En inte så liten grej

Den senaste veckan har det snurrat cirka en miljard upprop i mina sociala medier som uppmanar mig att rösta i kyrkovalet nu på söndag. Det är En Liten Grej, Vem Orkar Rösta och diverse debattartiklar som alla pekar på samma sak: rösta för att stoppa SD.

Jag är medlem i Svenska Kyrkan (vilket i och för sig kräver ett inlägg i sig, men det får vi ta senare) och uppropet rör alltså mig. Jag kommer att rösta på söndag. Givetvis. Jag har aldrig missat ett val jag har fått lov att rösta i. Det skulle kännas som en skymf mot alla dom som har slitit förr, och som sliter nu, runt om i världen för att få en chans till demokrati.

Alltså tycker jag att man ska rösta. Och jag kommer inte att rösta på SD, utan troligtvis på Öppen Kyrka som trycker på för bland annat jämställdhet och homosexuellas rättigheter. Ändå har jag inte svarat på de mail som ni som står bakom de här olika uppropen har skickat till mig. Vafalls?

Det finns inget som upprör mig mer än diskriminering av människor och begränsning av deras frihet, oavsett anledning (ursprung, kön, läggning etc.) Det finns inget riksdagsparti jag står längre ifrån än SD. Jag satt och bölade i soffan hela kvällen när de kom in i riksdagen. MEN. Jag känner att jag litegranna har fått nog. Jag har fått nog av retoriken som många av mina meningsfränder använder sig av, som går ut på att peka finger (i fallet med En Liten Grej helt ordagrant) på SD och säga: Ni är dumma, alla som röstar på er är dumma, och ni får inte vara med. Jag kanske inte är för något särskilt, men jag är i alla fall mot er.

Det är inte för att jag inte vill göra så själv ibland. Det är för att jag inte tror på principen, och för att principen uppenbarligen inte har funkat.

Alla riksdagspartier har nu ägnat tre-fyra år åt den här typen av markeringar och inte ett skit har hänt. SDs stöd ökar och i den febrila ansträngningen att TA AVSTÅND har flera partier (och SVT:s Agenda) av bara farten skrivit under på SDs världsbeskrivning. Varenda gång det skrivs en debattartikel som pekar på invandringens ekonomiska fördelar är det vad vi gör. Vi låter dem styra samtalet.

Problemet är ju att man aldrig aldrig vinner en diskussion genom att idiotförklara motståndaren. Man kanske får dem att tystna, men man får inte över dem på sin sida. För att lyckas med det måste man ha tålamod, empati och mod. Man måste ställa de svåra (men rätta) frågorna. Varför växer SD? Vad är de grundläggande problemen? Varför är folk främlingsfientliga? Vad är det för känslor inblandande? Och när man har svaren måste man agera. Man måste inte “ta debatten”, men man måste ta samtalet. Vissa saker kanske man i själva verket tycker lika om, när man kommer till botten med dem. Vissa saker kanske beror på faktafel som kan redas ut, andra på missförstånd. Och vissa saker kanske man tycker fundamentalt olika om, på ett sätt som är helt olösligt. Men det är först när man har rett ut det som man har en chans att komma framåt. Och framåt måste handla om lösningar, inte nödvändigtvis på “problemen” som SD formulerar utan på de problem man själv ser.

Därför lägger jag av nu. Det blir inga fler hashtags och profilbildsbyten för min del. Inte förrän vi börjar räkna framgång i faktiska framsteg, som i att diskussionen svänger, som i att fler människor bemöts med respekt och får nya perspektiv som får dem att ändra uppfattning. För att det är ett sånt samhälle jag vill ha. Och då är jag den första att skriva under.

 

  • Zafir

    När miljöpartiet kom in var analysen från media klar: att Mp var en frisk fläkt som lyfte en viktig fråga som övriga partier negligerat. Att övriga partier nu också måste ta miljöproblemen på allvar. Att Mp var ett enfrågaparti men ändå kom in i riksdagen sågs som bevis på hur viktigt miljöfrågan var. Borde man inte tänka likadant vad gäller SD?

    • K

      En viktig skillnad kan väl vara att MP pekade ut ett problem, inte en grupp som ett problem.

    • Nina Åkestam

      Jo man kan absolut dra den parallellen. Problemet som jag ser det, både i fallet med MP och SD är ju att de andra partierna inte tog problemet på allvar i alla fall. Det saknas fortfarande ett bra tänk kring miljö och hur vi ska förhindra främlingsfientlighet och få oss svenskar att anpassa oss till en globaliserad värld hos i princip alla riksdagspartier. Det är det jag så innerligt önskar att partierna gjorde, istället för att “ta avstånd”.

  • Adriana

    Hej Nina!

    Jag håller med mycket av det du skriver om SD och huruvida man ska ta samtalet med de.

    Jag kan berätta varför jag engagerade mig i SSU. Det var för att jag anser att det är den enda parti som strider för alla människors lika värde, oavsett etnicitet, kön eller religion. Alltså är det Sverigesemokraternas raka motsats. Självklart ska man fråga sig varför stödet för SD ökar kontinuerligt. Självklart ska man ta samtalet även om man inte vill ta debatten. Men sen är det värt att komma ihåg vilka det är som styr och har styrt de senaste 7 åren. Varför tar inte regeringen samtalet? Varför åker inte representanter från vår regering till Malmö där en stackars pappa och hans barn blir utsatta för ett hemskt hatbrott? Frågorna är många och jag har inte alla svaren. Däremot så tycker jag att alla som vill göra något mot den växande främlingsfientligheten ska göra det. Och om det är genom att dela #enlitengrej på instagram och twitter så fine, gör det.

    Ingen kan göra allt men alla kan göra något. #enlitengrej mot främlingsfientlighet och intolerans!

    Ha en trevlig helg!

  • Lovisa

    Hej!

    Jag tycker du är så bra och vettig. Du stärker mig! Tack!

  • Lise

    Jag förstår definitivt din poäng. Samtidigt hade jag antagligen inte röstat imorgon om det inte varit för alla dessa uppmaningar och taggar överallt, jag är mest med i Svenska kyrkan pga att jag är lat och inte gått ur. Men nu är jag medlem och jag ska rösta, det är enbart för att väga upp någon annans röst som enligt mig är fel. Hade jag inte fått dessa uppmaningar, att gå och rösta på vad som helst utom SD i princip (kommer också rösta på Öppen kyrka, tack vare dig, verkar ju toppen!), så hade jag antagligen inte gjort det. Så jag tror både och är bra. Vissa behöver lama taggar, profilbilder etc, men visst måste vi ta diskussionen också. Ta tag i grundproblemet, ifrågasätta varför de får rösterna jag känner att jag behöver väga upp med min.

  • L

    Hej Nina!

    Jag pratade precis med min lillebror som är 22 och jag blev så himla ledsen. Jag nämnde att jag skulle rösta i kyrkovalet och varför och så säger han att han inte tycker det är dåligt om SD får mer makt. Sen bara maler han på liksom, SD är de enda som har den partipolitiken att vi ska göra något åt invandringen, det har gått för långt, “de” lever bara på bidrag, “de” kommer från krig och startar krig här, etc etc etc. Jag frågade honom var han får den informationen ifrån “internet, folk snackar”. Då tyckte han att en skulle rösta på SD för att sätta ett exempel, för att det ska hända något.

    I vilket fall känner jag inte att jag har tillräckligt med kött på benen för att ta en sån diskussion, med någon som tycker så. Att det sedan skulle vara min lillebror gör mig gråtfärdig. Han är ungefär världens finaste och mest kärleksfulla människa, det är sant. Jag känner mest att jag vet att SD är fel, men hur tar en en sån diskussion? Har du nåt tips? Tack.

    • Nina Åkestam

      Usch, jag förstår verkligen att det måste kännas superjobbigt. Jag skulle tänka att huvudpoängen inte är att få honom att ändra åsikt, utan att förstå varför han resonerar som han gör. Du behöver inte argumentera emot, men ställ följdfrågor! Varför behöver vi “göra något åt” invandringen? Vad är problemet som han ser det? Var har han läst eller hört de fakta han lägger fram? Vad är han orolig för? Sen kan du, om du vill, i lugn ton förklara hur du tänker, på de punkter du tänker annorlunda. Du behöver inte ha alla fakta, politik handlar ändå mest om, som du säger, känslor av vad som är rätt och fel. Det viktigaste är att inte attackera varandra så att man känner att man måste gå i försvarsställning, då kommer man ingen vart. Lycka till!

  • FC

    Jag tycker att det beror på vem man adresserar. De här kampanjerna riktar sig inte till personer som röstar på sd. De är inga samtal med dem. Ett sådant samtal, och det håller jag med dig om, måste hållas med respekt för och med inställning att själv lyssna och försöka förstå. Inte bara hur vi hamnade här utan också själva tankarna och argumenten. Jag kan inte begära mer av någon annan än jag är beredd att själv göra. Men de här kampanjerna är inte till sd. De pekar inte Finger åt sd utan åt oss andra (och möjligen gud). Aha! Kommer du ihåg? Det är val! Vill du oröstande rösta på något du kanske inte står för?

    • Natalie

      Det finns någon ur varje parti som har gjort eller sagt tvivelaktiga saker. När det gäller SD så har det hänt lite för många gånger. Jag tycker järnrörsfilmen säger ganska mycket om deras värderingar med tanke på att personerna som medverkar då var (och Ekeroth är fortfarande) högt uppsatt. Läste dessutom att Almqvist skulle göra comeback men vet inte om det stämmer. Det är nog inte många som inte sett den vid det här laget men kanske kan du visa den för din lillebror igen.http://www.youtube.com/watch?v=bFRA7CyUx7U

      + den här: http://www.regeringen.se/sb/d/17468

      Det är viktigt att komma ihåg att det finns brister i tex sjukvårds – och skolpolitiken också. Men det är svårare att peka finger där. Segregation skapar problem men rasism är inte lösningen. Jag hoppas att regeringen lyfter de här frågorna inför valet nästa år.

  • matilda

    bra!