Argument 1B

När man diskuterar feminism och jämställdhet finns det ett 1B-argument som man alltid möts av. Argument 1A är ”det finns inget problem för jag är kvinna och jag har då aldrig stött på någon form av diskriminering”, vilket i min värld är ungefär som att säga ”det finns inget problem med svält i världen för jag har aldrig behövt gå hungrig”. Nåja. Tillbaka till argument 1B. Det lyder ”Kan du alltså på fullt allvar påstå att det inte finns någon biologisk skillnad mellan kvinnor och män?”.

Nej, det kan jag inte. Jag kan inte heller påstå att det inte finns någon biologisk skillnad mellan vita och svarta människor. Eller mellan människor som sitter i rullstol och människor som kan gå.

Något jag däremot kan påstå är att jag inte tycker att de skillnaderna borde spela någon roll för hur en människa tillåts eller förväntas leva sitt liv. Rent biologiskt borde människor som är närsynta dö eftersom de inte kan se sin mat. De som har astma borde stötas ut ur flocken eftersom de inte kan springa ifrån vilda djur. Och vi människor borde i princip inte göra något annat än att föda barn på löpande band. Men det betyder inte att vi ville ha det så. Vi var smartare än så. Vi skaffade uppfinningar och mediciner och kunskap som gör att en massa människor kan göra saker med olika biologiska förutsättningar, och det är helt fantastiskt.

Biologi är en utmärkt förklaringsmodell till en massa saker. Men vi ska inte tro att den är något opåverkbart. Vi ska inte låta den styra vår människosyn eller lagstiftning. Då hamnar vi nämligen obehagligt nära den formen av vetenskapen som har prefixet ras-.