Att jobba för att vinna.

De senaste dagarna har jag fått frågan från diverse olika journalister om jag vill kommentera partiernas valreklam. Min spontana reaktion har så klart varit att säga ja. Jag driver ju en blogg som handlar om reklam och politik om vartannat, alltså borde politisk reklam självklart vara intressant för mig att tycka till om. Problemet är att den politiska reklamen går tvärtemot en annan tumregel jag har får bloggen: att jag inte nyhetsrapporterar om reklam. Jag skriver om reklam som är intressant på ett djupare plan, som säger något om samhället eller driver relevanta frågor i någon riktigt. Och tyvärr är det ingen av den partireklam jag har sett som uppfyller det kravet.

Min pappa (som jobbar i reklambranschen, för dem som inte vet) satt en gång i en morgonsoffa och sa att valaffischer är som julpynt. Det handlar inte i första hand om att förmedla information, utan om att komma i stämning. Det stämmer säkert. Men nu när partierna lägger så oerhört mycket pengar, inte bara på affischer utan också på banners, tv-reklam, appar och annat jox tycker jag ändå att man kan förvänta sig lite mer. Om man ska köpa bra stämning för tiotals miljoner kanske det finns smartare saker att lägga pengarna på än tv-reklam. Tomtebloss?

En annan anledning till att det inte blir några kommentarer om valreklamen är det självklara: jag är partisk. Jag vill byta regering så mycket att jag håller på att gå i småbitar. Jag önskar från botten av mitt hjärta att Fi kommer in, SD åker ut och MP blir största parti. Det skulle självklart påverka min “expertbedömning” av reklamen. Även om SD gjorde det snyggaste reklamen någonsin skulle den få noll poäng av mig, eftersom budskapet de förmedlar är så in i bomben fel.

Det här är något som många kommunikationsmänniskor kämpar med. Vissa byråer har som princip att inte jobba med politiska partier, av just ovanstående anledning. Andra gör det, men ser till att bara ha folk i arbetsgruppen som faktiskt vill att kunden ska vinna. Frågan är om det räcker. Jag jobbade på byrån som hade Alliansen som kund inför valet 2010. På morgonen efter valet var det akward stämning à la carte på måndagsmötet. Arbetsgruppen jublade, som man alltid gör när det går bra för en kund, medan hälften av alla andra satt och hängde med huvudet.

Jag tror att sossarna har gjort helt rätt som har startat en egen kommunikationsbyrå internt, dit de kan koppla frilansare som verkligen tror på politiken och vill att de ska vinna. För likväl som jag på mina byråjobb har förbjudits att bära Adidas-sneakers, dricka kaffe från Gevalia och ringa med Telia av lojalitetsskäl, bör den som köper reklam kunna räkna med att de som jobbar för en faktiskt vill att man ska vinna.