Don efter person

Närå, allt är lugnt här. Vi utsåg ju en TJEJ till årets person. Den du. 

Det här tycker jag var en ovanlig och väldigt intressant artikel, angående den hemska gruppvåldtäkten i Sundbyberg häromveckan: Expert: Gruppvåldtäkter ofta infall. 

Rubriken är lite missvisande, för det psykoterapeuten ifråga främst säger är att gärningsmännen gör offret till mindre av en person.

“Hon är inte ett subjekt för dem. Det är en del av perversionens dynamik att man skapar avstånd och det finns en aggressiv sida i all perversion. Jag träffade förövare i fängelset som hade förgripit sig på andra där de inte tillät offret att se dem i ögonen.”

eller med andra ord:

“För att rättfärdiga sina handlingar avpersonifieras kvinnan, hon blir som en sak. Förövarna minns sällan offrets utseende eller andra detaljer.”

På akademiska alltså: offret objektifieras. När jag läste artikeln kunde jag inte låta bli att tänka på de kommentarer och mail som brukar trilla in när jag skriver kritiskt om reklam (och annan media) som klär av kvinnor, zoomar in på deras kroppsdelar, visar upp dem utan namn eller identitet. De kommentarer som tycker att jag överdriver, det är inte nyttigt att vara så rabiat, och vad spelar det för roll jag tycker att det var fina bilder?

Det spelar förbaskat stor roll och jag skiter i om bilderna är fina för det är inte det saken handlar om. Man blir bra på det man övar på. Om vi varje dag, hela våra liv, tränas i att se andra människor som objekt, är det givetvis enklare att få tillgång till de känslorna när det är mitt i natten, alla är fulla och saker och ting börjar gå snett.

Jag säger inte att omslaget till senaste Cosmopolitan eller H&Ms badklädeskampanj är en direkt orsak till gruppvåldtäkter. Men jag vågar mig på att säga att om vi som på olika sätt gör avtryck i media utmanade oss själva lite mer, fråga oss själva hur vi kan sälja den här grejen utan att göra samma trötta namnlösa plutande mot kameran, skulle det i alla fall inte bli sämre.

 

 

 

  • BJ

    Helt rätt (som vanligt). Att Bingo Rimér-kulturen är 100 % dålig är uppenbart. Men jag kan bli rätt irri på all “hipsterporr”. Den som finns i svartvita Kaffebordsböcker på reklambyråer, i franska Vogue och som LaChapelle ställer ut på Fotografiska. Visst; bättre fotografer och snyggare bilder. Men exakt samma gamla sexifiering.

  • Karin

    Heja dig Nina! Du är så bra som tar upp allt det viktiga. Så glad att du finns och att du skriver här. Tack!

  • isa

    hej!

    läste på en blogg att du hade en annan blogg tidigare där det du bl.a. gav tips på hur man lyckas med sina arbetsprover till berghs, tips etc.

    vill du snälla länka till det?

    vore så tacksamt och du verkar ju vara en givmild person så pls!

  • Tony

    Exemplet med GQ är väll inget konstigt. Det är en tidning riktad till heterosexuella killar. Och sist jag kollade så går heterosexuella killar igång på nakna tjejer. Inte lika mycket på nakna killar, även om en del helt klart är lite nyfikna.

    • Nina Åkestam

      Fast nu handlade inte det här omslaget om vad heterokillar “går igång på”, utan om vem som var årets viktigaste person. Är ganska säker p å att Del Rey inte var årets viktigaste “igångsättare” utan att det var hennes musik som belönades. Alltså helt omotiverat att hon ska vara naken, utöver det allmänt sjaskiga i upplägget.

  • Devi Thysell

    Åh Nina tack för att du bloggar! Du ger mig så otroligt mycket.

    Kärlek till dig!

  • Louise

    Jätteintressant ämne du tar upp här! Lästips på samma ämne (om du inte redan har läst): när jag pluggade kommunikation för ett par år sen läste jag Anja Hirdmans avhandling Tilltalande bilder. Innehåller iofs exempel från 1970-1990-talet (om jag minns rätt), men känns väldigt aktuell ändå, om vad tjejer gör på omslaget av “tjejtidning” kontra vad de gör på omslaget av “herrtidning”, och för vems skull hon är placerad på omslaget…

  • Peter

    1. Jag håller helt med dig.

    2. Jag tror att det är viktigt att kvinnor har en viss självransakan när det gäller objektifiering och kroppsfixering. Jämför vilken som helst Bingo Rimér-tidning med valfritt magasin som vänder sig till kvinnor. Skillnaden är mindre än man föreställer sig och det är förmodligen mer hud och smalare kroppar i den senare.

    Vill man verkligen ta tag i problemet tror jag att viss självransakan är viktig. Självklart försvarar detta faktum inget förnedrande beteende hos män.

    • Nina Åkestam

      Absolut! I det här fallet tänkte jag inte ens på GQ som en grabbtidning, utan som allmän media. Känns som att det lika gärna hade kunnat vara en tidning med kvinnlig målgrupp som gjorde samma misstag. Jag har bråkat med sk “tjejtidningar” så länge jag kan minnas. Tycker på många sätt att det är värre att media som säger sig stå på unga kvinnors sida beter sig som värsta objektifieringscentralerna.