Bästa Jonas Hassen Khemiri

Om någon har missat Jonas brev till justitieminister Beatrice Ask apropå REVA och rasistiska strukturer, LÄS DET. Sannolikt årets bästa och viktigaste text. Den börjar:

“Det är många saker som skiljer oss åt. Du är född i mitten av 50-talet, jag i slutet av 70-talet. Du är kvinna, jag är man. Du är politiker, jag är författare. Men det finns vissa saker som kopplar oss samman. Vi har båda pluggat internationell ekonomi (utan att ta examen). Vi har ungefär samma frisyr (även om hårfärgen skiljer oss åt). Och vi är båda fullvärdiga medborgare i detta land, födda inom dess gränser, förenade via språk, flagga, historia, infrastruktur. Vi är båda lika inför Lagen.”

Fortsättningen hittar du här. 

 

 

  • Arlen

    Tack för tipset! Otroligt bra text även om den är jobbigt att läsa eftersom den träffar så nära hjärtat…

  • Hampus

    Jag tror vi kommer prata om den här texten i årtionden framåt.

  • Erika

    Ja det var något av det bästa jag läst på länge, så berörande att jag blev tårögd. Och jävligt förbannad att det är som det är idag.

  • Jenny

    Helt klockren artikel. Har vänner som upplevt liknande trakasserier (även om inte av polisen) och vet själv hur det känns att inte komma vidare i bostadskön på grund av utländskt namn. Så fin text, rörde mig rejält.

  • A

    Fin text. Men tyst i allmänhet från genusträsket. Passar den inte in i teoribygget?

    • Nina Åkestam

      Den här texten har hyllats och delats av alla jag känner som sysslar med genusfrågor i någon form. Vet inte vilka du följer som är tysta?

  • Jonas

    Kändes som jag läst det många gånger innan, och tror tyvärr jag kommer behöva lösa det många gånger till. Fan, det går långsamt framåt, men framåt verkar det gå, väl.

    Men årets viktigaste text, det var väl att ta i. Den satte ju inte direkt någon tankeställare hos någon, eller det hoppas jag verkligen inte, om någon trodde att det var på något annat sätt. Om verkligen människor läser detta och känner “hoppsan, det här hade jag ingen aning om” så är det ju väldigt hemskt. Däremot väldigt viktigt att någon så vältalig och med stark känsla gjorde något öppet och tydligt. Det är alltid bra och behövligt.

    Dock, jag vet inte hur viktig den här texten är. Eller, kanske, om det här responsen från människor, att det är helt otroligt, då undrar jag också, att om saker och ting tas emot så lätt, så släpps de nog lika lätt också. Om ett år kommer det nog en liknande text (förhoppningsvis behövs det inte) och alla kommer skriva “otroligt” som att de återigen inte kan tro att de ska behöva tänka lite.

    Och så tillbaka till vardagen tills nästa tankeställare kan komma och gå.