Chansen att välja

Jag har den himla turen att bo bara en kvarts promenad från Wholefoods Tribeca, som kanske är New Yorks bästa mataffär. Wholefoods som kedja finns över hela USA, och jag kan inte förstå varför inte fler svenska företag låter sig inspireras. När jag handlade häromdagen fick jag en hel lektion om varför Wholefoods är så bra och varför alla borde jobba där. Av killen i kassan. Känns på den. En förhållandevis lågbetald, extrajobbande 23-åring som gillar sin arbetsgivare så mycket att han liksom inte kan låta bli att prata om det. Typ det här sa han bland annat:

Att börja jobba på Wholefoods är det bästa val jag någonsin har gjort. USA skulle vara ett bättre land om alla bara gick den introduktionkursen vi fick. Jag fick lära mig så otroligt mycket om mat och hälsa och miljö. Nu vet jag hur jag ska tänka kring de grejerna. 

När han pratade blev han avbruten av en kollega som skulle berätta något som Brian just hade gjort. Jag vet inte vem Brian är och jag hade bråttom och så, men gud vad jag just då kände att jag unnade dem att prata lite om Brian samtidigt som de packade min matkassar.

Wholefoods är alltså ett företag som förutom att sälja små ekologiska chokladbitar ser till att deras anställda trivs på jobbet. De anställda är indelade i arbetsgrupper, och när man ska nyanställa är det gruppen som väljer vem som får jobbet. Inte chefen. Inte HR. Utan killer eller tjejen som ska stå i kassan bredvid dem varenda dag, timme ut och timme in. Rätt vettigt, egentligen. Utöver är det ovanligt många som jobbar där som har någon form av funktionshinder. Jag vet inte om det är en medveten strategi, men jag har tänkt på det när jag handlar.

Som kund märker jag naturligtvis att folk trivs, och det i kombination med att de anställda faktiskt vet vad de snackar om gör min mathandling lite bättre. Men framför allt gillar jag att butiken har fattat besluten åt mig. Skit kommer inte innanför deras dörrar. Jag vet att fisken eller oljan eller tandkrämen jag köper är, om inte idealiskt producerad, så i alla fall helt okej. De ställer mig inte inför problemet att välja mellan billigt skräp och dyrare vettigheter.

Mot det här kan man naturligtvis invända att alla inte har råd att tänka så. Man kan tänka sig att kundkretsen på Wholefoods består av precis såna som jag: rika, vita mediayuppies som försöker konsumera bort sitt dåliga samvete. Men så är det inte. Alla sorters människor handlar där. Äldre, yngre, familjer, singlar, galningar och stressade småbarnsföräldrar av alla färger och former. Det får mig att tänka att Wholefoods kanske är något på spåren i alla fall. Kanske är det fler än 27-åriga miljöpartister som tycker att det är värt att människor och miljö mår okej, om de bara får chansen att välja och lite hjälp på vägen.