En person man vill vara

Några av er har bett mig kommentera Dennis Nørmarks text i DN häromdagen, som man kan läsa här, och Nina Björks svar, som man kan läsa här. Spontant känner jag bara NEJ. Jag vill inte sänka mig till den nivån. Nørmarks text är en uppenbar provokation som inte ens försöker ta frågorna den adresserar på allvar. Att Björk måste svara förstår jag (det var ju hela dealen för upplägget), men vi andra slipper faktikst om vi inte vill. Phu.

Något den däremot kan vara är en liten brygga in i något jag i alla fall hade tänkt skriva om, och det är följande citat från Nørmark:

“Om män ska göra avkall på privilegier, status och positioner, är det under förutsättning att de ska kunna se det som en fördel för sig själva. Annars kommer de att se det som en intressekonflikt och en kamp om resurser och makt.”

Det är en vanlig invändning mot feminismen, på samma linje som Patrik Kronqvists Expressen-ledare på temat att feminister bör sluta använda ordet feminism. Han skriver exempelvis:

“För även om genusanalys är användbart för att identifiera orättvisor, betyder det inte att begreppet genus är lika effektivt när det gäller att driva igenom förändringar. Speciellt inte när debattörer använder ord som “gubbplogning” för att beskriva den gamla ordningen. Då riskerar man inte bara att alienera motormännen bakom ratten. Utan också farfar och morfar som lämnar på förskolan.”

Alltså: feminister måste vara tydliga med att jämställdhet är bra för män också, annars kommer inget att hända. Det låter ju rimligt och bra. Jag tycker själv att ett av feminismens största problem är att den ses som en kvinnofråga, när det i själva verket är en humanitär fråga som handlar om mänskliga rättigheter. Det är precis lika självklart att en man som tror på mänsklig frihet kan (och bör) vara feminist som att en vit kunde demonstrera mot apartheid eller att en straight person kan gå i Pride-paraden. Det är inte bara en möjlighet; det är oftast först när den privilegierade gruppen tar tag i en orättvisa för sina medmänniskors skull som grejer börjar hända på riktigt.

Problemet är bara att jämställdhet inte är bra för män. Inte för alla män, och framför allt inte i ett inledningsskede. Risken Nørmark beskriver, att män “kommer … att se det som en intressekonflikt och en kamp om resurser och makt” är inte en risk, utan ett faktum. Som Björk skriver handlar jämställdhet om precis det: omfördelning av makt och resurser. Om någon ska få mer måste någon annan att få mindre. Eller som Gudryn Schyman så slagkraftigt uttryckte det när hon föreläste för Rättviseförmedlingen för några veckor sedan: Jämställda företag går bättre eftersom inkompetenta män där har behövt lämna plats åt kompetenta kvinnor. För de männen är jämställdhet ett jätteproblem: de blev ju av med jobbet, eller avancerade i alla fall inte lika långt som de annars skulle ha gjort. Då spelar det mindre roll vilket ord man använder: deras liv blir i absoluta termer sämre.

Om man ser Gudruns exempel på samhällsnivå är alltså jämställdhet att jämföra med skatt. Vi är alla hyfsat överens om att man bör betala skatt, och att samhället i stort tjänar på att de som har mer pengar mer betalar mer än andra. Det betyder dock inte att den som betalar mest i skatt tjänar på det personligen – tvärtom. Hälften av alla måste ju betala mer i skatt än de utnyttjar i förmåner, om det ska gå jämt upp i genomsnitt. De personerna skulle tjäna på ett system där alla betalar för sig själva. De kan givetvis ändå stötta vårt nuvarande system eftersom de tycker att det är principiellt rätt att alla ska få tillgång till vård, skola osv, eller att samhället på sikt blir tryggare, friare och roligare med mindre klyftor, men på individnivå och kort sikt: en ren personlig förlust.

Och precis så är det med jämställdhet. Det kommer inte gynna alla från dag ett. Det är därför motståndet är så stort; det handlar inte om semantik. Det centrala är att män inser att någon annans frihet är värd en personlig maktförlust för dem. Helt enkelt för att det är ett sånt samhälle man vill ha. Det är en sån person man vill vara.

  • Ida!

    Jag blir så glad när jag läser dina inlägg om feminism. Sluta aldrig skriva!

  • AnnaH

    Hej Nina!

    Du skriver och tänker så klokt och bra. Jag håller i princip med om vad du skriver men när det gäller attityden till sånt som inte direkt ekonomiskt gynnar en själv så finns det fler sätt att se på det.

    När det gäller skatten så är det för mig så att som ung ensamstående mamma (på den tiden när välfärdssamhället fungerade bättre än idag) så fick jag mer än jag betalade. Men i många år nu så har jag troligen betalat mer än jag fått. Det varierar ju under livet.

    Men jag skulle ändå aldrig klaga på skatten, även om jag alltid skulle ha ‘förlorat’ på den. Jag vill inte leva i ett samhälle med stora klyftor, för min egen skull. Jag vill att alla ska ha det bra för att då minskar brott och oro och det blir bättre för mig också. Det måste inte vara skillnad mellan samhällssyn och egenintresse. Och det kan hoppeligen gälla männen också, om de kan se andra viktiga saker i livet än just makt och pengar.

    • Nina Åkestam

      Jomen det var ju precis det jag menade. Men det är ett mer långsiktigt sätt att se på saken, och man blandar ekonomiska och sociala värden.

  • Mikael Blomkvist

    Håller inte med om allt som sägs i feminismens namn men i det stora hela kan jag bara säga WORD. Gör det gärna “svårare” för mig som man att få utdelning i livet om det gör att min dotter får samma förutsättningar som sin bror. Självklart. Lika självklart som total jämställdhet mellan människor av olika sexuell läggning eller hudfärg borde vara. Hur svårt ska det vara för människor att förstå att vi alla blir vinnare i den världen?

  • J

    Grymt grymt inlägg! Gillade jämförelsen med skatt, det fick mig att förstå lättare

  • Emma

    Det hör ju inte hit men jag känner att jag behöver göra nått och du brukar va så himla klok och bra att få ord på saker så fler tar till sig. :)

    Jag köpte min katt Ellen ifrån Norrtälje katthem och sen dess har jag följt ägarens blogg. Hen lägger ner sin själ och räddar hur många katter som helst och ger alla en chans. Nu hotar Länsstyrelsen att stänga hela stället. De villbla att fullt friska katter som inte ärfullt psykiskt rehabiliterade ska avlivas efter tre månader. Helt galet ju, då katter är individer som tar olika tid på sig. Du har ju en relativt stor blogg och det vore verkligen en fin gärning om du ville skriva några ord om detta. Hens blogg på katthemmet är http://blogg.kattcenter.se/ om du vill få en bättre bild. Tillsammans är vi starka och ju fler som skriver till Länsstyrelsen Stockholm dessto bättre. Katterna kan ju inte tala själv. De behöver oss.

    • Maria

      Precis som den enorma mängd fåglar som de katter som överlever käkar upp – De kan inte heller tala för sig själva. Och de har inte alls något hem som hjälper dem till rehabilitering när någon katt varit och tuggat lite.