Bra böcker

För ungefär hundra år sedan fick jag en fråga om vilka som är mina bästa skönlitterära böcker. Höll på att dö av ångest. Jag läser ju typ en bok i veckan och gillar nästan alla, annars slutar jag läsa dem. Och det är ändå ingenting mot hur mycket jag läste när jag var yngre. Så att välja känns helt orimligt svårt. Men så bestämde jag mig för att inte välja alls, utan bara kolla i bokhyllan och tipsa om några som är bra. Inte bäst, bara bra. Phu. Så. Här kommer tre.

Och solen har sin gång, Ernest Hemingway

Efter alla flyttar har min Hemingwaysamling blivit ganska decimerad, och det här är de enda som finns kvar.

Böckerna som ligger på hyllan under är också jättebra, men orkar inte skriva om dem just nu.

De är alla helt fantastiska små böcker, men den här kan jag knappt åka på semester utan att ta med mig. Om man öppnar den står det Tillhör Svenskavdelningen, Enskede Gymnasium på försättsbladet. Min pappa har alltså förskingrat den från sin skola cirka 1970 (hoppas att det är preskriberat nu) och sen dess har den följt med honom och sen mig överallt.

Jag vet inte hur många gånger jag har läst den här historien om unga, vilsna människor i Paris på 20-talet. 15, kanske? Det är förvirring, tjurfäktning, kärlek, sena nätter och så mycket sorg på de där sidorna. Nog min allra, allra bästa bok om jag måste välja med en pistol mot huvudet.

Borta med Vinden, Margaret Mitchell

Det här är väl typ motsatsen till Hemingway. En lång historia skriven med alldeles för många ord. Mitt ex är min mormors, en jättefin översättning från 50-talet. Pärmarna håller på att trilla isär men det gör det bara bättre tänker jag. Scarlett O’Hara är en intressant huvudperson. Man hejar på henne fast hon är en idiot. Jag tror inte att det var Mitchells avsikt, misstänker att hon tänkte att man skulle gilla den väna Melanie mer. Det gjorde hur som helst inte jag när jag läste den här första gången som kanske 12-åring, och det gör jag fortfarande inte. Destruktiva relationer, krig, våld och överlevnad. Precis vad man vill ha när man myser ner sig med en bok i soffan, helt enkelt.

Stadserien, Per Anders Fogelström

Jag brukar tänka att jag bara gillar väldigt tunna eller väldigt tjocka böcker. Därför blev jag helt ställd när jag läste (och älskade) Mina Drömmars Stad, som är mycket normallång. Som tur är finns det fyra böcker till i serien, så tillsammans måste man ju räkna dem som en tjock bok. Jag antar att alla har läst den här i skolan, men om det var längesen: läs om. Det är den finaste blandning av historiebok, Stockholmsskildring och vanlig roman man kan tänka sig. OBS att man blir socialdemokrat och vill flytta till Åsöberget efter läsning.

Sådär, det var några futtiga tips. Som ni ser på bilderna gillar jag att läsa om böcker och släpa runt på böcker. Jag gillar tydligen även att låna ut böcker, för min bokhylla är nästan tom. Men några fler titlar har jag ändå. Återkommer med dem så fort den här första ångestattacken har lagt sig.

 

  • federico

    Gotta read Hemingway in American.

    Ps: tänk på alternativkostnaden. Alla de som gått miste om denna fantastiska bok därför att den försvann.

  • Nathalie

    Jag ÄLSKAR Fogelström-böckerna! (dom andra också, men det var inte det jag ville ha sagt). Jag är född och uppvuxen i samma stad som du, men är lite yngre (född -88). Och vi läste INTE Fogelström i skolan. Man kanske gör det på gymnasiet, vad vet jag – jag drog utomlands efter första ring och gick klart gymnasiet i ett annat land, men inte läste vi hans böcker i högstadiet. Då läste vi Apelsinflickan och Vinterviken, samt lite Strindberg (jag var ambitiös och läste ut Röda Rummet t.ex., medans våra lärare mest ville att vi skulle läsa utvalda delar från utvalda verk).

    Däremot så borde alla läsa Fogelströms Stadsserie i skolan, helst i åttan/nian, då han mästerligt lyckats skildra ett snabbt förändrandes samhälle, han beskriver Sveriges 1800- och 1900-tals historia på ett enkelt, förståeligt sätt, han visar hur olika samhällsklasser levde och kämpade för sin existens i Stockholm, osv. Fastän jag inte är vänsterlagd på något sätt alls så uppskattade jag hans skildring och beskrivning av politiken och arbetarrörelsen på 10- och 20-talet. Hans tillsyntes vanliga romaner är i allra högsta grad ovanliga. They should be mandatory for everyone to read in the 8th/9th grade.

  • Barba

    Great taste. Great! Per Anders Fogelström och Ivar Lo är de som beskrivit det här landet bäst. Fortsätt med Vävarnas barn. Den är episk.

  • Gullvi

    Håller med om “Och solen har sin gång” sedan finns det en till liten Hemingway roman som heter “En fest för livet” (röd) den är också väldigt bra. Även den handlar om ungdomstiden i Paris

  • R

    Delar helt och hållet din förtjusning i Och solen har sin gång. Bästa boktipset man kan ge.

  • Terje Frennefalk

    Bra tips! Fogelströms böcker har jag inte läst – ligger på listan nu :)

    Själv har jag en självklar favorit som är så ångestfylld och med ett poetiskt språk som är underbart och gör att jag läser om vissa stycken om och om igen:

    “Tusen ord för allt” av Conny Palmkvist.

    Titti Perssons “Jag vet ingenting om dig” är också riktigt bra.

    • Nina Åkestam

      Tack för tips! Ni andra får också jättegärna tipsa om era favoriter!

  • Annikan

    Jag vill tipsa om Ru av Kim Thúy. En liten tunn sak som inte ser mycket ut för världen, inte ett enda onödigt ord och helt sprängfull med berättelser.

  • Fråga Ugglan | Klok som en coffeetablebok

    Jag har inte läst Hemingway, men just ‘Och solen har sin gång’ har jag precis beställt. Efter att ha läst ‘The Paris Wife’ igår (rekommenderas för övrigt varmt) så kunde jag liksom inte låta bli…