Att laga ett fönster

Nu har jag, lite efter alla andra (sorry sorry, skyller på flytt etc vilket börjar bli otroligt tradigt men det är ju sant) läst ut Caitlin Morans Konsten att bli kvinna.

Mina förväntningar var otroligt högt ställda efter allt fantastiskt jag hade hört och läst. Och mycket av det infrias. Hon ÄR rolig. Språket är kanske inte riktigt min kopp te, känns en smula forcerat ibland, men scenerna är det. Och igenkänningsfaktorn, trots att Moran är tio år äldre än jag och kommer från en bakgrund som är så annorlunda från min som det kan bli i Västeuropa, är kanonhög.

Det går undan när Moran förklarar sin syn på feminism, men det är inga problem att hänga med. Jag håller inte med om allt så klart, men jag älskar hennes syn på feministisk aktivism baserat på broken windows-teorin. Alltså, den som användes i New York för att minska brottsligheten och helt enkelt går ut på att börja med att fixa de små sakerna, så kommer de större efter. Applicerat på jämställdhet blir det: om vi börjar ändra på smågrejer, som busvisslingar på gatan, objektifiering av kvinnor i reklam eller att mannen automatiskt sätter sig bakom ratten i bilen, kommer det på sikt att minska våldtäkter, löneklyftor och kvinnornas förfärliga situation i tredje världen.

Det här är bra på tre sätt, tycker jag. Det första är naturligtvis att det förhoppningsvis fungerar. Det finns ju i alla fall bevis för att det har gjort det i andra fall. För det andra tar det effektivt död på argumentet “men åh era bortskämda medelklasskvinnor, sluta gnäll och tänk på dom som har det jobbigt PÅ RIKTIGT istället”. Att människor blir utsatta för systematiska våldtäkter i Kongo gör INTE att du får kalla mig lilla gumman eller betala mig 5000 kronor mindre i månaden än mina manliga kollegor. Det handlar inte om antingen eller. Det finns inte en begränsad mängd engagemang som måste fördelas. Allt hänger ihop. Vilket leder mig in på anledning tre: Det här sättet att se på saken gör det möjligt att göra något. Föräldrar kan fundera på hur de tilltalar sina söner och döttrar. Män kan sortera en tvätt och kvinnor kan bjuda sin snubbe på middag på restaurang. De som jobbar i media kan prova att casta en person som inte följer de vanliga skönhetsnormerna.

Ingen enskild person kan rädda världen, men alla kan laga ett fönster.

  • Jennifer

    Heja!!

  • TT

    Älskade boken, men höll inte heller med om allt. Kändes bl a att England har mycket längre att gå, när det gäller jämställdheten.

  • cajsa

    åh du är så stilig nina! är så attraherad av din hjärna.

  • sara

    så himla bra! underbara clara skrev om det här i veckan (eller var det förra?) – att man alltid får gnäll om man engagerar sig, för att det finns alltid någon som har det värre.

    om man engagerar sig mot den sjuka köttindustrin finns det de som säger att pälsindustrin är värre, om man engagerar sig mot barncancer borde det varit mot miljön osv. så oerhört tröttsamt!

    jag tror som du, att man börjar smått så växer det sig större. heja heja!