En alternativ

När jag skrev om mitt nya Metro-gig förra veckan kom det en väldigt förståelig kommentar, nämligen hur ska du hinna? Jag skriver ju rätt mycket om att jag inte vill jobba ihjäl mig och så gör jag det ändå, liksom.

En delförklaring är att jag har tagit paus från mina doktorandstudier under våren på grund av boksläppet. Men jag har ju fortfarande då boken, bloggen, krönikorna och undervisningen på Handels, samt övriga föreläsningar. Så ja, det är tamejfan skitmycket vissa dagar och veckor.

En anledning till att jag hinner är att jag styr min egen tid nästan 100 procent. Jag behöver inte vara någonstans en viss tid för att någon säger det, eller sitta kvar till klockan fem. Jag kan alltså göra saker när det är smidigast att göra dem (typ: gå och handla mat mitt på eftermiddagen). Men det är inte hela lösningen. Det är att jag helt enkelt skiter i att försöka ha en fritid. Det är så klart inget jag räknar med ska gälla resten av livet, då skulle jag nog bli galen. Men just nu vill jag jobba, jag har möjlighet att jobba, och då är det faktiskt otroligt befriande att inse att det är okej. Jag måste inte träna. Jag måste inte köpa nya kläder. Jag måste inte ha ett välstädat hem, gå på bio, klippa håret, träffa kompisar. Skit kan vänta. Just nu har jag flow och då är det bara att hänga med.

Balans i livet behöver inte handla om att göra lite av en massa olika saker. För mig handlar det snarare om att göra mycket men av färre saker. Att nörda ner sig. Precis som de som blir duktiga på allt genom alla tider alltid har gjort. Det passar inte alla. Det är inget ideal. Men det är ett alternativ som man inte ska underskatta.