Ett anti-CV

Nu jag skriver det här sitter jag på landet och skriver på mitt bokmanus. Tänk att det skulle hända till slut. Vid samma blå skrivbord där jag tillbringade varenda sommar i mellanstadiet med att skriva noveller om olyckliga spöken, andra världskriget och framgångsrika kvinnor som jobbade på bank sitter jag nu och knattrar fram sida efter sida. Vet ej om det blir bra, men det är i alla fall fantastiskt kul. Och eftersom boken handlar om det den handlar om har jag anledning att tänka rätt mycket på mitt jobb, och hur det blev som det blev.

En av de bästa sakerna med att ha jobbat ett tag är att man kommer till insikt om vad man verkligen inte är bra på. Jag blir mer och mer övertygad om att nyckeln till ett framgångsrikt yrkesliv inte handlar så mycket om att göra det man är bra på, utan att undvika det man inte gillar. Det var till exempel så jag kom fram till att jag skulle doktorera. Nu var det väldigt längesen jag skrev ett CV, men om jag gjorde det nu skulle det exempelvis behöva stå:

– Kan absolut inte jobba i grupp. Alla projekt jag har varit inblandad i som har blivit bra har innehållit minimalt med grupparbete. I vissa enstaka fall klarar jag att jobba med en annan person (exempelvis Sandra) men blir det fel kommer jag oundvikligen att bli olycklig och tycka att folk är dumma i huvudet. Att jag överlevde sex år i den teambaserade reklambranschen: go figure. (slutsats: jobba med något där man är ensam)

– Klarar ej många bollar i luften. Utöver att jag inte klarar många människor klarar jag heller inte många arbetsuppgifter. Mailande, möten, ”snabba puckar” osv får mig att få strespsykos.(slutsats: jobba med en större grej istället för många små).

– Är inte social. Det funkar okej när jag har lärt känna folk, men i början är jag ett umgängesmässigt missfoster. Det beror inte på att jag inte tycker om människor, jag tycker bara inte om människor som jag inte får välja själv. Kan inte tänka mig något värre än att liksom prata med folk jag inte känner och be dem om något (slutsats: undvik alla jobb där man tjänar pengar)

– Klarar ej kontorstider. Jag är ej funktionsduglig innan klockan 9 och efter klockan 16 på dagen. Och på lunchen vill jag helst gå och träna. (slutsats: gör något där man kan styra tiden helt själv och få det man behöver gjort 5-6 timmar om dagen.)

När man ser det på det här sättet blir det ganska enkelt: Man kan doktorera. Man kan blogga. Man kan undervisa och föreläsa. Man kan skriva en bok. Man kan inte under några omständigheter jobba på en reklambyrå, framför allt inte i New York. Men det är helt okej. Man måste testa för att veta. Men det är nog bra för min, och alla eventuella kollegors, skull att jag kom fram till det här.