En gratis faktoranalys

Det är så fint att utbildning är gratis i Sverige. Så säger folk ganska ofta. Och ja, det är det ju. Eller det vore det ju. Om det vore det minsta sant.

För faktum är att utbildningen i Sverige kostar precis lika mycket som motsvarande utbildning någon annanstans. Lärarna, vaktmästarna, städarna och rektorerna på svenska skolor och universitet är inte volontärer. Möblerna och böcker är inköpta. Byggfirman som renoverar fasaden river inte sina fakturor. Elbolagen som håller lamporna tända gör det inte gratis.

Skillnaden mellan svensk utbildning och den i de flesta andra länder är inte att den inte kostar, utan att det inte är studenterna själva som betalar. Det är någon annan. Det är staten, stiftelser och företag. Det är med andra ord människor som ger upp delar av sin egen inkomst för att vi ska få utbildning. Det är de som betalar för att tredjeklassarna ska få lära sig multiplikationstabellen och för att Handelsstudenterna ska kunna hantera en faktoranalys.

Det är otroligt viktigt att komma ihåg. Nu förväntar jag mig inte att nioåringar ska gå runt och vara tacksamma för att deras lärare tvingar dem att öva på liggande stolen. Men när man har blivit lite äldre. Säg vuxen och myndig. Och när man läser en utbildning som kommer att ge en väldigt bra möjligheter att leva precis som man vill framöver. Då är det viktigt att komma ihåg att den inte var gratis. Det var någon annan som betalade. Någon som trodde på oss. Som trodde på systemet. Som hoppades att investeringen i någon annans utbildning skulle vara värt att man själv fick lite mindre att röra sig med.

Det är dem vi måste se till att inte göra besvikna.

  • Emelie

    Fan va fint skrivet! Precis så är det!

  • Theodor Herzl

    Hmm … är du säker på vad du skriver här? Att skillnaden mellan Sverige och de flesta andra länder är att eleverna inte själva betalar? Så vitt jag vet finns det en väl utbyggd skattefinansierad grundskola i hela västvärlden (visst i vissa länder, t.ex. Storbritannien, finns det en stor privat grundskola också – i likhet med Sverige) … korrigera mig gärna om jag har fel. Jag trodde att en i någon mening särskiljande del i Sverige var att vi inte har / inte har haft terminsavgifter för högre utbildningar, utan att detta har finansierats på annat sätt. Nu är ju detta en sanning med modifikation – sedan 2010 finns det ju studieavgifter för studenter från ej EU-länder. Men att Sverige skulle vara unikt i meningen att vi har en avgiftsfri skola – det ställer jag mig klart frågande till.

    • Nina Åkestam

      Du har helt rätt i att många andra länder också har en avgiftsfri grundskola. Men i många länder (exempelvis USA och Storbrittanien) är den väldigt undermålig och de bättre privata alternativen kostar massor. I Sverige är ju även friskolor gratis. Och som du säger, vår högskoleutbildning är rätt unik. Men, det var inte huvudpoängen jag ville göra, utan påminna om att utbildning aldrig är gratis.

  • Alex

    Precis så, Nina! Det spelar ingen roll om Sverige är unikt i den frågan eller inte, utan att vi kommer ihåg att utbildningen kostade.

    För mig är det en del av insikten i att varje individ är en del av samhället.

  • Happykiwi

    Bra skrivet och otroligt viktigt att komma ihåg. Dock får man inte glömma att “tredjeklassare/handelsstudent” inte är ett konstant tillstånd utan att denna person (förhoppningsvis) lever ett långt liv och arbetar ca 40-45 år.

    Vi har valt en samhällsmodell i Sverige där unga och gamla ges möjlighet att under första, låt säga 1/4-delen av sitt liv utbilda sig utan att behöva bekosta detta direkt ur egen ficka och under den sista 1/4-delen av sitt liv behöver de sedan inte arbeta och det offentliga står för (delar av) deras försörjning.

    Icke att förglömma är dock de 2/4-delar av livet som vi förväntas stå för vår egen försörjning (borträknat sjuk- och föräldraledigheter etc.). Under denna period bidrar en person i regel mer till det gemensamma än vad man utnyttjar. Man avstår alltså från en större del av sin inkomst under halva sitt liv för att under den andra halvan inte behöva gå till jobbet fem dagar i veckan för att kunna äta, betala hyran m.m. Detta är modellen vi gemensam valt och som jag tror de flesta ställer upp på, även om det inom ramen för modellen såklart finns olika åsiker om skattsatser hit och dit och tak i sjukförsäkringen etc. etc.

    Vad jag vill poängtera med detta något röriga resonemang är att det faktiskt inte bara är “någon annan” som trodde på mig och avstod från sin inkomst som du skriver. Personen i fråga har/kommer ta del av vår gemensamt finansierade ofentliga sektor förr eller senare och har/kommer under andra perioder vara med och betala för den.

    Jag försöker i alla fall tänka så. Jag utbildade mig utan att behöva betala skolavgift, nu jobbar jag och är med och betalar kalaset. Lika väl så kommer jag kanske i framtiden bli sjuk och då få ta del av sjukvård som inte ruinerar mig tack vare att jag just nu när jag är frisk är med och betalar för andra som inte har förmånen att vara det.

    Vi håller säkert med varandra i sak.

  • Katja

    Bra påpekat och fint skrivet! Ett perspektiv man lite för sällan beaktar.

  • Alfrida

    Hej Nina,

    Jag ville bara säga att jag njuter av att läsa din blogg varje dag. Den är så smart och intressant! Jag blir inspirerad, får nya tankar, blir arg och glad över hur världen ser ut och vågar stå på mig i det jag tycker.

  • Johanna

    Superbra skrivet, idag tenderar vi tyvärr att ta lite för mycket givet. Speciellt “vår” yngre generation.