Efterlysning

Som ni vet är jag ju inget stort fan av begreppet konsumentmakt. Alltså att ”rösta med plånboken”. Jag tycker att det är vilseledande eftersom det antyder att det är vanliga människors personliga ansvar att styra upp idiotiska företag. Det funkar ju utmärkt i nån slags bondesamhälle där alla känner varandra (Andersson ger inte sina kossor tillräckligt bra foder, vi går till Nilsson och köper mjölk istället), men det är naivt att tro att det går att överföra till vår tid. För att kunna tala om makt (och marknadsekonomiska principer över huvud taget) måste man i alla fall ha någon form av information, och informationsklyftan mellan producenten av en produkt och konsumenten av densamma är enorm. Vi har ingen jävla aning om vad som pågår på vägen mellan bomullsplockningen och tröjan vi har på oss. Och det blir naturligtvis inte lättare av att många företag aktivt försöker luras och vilseleda genom exempelvis det som i senaste numret av Filter  kallas fädbodifiering. Därför behövs appar som läser steckkoder åt oss i mataffären och berättar vad som är sant. Det är förbaskat deppigt.

Nej, jag tror betydligt mer på folkmakt än på konsumentmakt. Folkmakt som i demokrati. Som i att vi röstar fram människor som på heltid kan ägna sig åt att skapa lagar och regler som företag måste följa, så att vi kan jämna ut informationsklyftan och därmed tala om någon form av val (eller om man vill, ”marknad”) på riktiga grunder.

Det här problemet är dock inte lika stort när det gäller företags reklam och marknadsföring. Den är ju inte höjd i dunkel, så att säga. Efter förra veckans American Apparel-härva ställs jag därför inför ett dilemma. Jag har ju ibland försvarat American Apparel eftersom jag tycker att det finns något intressant i att de krockar helylle-principer med provokativa bilder. Det hade kunnat vara en bra idé. Fast nu måste ju jag också ge upp. Och allra mest sur blir jag på de kommentarer på bloggen En Blommig Tekopp som vittnar om hur det är att vara anställd av dem. Huuuuuu.

Således står jag inför ett dilemma eftersom de enda underkläder jag gillar är dem från AA. Äger i princip inga andra. Som om jag nu ska använda mina surt förvärvade konsumentmaktsslantar och take my business elsewhere, var tusan ska jag gå?