Även om det nödvändiga kan te sig omöjligt, så kommer människan att fixa det. Om inte annat så av självbevarelsedrift.

Den här intervjun med KTH-forskaren Josefin Wangel var väldigt intressant. Hon går hårt åt idén om att exempelvis Hammarby Sjöstad skulle vara en hållbar stadsdel. Och det märkliga i att just stadbyggnad, som ju är kontrollerat av kommuner, inte per automatik tvingas vara hållbart. Det finns ju ingen konkurrens! Det är bara att bestämma att göra rätt, för som Josefin säger, tekniken finns ju. Men om inte ens de som bestämmer på kommunal nivå orkar tänka lite långsiktigt, hur ska vi då kunna förvänta oss att vinstdrivande företag ska göra det?

Men mest glad blir jag över att hon sätter ner foten kring det här med teknik och miljöproblem. För jag blir fan vansinnig om en till välutbildad, intelligent person sitter på en middag och påstår att vi inte behöver ändå vårt beteende, för “det kommer tekniken att lösa”. Då måste en ju fråga: var är den här tekniken du pratar om? Har du hört talas om den från en trovärdig källa? För jag måste erkänna att trots att jag verkligen gillar teknik, är optimist i grunden och har ägnat rätt många år åt att dammsuga media på fakta om miljö, har jag inte sett den. Artikeln som säger att snart är det klart. Dokumentären som landar i slutsatsen fortsätt som nu! Forskaren som säger till oss att luta oss tillbaka.

Grejen är ju att teknik inte uppfinner sig själv. Jag tror verkligen att det kommer att komma tekniska lösningar på vissa miljöproblem, men att man på ricko skulle kunna fortsätta äta hamburgare för 10 spänn, köpa nya kläder varje vecka och flyga till Paris för en tusing, är helt och hållet orimligt. Vi kommer att behöva göra om allt. Det kommer inte att vara kul, det kommer inte att vara enkelt, men det kommer vara ett faktum. Och antingen kan vi sticka huvudet i sanden och hoppas på att ett oklart “tekniken” kommer och löser allt åt oss, eller så kan vi bete oss som vuxna människor och börja förändringarna innan det blir fullkomligt kaos. Genom att investera i forskning. Genom att rösta fram politiker till makten som förstår att ekonomin är beroende av planeten, men inte tvärtom. Genom att tvinga folk på kommunen att faktiskt använda sig av de hållbara lösningar som finns. Det är inte en fråga om vi måste göra det. Det är bara en fråga om när, och hur jobbigt vi tänker göra det. För, som Wangel avslutar:

Även om det nödvändiga kan te sig omöjligt, så kommer människan att fixa det. Om inte annat så av självbevarelsedrift.

  • Tessa i höghuset

    Jag gillar att du skriver om det här, men tyvärr är jag inte lika optimistisk… jag tror att det går att köra vidare i samma stil som nu ett bra tag till, fast vi då måste tvingas leva med en massa miljömässiga biverkningar i form av dålig miljö, hälsoeffekter och omstörtande klimatförändringar, och de samhällsproblem på global nivå detta leder till.

    Om man ändå ska vara lite optimist skulle jag ändå säga att det faktum att Hammarby Sjöstad utger sig för att vara hållbar är positivt, för det innebär att hållbart är attraktivt, något man vill gå ut med att man är. Sen är nästa steg att höja ribban och vara hållbar på riktigt – inte för att det är någon absolut sanning i och för sig. Jag jobbar en del med sådana här frågor, och vad som är hållbar samhällsplanering är ett stort, svårt och fruktansvärt intressant område. Jag skulle vilja säga att när vi kommit dit att alla är överens om att vi ska bygga hållbart, men att vi dividerar över hur man gör det bäst, då har vi kommit långt.

  • Linden

    Exakt! Måste läsa Wangels artikel (inte hunnit). Jag är miljövetare och har skrivit uppsats om kommuner och hållbarhetscertifieringar av stadsdelar. Uppsatsens summa summarum var att sv kommuner behöver hjälp med att styra upp sitt arbete kring hållbar stadsbyggnad. Detta, eftersom många kommuner inte har koll på vilka frågor man behöver tänka på och vilka nivåer man måste försöka nå. Man behöver bättre struktur och översikt över vilka aspekter som är viktiga att få med.

    Förresten har jag skrivit om just det där du skriver om med att motvilligt ställa om hela samhället: http://frokenekoreko.blogspot.se/2013/03/rastlosheten-over-att-se-tiden-rinna.html

    Tipsar även om tre bra filmklipp med spännande infallsvinklar i just omställningsfrågan. Kolla gärna.

  • Mikael Blomkvist

    Word!

  • Malin

    Jag håller med om din analys, men blir samtidigt provocerad av hur du uttrycker dig om kommunen och dess planmonopol. Ja, det är korrekt att Sveriges kommuner har planmonopol, men en viktig insikt om kommuner och dess roll i planprocessen är att det är tjänstemän som bereder ärendena för politiken som sedan fattar det formella beslutet. Det är också politiken som ger tjänstemännen uppdraget att planlägga ett område vilket innebär att tjänstemännen i mångt och mycket måste rätta sig efter den politiska viljan. Svängrummet för tjänstemännen att använda sin fulla kompetens är tyvärr oftast snålt, särskilt som du i en planprocess har många olika frågor att jämka ihop, vilket gör att miljö och hållbarhet står sig relativt slätt mot exempelvis ekonomi. Detta innebär att en tjänsteman kan bereda ärenden med hållbar stadsbyggnad som ändå inte blir av eftersom politiken anser att det, exempelvis, är för dyrt, och därför ger avslag. Så, kompetensen om hållbara lösningar och viljan att använda dem finns visst på kommunen menar jag. Istället är det politiken som bör “tvingas” att besluta bifall till hållbara lösningar eftersom det i dagens system är där det brister.