Beach 2013

Nu ska jag skriva om något så upplyftande som ångest. Det är ju ändå snart november, för tusan.

Jag snackar ju rätt mycket om hur vi på olika sätt kan försöka minska utseendehets, kroppsnojor och annat meningslöst folk har en tendens att ägna sig åt. Jag önskar att mina åsikter i frågan kom från en lugn och upphöjd plats där jag liksom var över allt sånt och ville hjälpa andra. Så är inte fallet. Jag är precis lika nojig som andra, om inte värre. Det är väl precis som Lady Dahmer brukar skriva, att hur mycket vi än tycker att systemet är fel är vi en produkt av det. Man kommer inte helt plötsligt vakna upp en dag och vara någon helt annan. Däremot kan man lära sig strategier för att göra livet lite lättare. Här är några av mina.

1. Acceptans. Ibland får man ju höra av man ska acceptera sig själv så som man är. Det funkar inte alls för mig. Kommer aldrig, någonsin hända. Däremot har jag på senare tid börjat acceptera att jag inte accepterar mig själv, så att säga. Det är inte bra eller önskvärt, det är bara så det är. Jag kommer sannolikt inte gå förbi en spegel utan att tänka oj helvete. Jag är en viss person i ett visst sammanhang och då har det blivit så. En perfekt storm av förutsättningar, helt enkelt. Men det är inte hela världen. Det är inte farligt att må lite dåligt. Det är först när man blir helt uppsnurrad i tankarna det blir jobbigt på riktigt. Det här slog mig för några månader sen, och jäklar vad mycket lättare allt blev sen. Jag menar inte att man ska sluta vara arg på systemet som har fått det att bli så och försöka ändra på det, bara att man ska sluta se sig själv som en bricka i det.

2. Riskminimering. Men, man måste ju inte göra saker som får en att få ångest jämt och ständigt. Jag tror att det är viktigt att tänka på vad man har i sitt liv som inte funkar. Det är så himla olika. För min del är modetidningar världens största NEJ. För andra är det bara trevligt. På samma sätt kan olika kläder få en att bli mer eller mindre medveten om hur man ser ut. Det är svårt att känna sig utsatt i bekväma kläder. Här faller det också in att sluta ge sig själv och andra komplimanger för deras utseende i tid och otid. Vilka situationer/saker/personer är bara meningslösa och jobbiga? Skit i dom.

3. Övning. Jag tror stenhårt på det här att talang är något man övar sig till. Brukar tänka på det när folk skriver snälla saker till mig, att ja det är klart att jag kan uttrycka mig hyfsat tydligt. Jag övar ju på det varje dag. Och det måste ju rimligen vara samma sak med typ tennis, kärlek och kroppsuppfattning? Om man tränar på det kommer det lättare. Därför tror jag på att göra saker med kroppen när den är skitbra och inte ska bedömas. Några idéer:

Gör något jobbigt. Och då tänker jag inte kanske gå på gym i piffiga träningskläder, utan snarare gå ut och kuta i skogen eller bära tunga möbler. Man mår bra av att låta kroppen användas till det den ska.

Ha massor av sex med en härlig person. Det får en ju onekligen att tycka att man inte skulle vilja vara utan sig själv, ändå.

Laga och ät mat. Man ska ju ändå göra det tre gånger om dagen, så några av dem kan man ju låta maten vara rolig. Att snoka upp en massa konstiga recept och laga dem borde man göra i alla fall en gång i veckan. Dessutom kan man då lära sig vad ens kropp faktiskt gillar, för det är också olika.

2. Undanmanövrar. Om acceptans, riskminimering och övning är ganska långsiktiga strategier är undanmanöver något man kan göra pang bom här och nu. De dagar man helt enkelt inte orkar vara så himla vettig, eller inte har kommit dit med sin övning än. Det handlar helt enkelt om att distrahera sig själv. Exempelvis:

Gör något snällt för någon annan. Som jag skrev för ett tag sen är min bästa quickfix att skänka pengar till välgörenhet. Men man kan också ringa en kompis (för att prata om deras problem, inte sina egna), laga mat till någon, eller fixa något på jobbet.

Byt kläder. Sätt på dig nåt som är bekvämt och passar. Upptäckte nyligen att alla mina värsta ångestdagar sammanfaller med ett visst par svarta jeans. De är helt enkelt för små. Så dom borde man ju inte ha på sig.

Läs något som du blir genuint upprörd över. Seriöst eller tramsigt, typ idiotsäkert trick för undanmanöver.

Drick ett glas vin. Ja jag veeeet. Inte superhälsosamt kanske, men det funkar ju.

Gå på fest. Det funkar i alla fall skitbra för mig. En riktigt rolig hemmafest är typ det bästa som finns. Att spela ashög musik och käka chips och prata med bra folk och om man har tur få spela typ tärningsleken.

Så då. Fler idéer?

 

 

  • Anna

    Mitt tips är att skaffa barn/föda barn/amma barn. Det skapar en helt annan mening med din kropp. Inte så att jag äälskar min kropp mer nu, men den har ett nytt och roligt uppdrag. Och sen, när barnen blir lite större måste du ju fortfarande ta hand om dem och då är kroppen faktiskt jätteviktig, tex bära och lyfta kommer du att bli expert på! Och detta med att göra något jobbigt: såå sant! När kroppen får jobba skiter man i hur den ser ut och är bara glad om man orkar.

    • Tom Croker

      Skills!

  • Frida

    1. Jobba med något du verkligen tycker om och brinner för. Gör du inte det, så jobba mot att hitta drömjobbet.

    2. Se kroppen som en motor och maten du stoppar i den som dess bränsle. För att kunna orka tänka ordentligt, vara en bra vän/pappa/kollega etc behöver man bra mat, sömn och kärlek. Var snäll mot kroppen.

    3. Hitta en träningsform du längtar efter, men som samtidigt får dig att komma ur din comfort zone ibland. Se träning som ett sätt att slappna av på, tid att vara för sig själv eller med människor man tycker om. Varför sätter vi inte upp träningsmål som “sova bättre” , “orka mer” och “vara gladare”?

    4. Var med människor du verkligen tycker om. De måste tycka om dig för den du är, inte den personen du önskar vara.

  • Cecilia

    Väldigt viktigt det som Frida skriver under punkt 4, att vara med människor som tycker om en som en är. Det tog ett bra tag för mig att faktiskt sluta hetsa för att hinna med att gå på allt som arrangerades bara för att en bekant bjudit in mig och jag inte ville missa något. Sen när jag inte var överallt och när jag missade saker för att jag faktiskt umgicks med människor som redan såg mig som den jag är, då mådde jag så himla mycket bättre.

  • Pia

    Ibland när jag fastnar framför spegeln tionde gången under samma dag med samma tanke, typ något i stil med “fula tjocka jävla mage” brukar jag bli så trött och ledsen på den tanken att jag till slut tänker “JA OKEJ, ful kanske, men jag HAR i alla fall en mage”. Samma sak gäller för tjocka fladdriga lår som kan skymtas i spegeln, jag HAR i alla fall ett par lår. Min mage gör att jag kan äta. Mina lår att jag kan gå. För mig känns på något sätt sådär löjligt befriande att bara tänka den tanken, brukar bli på bättre humör om jag än tvingat fram det. Ibland blir jag nästan full i skratt och känner att jag får ut något av att i alla fall kunna använda de, i mina ögon, fula, fladdriga och ibland till och med feta kroppsdelarna. Som att jag vill börja ta hand om dem och säga förlåt – jag tycker om dig som du är (eller för att du åtminstone fungerar).

    Tack för en fantastisk blogg!

  • www.traningsgladje.se

    träna – så att glada endorfiner dansar runt i kroppen. :)

  • Nad

    Kvitte seg med stooore speil hvor man kan se hele kroppen. De er heelt ubrukelige for mennesker som er veldig selvkritiske. Jeg fikk beskjed av psykologen min å kvitte meg med min. Og nå slipper jeg å gå forbi speilet og liksom sitte fast der i et kvarter.

  • Carolina

    Du är så fantastiskt bra! Att läsa din blogg får mig alltid på bra humör. Skrev inte du någon gång om att du var övertygad om att du skulle bli bra vän med någon bloggare/offentlig person om ni bara fick träffas? Lite så känner jag med dig – fan vad bra vänner vi hade kunnat att bli

    • Nina Åkestam

      Och det bästa är att det kan man göra, om man bor i samma stad alltså. Har blivit jättebra kompis med flera bloggläsare och själv hört av mig till bloggare jag läser och lärt känna dom. Det är superkul, ju.

  • Fanny

    Tränar jag regelbundet så får jag knappt någon sån ångest, för att jag mår bra antar jag. Och för att jag känner mig så förbannat duktig som gör det. Sen vet jag inte om det här funkar för alla, men att träna på pass där jag har en spegel framför sig gör att jag får en vettigare uppfattning om hur jag ser ut. Man ser sig själv på lite håll, som en hel människa, medan man anstränger sig och gör något man blir stolt över att man klarar. Istället för jättenära så att varje liten prick syns, medan man ska fixa till och ta bort alla fel.