Election Day

Idag är det val i USA. Min FB-feed har i månader svämmat över av klipp, citat och länkar från amerikanska kompisar vars humör varierar från deppigt och sarkastiskt till rasande. Deras land står inför ett vägval och är man, säg, under 40 och tänkte försöka leva ett normalt långt liv har man ganska många år på sig att se skiten gå åt helvete, för att tala klarspråk. Sån är stämningen. Inte för att det verkar särskilt sannolikt, men om Romney väljs idag kommer det inte att bli superkul att vara amerikan.

Japp, jag känner inte en enda republikan. Det är inget jag skäms över, det är fullkomligt självklart för de flesta smarta och någorlunda empatiska människor (som förhoppningsvis ens vänner är) att rösta demokratiskt. Inte bara för att det finns en gräns för hur mycket man kan inskränka mänskliga fri- och rättigheter med ekonomiska motiveringar. (Hittade ett fint citat om det på FB: ”my moderate republican friends:… Look me inte the eye, speak in a clear voice, and say ‘My taxes and take-home pay means more that your fundamental civil rights'”. ) Utan inte minst för att den som vet det minsta lilla om ekonomi kan orimligen köpa att Romneys politik skulle vara så himla bra på det området heller. Det sammanfattas superbra av Nobelpristagaren Joseph E Stiglitz i den här lättlästa artikeln (på svenska): Romney är ett hot mot USA:s framtid.

Att skriva så här på just den här bloggen är väl ett allvarligt fall av preaching to the choir, men ändå. Imorgon, oavsett hur det går, kommer någon idiot på någon ledarsida att påstå att Romneys ekonomiska politik skulle kunna lösa USA:s problem. Då har de fel och det behövs att någon, exempelvis Stiglitz, berättar det för dem.

Gud vad spännande det här ska bli hörrni!