Almedalsveckan del 5: Det här med reklam, dårå

Det här inlägget förtjänar nästan en trumvirvel. Jag har de senaste dagarna skrivit om kapitalismkritik, ekocentrisk världssyn, feminism och köttkonsumtion. Nästa morgon går jag till jobbet på ett reklambyrå. Hur går det ihop?

Först och främst: det gör det inte alltid. När reklam är som sämst står den verkligen för allt det jag tycker är fel: onödig konsumtion, vilseledning och förstärkande av normer. Jag har valt att jobba på en byrå som jag har respekt för och som i princip inte gör sån reklam, men jag är en vanlig anställd och kan inte helt välja vad jag ska jobba med. Visst är det möjligt att jag skulle kunna bli satt att jobba med ett företag som jag inte gillar.

Men. När reklam är som bäst gör den motsatsen. Då bygger den starka varumärken för riktigt bra företag och organisationer, som hjälper dem att växa på bekostnad av de dåliga. Då ifrågasätter den system, normer och beteenden. Och det bästa av allt: den gör det med miljoners miljoner i ryggen. Vad jag skriver om fotomodeller här når, om jag har tur, 12-15 000 personer. Om jag castar en reklamkampanj med människor som ser ut som folk, når den kanske 12-15 miljoner personer. Att jag sitter och fattar de besluten, istället för någon dude med bak- och framvänd keps som aldrig har tänkt i de banorna, tror jag på allvar kan spela rätt stor roll.

Mitt favoritexempel på det här är ICA-Jerry, som nog alla minns. De reklamfilmerna blev inte bara oerhört framgångsrika för ICA: eftersom de är en av Sveriges största annonsörer hade snart alla i hela Sverige sett en person med Downs syndrom i ett helt nytt sammanhang. Det satte igång debatter i tidningar och diskussioner runt fikabord. Och viktigast av allt: jag tror att det ändrade något i människors hjärnor. En grupp som aldrig syns fanns plötsligt där.

Det finns många exempel på liknande grejer. Klädföretaget JC Penney svarade på en protest från någon galen kristen grupp med en Fars Dags-annons med två pappor. Elektrolux fick upp diskussionen om plastavfall i haven genom sin kampanj Vac the Sea för några år sedan. Och nu senast: Curators Of Sweden ledde till världsomspännande prat om öppenhet, humor och anti-semitism.

Om rätt folk jobbar med reklam, både på byrå- och köparsidan, kommer såna här kampanjer inte att vara undantagen. De kommer att vara regeln. Och fasen vad det kan hända grejer då.

 

  • Mikael Blomkvist

    Word! Vill du förändra världen är reklambranschen inte helt fel. Det finns goda företag och det finns god reklam. Många glömmer bort det. Fler med dina ambitioner behövs i reklamvärlden och då gärna även på projektledningssidan och inte bara bland kreatörerna.

  • Jopeter

    Hello, ursäkta men haltar inte resonemanget en aning. Om vi i nuläget drivs av fel incitament och strukturer borde väl ambitionen vara att riva upp och förändra dessa. Att så att säga arbeta inifrån och kamma nuvarande system mothårs förändrar i min mening inte mycket. De viktigaste och grundläggande drivkrafterna för reklambranschen är ju fortfarande där – konsumtion och vinstmaximering, beståndsdelar och byggstenar i det kapitalistiska systemet.

    Jag köper så att säga analysen men inte lösningen…

    • Mikael Blomkvist

      Reklam handlar om att sälja, ja. Men att sälja är inte av ondo i sig själv. Det finns produkter och tjänster som gör livet och samhället lite bättre. Som kanske är till nytta för miljön. Jag menar att en skräddare som hjälper dig att laga dina kläder är ju motsatsen till masskonsumtion. Skräddaren måste väl få sätta upp en skylt eller berätta om sin verksamhet? Alltså marknadsföra sig. Det som är fel i vårt nuvarande kapitalistiska system är att konsumtion alltid är lika med slit och släng och vinstmaximering endast mäts i pengar. Det behöver inte vara så. Kraften som finns inbyggd i kapitalismen skulle kunna jobba för oss alla istället för att endast ge aktieägarna en fetare plånbok. Om sen någon tjänar pengar på att göra världen lite bättre så är det ok för mig.

  • JOPETER

    Klart att vi behöver produkter och tjänster. Tror snarare att den stora utmaningen framåt blir att välja vilka vi behöver, dvs att kunna välja bort. Därför tror jag att nya tankebanor och system bör presenteras – inte en reviderad kapitalism. Ja till mat, transport, boende, underhållning, kläder men också ja till nya incitament. Vinstmaximering får gärna ersättas av miljö-, hälso och jämställdhetsmaximering. Nya incitament helt enkelt!

    • Mikael Blomkvist

      Jag menar att det är lättare att bygga på det du har än att förändra allt i ett slag. Det senare är en utopi som jag tror är omöjlig. Men tankar om “det perfekta samhället” är så klart intressanta ändå eftersom de kan föda nya ideer. Arbetarrörelsen på 1800-talet gav oss rättigheter som vi idag tar för givet och definitivt inte ser som “kommunistiska” även om man då pratade om revolution som den ända vägen till ett drägligt liv för arbetaren.