😉

  • Sofia

    Hahaha! Underbart.

  • Monika

    Jättebra inlägg Nina!

  • Ulrica

    Befriande och intressant!

  • Eli

    Gillar dig Hypermycket, ända innan jag visste vem du var. och så jag hittade just bloggen. Hurrahurra!

  • Hanna

    Jag känner igen mig så mycket i detta anti-cv. Visst är det skönt när man lär känna sig själv bättre? Förut på jobbintervjuer svarade jag alltid något klyschigt om att jag “vill för mycket”, när intervjuaren frågade om mina dåliga sidor. Numera kan jag med pondus räkna upp både det ena och det andra som jag inte är bra på. T.ex är jag jättedålig på att ta kritik. Allt blev så mycket lättare när jag kom på det. Nu slipper jag ha dåligt samvete om jag blir arg eller ledsen av kritik. Jag bara accepterar känslan och går vidare.

  • Ruben

    Oj vad jag känner igen mig i det du skriver. Du beskriver i mångt och mycket mig. Förutom att jag pallar att jobba 9–17 …och det faktum att jag jobbar kvar på min reklambyrå.