Därför röstar jag inte på Fi

Enda sen EU-valet i våras har jag fått en fråga flera gånger i veckan: varför röstar du inte på Fi? Jag är ju inbiten feminist, tycker att jämställdhetsfrågor är oerhört viktiga, och är använder mig ofta en vänster-orienterad analys för att belysa orättvisor i samhället. Vad är det som pågår?

Det enkla (och mer komplexa) svaret är: för att jag röstar på MP.

Om det inte fanns några andra feministiska partiet skulle nog mitt val se annorlunda ut. Men det gör det ju. MP, V och FP är feminister hela bunten, både i teorin och i de allra flesta fall i praktiken. Fördelen med de partierna är att de dessutom har en väl utarbetad politik på andra områden. Man kan alltså få både feminism och exempelvis hållbar utveckling, avvecklade vinster i välfärden eller tidigare skolbetyg (sorry FP, men det är typ det enda jag har uppfattat att ni vill på senaste tiden), beroende på vad man tycker är viktigt.

Fi, just nu, är precis vad de heter: ett initiativ. Jag vet att folk blir sura om man säger så, men det är på många sätt ett missnöjesparti. Och det tycker jag är helt strålande, jag är också missnöjd med att jämställdheten står och stampar, och att många inte ens verkar tycka att det är ett problem. Svinmissnöjd. Jag är ytterst tacksam för att Fi får de andra att vakna upp och ta tag i saken. Jag sprider gärna Fi-budkskap och följer dem i sociala medier. Men det betyder inte att de ska få min röst i valet. Jag tycker att det finns alldeles för mycket oklarheter i vad det skulle vara jag röstade på, och vart det skulle leda på sikt. Till exempel skriver jag inte under på att socialism är ett krav för att nå feminismens mål (mer om det i ett kommande inlägg).

Om Fi var det enda feministiska alternativet skulle jag gå med, omfamna visionerna och ta tag i de frågor jag tycker är problematiska. Men nu finns det andra som har kommit längre, där jobbet för att få en helgjuten politik jag tror på inte är lika stort. Och då vill jag inte gå över ån efter vatten.