En person man vill vara

Några av er har bett mig kommentera Dennis Nørmarks text i DN häromdagen, som man kan läsa här, och Nina Björks svar, som man kan läsa här. Spontant känner jag bara NEJ. Jag vill inte sänka mig till den nivån. Nørmarks text är en uppenbar provokation som inte ens försöker ta frågorna den adresserar på allvar. Att Björk måste svara förstår jag (det var ju hela dealen för upplägget), men vi andra slipper faktikst om vi inte vill. Phu.

Något den däremot kan vara är en liten brygga in i något jag i alla fall hade tänkt skriva om, och det är följande citat från Nørmark:

”Om män ska göra avkall på privilegier, status och positioner, är det under förutsättning att de ska kunna se det som en fördel för sig själva. Annars kommer de att se det som en intressekonflikt och en kamp om resurser och makt.”

Det är en vanlig invändning mot feminismen, på samma linje som Patrik Kronqvists Expressen-ledare på temat att feminister bör sluta använda ordet feminism. Han skriver exempelvis:

”För även om genusanalys är användbart för att identifiera orättvisor, betyder det inte att begreppet genus är lika effektivt när det gäller att driva igenom förändringar. Speciellt inte när debattörer använder ord som ”gubbplogning” för att beskriva den gamla ordningen. Då riskerar man inte bara att alienera motormännen bakom ratten. Utan också farfar och morfar som lämnar på förskolan.”

Alltså: feminister måste vara tydliga med att jämställdhet är bra för män också, annars kommer inget att hända. Det låter ju rimligt och bra. Jag tycker själv att ett av feminismens största problem är att den ses som en kvinnofråga, när det i själva verket är en humanitär fråga som handlar om mänskliga rättigheter. Det är precis lika självklart att en man som tror på mänsklig frihet kan (och bör) vara feminist som att en vit kunde demonstrera mot apartheid eller att en straight person kan gå i Pride-paraden. Det är inte bara en möjlighet; det är oftast först när den privilegierade gruppen tar tag i en orättvisa för sina medmänniskors skull som grejer börjar hända på riktigt.

Problemet är bara att jämställdhet inte är bra för män. Inte för alla män, och framför allt inte i ett inledningsskede. Risken Nørmark beskriver, att män ”kommer … att se det som en intressekonflikt och en kamp om resurser och makt” är inte en risk, utan ett faktum. Som Björk skriver handlar jämställdhet om precis det: omfördelning av makt och resurser. Om någon ska få mer måste någon annan att få mindre. Eller som Gudryn Schyman så slagkraftigt uttryckte det när hon föreläste för Rättviseförmedlingen för några veckor sedan: Jämställda företag går bättre eftersom inkompetenta män där har behövt lämna plats åt kompetenta kvinnor. För de männen är jämställdhet ett jätteproblem: de blev ju av med jobbet, eller avancerade i alla fall inte lika långt som de annars skulle ha gjort. Då spelar det mindre roll vilket ord man använder: deras liv blir i absoluta termer sämre.

Om man ser Gudruns exempel på samhällsnivå är alltså jämställdhet att jämföra med skatt. Vi är alla hyfsat överens om att man bör betala skatt, och att samhället i stort tjänar på att de som har mer pengar mer betalar mer än andra. Det betyder dock inte att den som betalar mest i skatt tjänar på det personligen – tvärtom. Hälften av alla måste ju betala mer i skatt än de utnyttjar i förmåner, om det ska gå jämt upp i genomsnitt. De personerna skulle tjäna på ett system där alla betalar för sig själva. De kan givetvis ändå stötta vårt nuvarande system eftersom de tycker att det är principiellt rätt att alla ska få tillgång till vård, skola osv, eller att samhället på sikt blir tryggare, friare och roligare med mindre klyftor, men på individnivå och kort sikt: en ren personlig förlust.

Och precis så är det med jämställdhet. Det kommer inte gynna alla från dag ett. Det är därför motståndet är så stort; det handlar inte om semantik. Det centrala är att män inser att någon annans frihet är värd en personlig maktförlust för dem. Helt enkelt för att det är ett sånt samhälle man vill ha. Det är en sån person man vill vara.