Efterlysning

Som ni vet är jag ju inget stort fan av begreppet konsumentmakt. Alltså att “rösta med plånboken”. Jag tycker att det är vilseledande eftersom det antyder att det är vanliga människors personliga ansvar att styra upp idiotiska företag. Det funkar ju utmärkt i nån slags bondesamhälle där alla känner varandra (Andersson ger inte sina kossor tillräckligt bra foder, vi går till Nilsson och köper mjölk istället), men det är naivt att tro att det går att överföra till vår tid. För att kunna tala om makt (och marknadsekonomiska principer över huvud taget) måste man i alla fall ha någon form av information, och informationsklyftan mellan producenten av en produkt och konsumenten av densamma är enorm. Vi har ingen jävla aning om vad som pågår på vägen mellan bomullsplockningen och tröjan vi har på oss. Och det blir naturligtvis inte lättare av att många företag aktivt försöker luras och vilseleda genom exempelvis det som i senaste numret av Filter  kallas fädbodifiering. Därför behövs appar som läser steckkoder åt oss i mataffären och berättar vad som är sant. Det är förbaskat deppigt.

Nej, jag tror betydligt mer på folkmakt än på konsumentmakt. Folkmakt som i demokrati. Som i att vi röstar fram människor som på heltid kan ägna sig åt att skapa lagar och regler som företag måste följa, så att vi kan jämna ut informationsklyftan och därmed tala om någon form av val (eller om man vill, “marknad”) på riktiga grunder.

Det här problemet är dock inte lika stort när det gäller företags reklam och marknadsföring. Den är ju inte höjd i dunkel, så att säga. Efter förra veckans American Apparel-härva ställs jag därför inför ett dilemma. Jag har ju ibland försvarat American Apparel eftersom jag tycker att det finns något intressant i att de krockar helylle-principer med provokativa bilder. Det hade kunnat vara en bra idé. Fast nu måste ju jag också ge upp. Och allra mest sur blir jag på de kommentarer på bloggen En Blommig Tekopp som vittnar om hur det är att vara anställd av dem. Huuuuuu.

Således står jag inför ett dilemma eftersom de enda underkläder jag gillar är dem från AA. Äger i princip inga andra. Som om jag nu ska använda mina surt förvärvade konsumentmaktsslantar och take my business elsewhere, var tusan ska jag gå?

  • Ida

    Vad för typ av underkläder är du ute efter? Själv tycker jag att Twilfit, Ellos.se och Lindex har bra underkläder. De har bra utbud på storlekar samt bra modeller. Har du en “vanlig” storlek så är & Stories UNDERBART. Tyvärr helt omöjligt för oss med ovanliga (läs smal o har tuttar) storlekar :) (www.stories.com)

  • Jana

    Ett roligt inlägg ändå, med tanke på slutet :-) Hanky pankys underkläder har ju röstats fram som de mest bekväma av kändisar i en tidning, och av konsumenternas respons att döma håller de med (har inte läst motsatsen någonstans). Vet tyvärr ej vem som sysslar med hållbara ekologiska under.

  • JC

    Är det inte lite ironiskt att du ifrågasätter kraften av konsumentmakt i samma andetag som du vill byta butik på grund av en annan konsuments inflytande?

    Visst har bloggaren inte röstat med plånboken utan med megafonen, men ändå. Och även om innehållsförteckningar etc aldrig varit mer avancerade än idag så har heller aldrig vår tillgång till information varit så god som idag, genom just appar och bloggar du tar upp. Konsumentmakten lever och mår bättre än på länge vill jag hävda.

  • Chelli

    Twilfit har sköna underkläder, be om hjälp där! Tycker deras personal är så himla kompetent med och ger alltid grymma råd som funkar i verkligheten med. Sen gillar jag sloggi. Underbart sköna! Räds man inte tanttrosor så finns det vanliga trosor i bambu som är naturligt antibakteriellt och därmed även ekologiskt. Jättesköna!

  • Elena

    Jag älskar underkläder från Urban Outfitters. Riktigt sköna och i glada färger.

  • The One And Only

    Ingen kritiserar hur unga män med härligt tjockt blont hår och fina smala armar och stora blåa rådjursögon (min favorit) läggs upp som delikata sushibitar i annonser för Miu Miu och Gucci i glossiga annonser i ypperstaklasstidningar som Café. Mums Mums. Men de är ju män och del av patriarkatet. Släng upp dem mot väggen bara!!!

    Jaja. AA har haft den här sortens annonser hur länge som helst. Grundaren har ett omättligt intresse för sex och brukar t o m försöka sexa med kvinnliga journalister som intervjuar honom. Kolla nätet. Att bli förvånad nu är lite som att gråta ut av ånger inför giljotinen.

    Du, Nina, skrev förut att bloggar är lika bra som mycket journalistik. Vilket struntsnack. Ni har aldrig fakta utan allt är känslor och tendenser. Tänk om man byggde en demokrati på enbart rykten, känslor och förutfattade meningar. Det kanske är ok när de är bra. Men när vi släpper in det irrationella monstret på vänsterkanten släpps det också in på populistdito. Därför borde ingen bara få “känna” hur det borde vara. Även om alla tycker att det är så fint “känt”. Fakta, fakta och fakta. Det är vad som behövs i blåsiga tider.

    • Nina Åkestam

      Skulle inte påstå att någon är förvånad, vad har du fått det ifrån? Sen blir jag naturligtvis nyfiken på vilka “vi” är när du skriver om hur bloggar fungerar. Alltså vi som “aldrig” har fakta utan “allt” är känslor och tendenser. Jämför du mig med hela internet eller är det några speciella personer du menar? Blir lite svårt att svara med så svävande formuleringar.

    • The One And Only

      Ett svar som inte ens griper tag i det stora problemet med bloggar med lillfingrarna. Typiskt Nina. Du kan inte ens se att du sysslar med känslo- och tyckarbranschen? Det är som sagt farligt för hela samhället när så sker. Det här är att göra värderelativism till sanning. Och alla vet att det inte är de fina tankarna på vänsterkanten som vinner då utan gänget som älskar Avpixlat. Därför: fakta, fakta, fakta.

      • Nina Åkestam

        Jo det är klart jag arbetar i tyckarbranschen. Men det har ju ingenting med det här att göra? Jag väljer själv vad jag vill skriva om. Om du vill prata om något annat går det alldeles utmärkt att skriva en egen blogg om det.

  • Annikan

    Ang. Halles of femems och Penny Martin: American Apparel väljer tydligen att göra reklam med kvinnor som är påklädda i annonserna i the Gentlewoman. Intressant tyckte jag.

    • Annikan

      Halles of femmes ska det vara.

  • Linn

    Självklart ska man rösta med plånboken! Inte för att det fråntar företagen ansvar för hur de bedriver affärer utan för att man gör det man kan för att påverka (precis som man inte köper ägg från burhöns).

    Därmed inte sagt att man alltid måste göra rätt! Man bör dock undvika att (utifrån sina egna principer) göra helt fel .

    Om det sen är ekologiskt, rättvisemärkt, närproducerat eller jämställdhet man vill stödja är i sak oväsentligt.

    Att det är stundtals obekvämt att vara medveten konsument är uppenbart, och att man utifrån sina värderingar bedömmer hur obekvämt man orkar ha det. Men att man röstar med plånboken (och använder sitt nätverk till att förklara varför) det ser jag som utgångspunkten!

    • Nina Åkestam

      Du har helt rätt. Jag menade inte att man INTE ska rösta med plånboken, bara att det inte räcker. Man kan inte lägga hela ansvaret för företags beteenden på deras kunder.

  • zzuper

    Sloggi baby.. Sloggi all the way.

  • Sofia

    Vero Moda har sköna boxers. :) Spetstrosor köper jag på Lindex.