Almedalsveckan del 1: En lätt liten kapitalismkritik

Så fort man antyder att man är tveksam till det kapitalistiska systemet kommer någon att säga: visst, det är inte perfekt, men det fungerar ju bättre än allt annat vi har provat eller Alternativet är ännu värre! Så var det även när jag postade igår om att jag tänkte skriva om det här. Det är rimliga invändningar. Och framför allt sägs de så ofta att diskussionen ofta slutar där. Men frågan är: stämmer det?

Låt oss börja med det första, att kapitalismen funkar bättre än annat vi har testat. Det är till att börja med lite svårt att säga, eftersom de andra systemen (säg jägar-samlarsystemet, japansk protektionism, feodalsamhället eller sovjetkommunismen) i princip är saker vi kollar på i backspegeln. Vi vet att de fanns, att de tog slut, och i stora drag varför. Kapitalismen, däremot, är vi mitt uppe i. Med risk för att skriva er på näsan: hade man frågat kejsar Nero vilket samhällssystem som var det bästa, hade han antagligen sagt visst, romarriket är inte perfekt, men det fungerar ju bättre än allt annat vi har provat. 

Vår typ av marknadskapitalism har, om man är generös, 200 år på nacken. Det är alltså rätt långt ifrån att slå de andra system vi har provat, som överlevde i många hundra, eller i vissa fall tusentals, år. Undantaget är kommunismen som i praktiken aldrig har funkat över huvud taget. Påståendet att kapitalismen är det bästa vi har provat bygger alltså på en teori om att den ska fortsätta länge till, inte på empiri. Men stämmer ens teorin?

Jag skulle vilja påstå att kapitalismen är det enda system vi hittills har provat som har en inbyggd self-destruct button, av den enkla anledningen att den bygger på en premiss som helt enkelt inte stämmer: antagandet om att det finns oändliga resurser. Varför folk ignorerade det från början är svårt att säga; varför så många fortfarande inte fattar det är obegripligt. Att oljan blir dyrare, att börserna krisar, att guldpriset skenar, det är, för att tala kapitalismens språk, marknadens sätt att berätta att det börjar bli ont om saker och ting. Och det problemet har kapitalismen ingen lösning på: hur fritt vi än släpper priset på olja, hur perfekt informationen på marknaden än är, kan man inte tillgodose behov när råvaran inte finns. Det här gäller inte bara oljan, det gäller allt. Kapitalismens strävan efter evig tillväxt gör att den sakta (men allt snabbare) förstör sig själv.

Vi kan alltså se att kapitalismen efter så lite som 200 år håller på att klappa ihop. Det gör den inte till det bästa systemet vi har provat hittills; det gör det till det näst sämsta efter kommunismen. Vi är bara för mitt uppe i det för att märka det.

När man börja tänka så är det lätt att få lite panik, vilket bygger på kritik nummer två: Alternativet är ännu värre! Men igen skulle jag vilja påstå att det bygger på ett antagande som inte riktigt stämmer. Det beror på att folk i allmänhet ser just alternativet, i singular, och att det alternativet är kommunismen. Det är inte så konstigt att man tänker så; hela 1900-talet präglades ju av öst/väst-tanken, Kalla Kriget och Berlinmuren. Och då stämmer det: kommunismen har verkligen funkat uselt för alla som har testat den.

Grejen är att det finns inte bara ett alternativ. Genom att titta på historien finns det hundratals, tusentals system som har funkat olika bra, med styrkor och svagheter. Tittar man på framtiden är alternativen oändliga. Det handlar bara om att öppna ögonen.

Jag tror att misstag är bra eftersom man lär sig av dem. Kapitalismen är utmärkt på många sätt: den har gjort att massor av människor har fått det bättre, att vi har fått prylar vi aldrig annars hade haft, att vi lever länge. Men att tro att den är det bästa systemet som finns är att nöja sig med alldeles för lite. För 200 år sedan visste vi inte att människan skulle kunna växa snabbare än jorden. Nu vet vi det. Alltså har vi bättre möjligheter än någonsin att skapa ett nytt system som behåller det bästa från kapitalismen, och samtidigt tar bort den stora, röda knapp som från början fanns inbyggd i maskinen, men som det tog 150 år att upptäcka.

Om jag visste hur det här nya systemet skulle se ut skulle jag inte vara copywriter och bloggare, jag skulle vara Nobelpristagare och/eller sitta på psyket. Men jag har lite teorier. De kommer i nästa inlägg.

 

  • Marie

    Tack för detta det gjorde mig lite hoppfull en sekund.

    • Jenni

      mig med.

  • A

    Pang, vad välformulerat. Åh jag blir så glad när väldigt kloka människor även är väldigt bra på att skriva. Ser fram emot att läsa teorierna!

  • Sara

    jag älskar när människor sätter ord på det en själv försökt förklara, senast i helgen. det gick sådär. tack för att du kan.

  • Mikael Blomkvist

    Grattis, du som läser det här befinner dig just nu mitt i någonting enastående. Något som är det mest omvälvande som skett sedan den industriella revolution som fick samhällets utveckling att fullständigt explodera för så där 150–200 år sedan.

    150 år. En lång tid på flera sätt. Många har hunnit med att födas och dö under den tiden. Samtidigt är 150 år väldigt kort tid och det som vårt samhälle och vår ekonomis företrädare ser som grundprinciper är egentligen knappt utprövat. Vi är de allra första som kommer att uppleva (eller åtminstone få en glimt av) både den (nu) gamla industrialiserade världen och det som tar vid. Nästa steg i den ekonomiska utvecklingen. Exakt hur den världen kommer att se ut vet vi inte ännu. Men vi har en god möjlighet att bygga någonting som, tvärtemot den era vi lämnar, är hållbar och rättvis. Anledningen till det är främst två.

    1. Vi har inget val! Vi kan inte längre generera tillväxt på någon annans bekostnad och vi börjar få slut på jordklot. Det här är inte längre någon dystopisk teori det är fakta.

    2. Information. Nästintill gränslös sådan dessutom. Skapad och spridd av miljarder människor som plötsligt fått makt över den. Dessutom kan alla dessa människor nu också enkelt samordna sig när de hittar något som de vill hylla eller sätta sig emot.

    Även om näringslivet är en stor del av de problem vi nu ställs inför så är det just företagen som kommer att vända på skutan. De har inget val. Miljarder människor kommer tvinga dem.

    Det bästa av två världar, typ. Upp till kamp möter Wall street. Socialkapitalism? Vad vet jag? Men jag är nyfiken på att höra mer tankar från både Nina och andra.

    (eh, dessutom kanske jag borde hitta en egen kanal istället för att bomba kommentarsfälten hos andra? Sorry.)

    • Jenni

      känner igen det där, man blir så uppspelt liksom..:) och det här var också väldigt intressant läsning, än så länge är ju inte detta precis tjatigt om man säger så.

    • Mikael Blomkvist

      Jag går ofta igång på intressanta grejer. Här är Nina inne på något väldigt intressant. Min kommentar var, om jag ska försvara mig lite, en copy-paste från ett blogginlägg jag skrivit tidigare men aldrig publicerat. Kände att det var mitt i prick i ämnet. Hoppas fler kan tappa det lite. Gillar diskussioner, jag.

  • Per

    Bra!

    Förhoppningsvis, om ett par år, så har merparten människor kommit till insikt just detta, att sättet vi lever idag inte är hållbart.

    Jag har inte så mycket att tillföra diskussionen förutom att något som “inspirerade” mig nyligen är dokumentären Glödlampskonspirationen som nyligen gick på SVT (tyvärr finns den inte kvar på SVT Play, men se den om ni kan). Den tar upp den värsta biten av kapitalismen, nämligen vår överdrivna konsumtion och hur vi drillas till att köpa mer och mer.

    Föreläsaren som tipsade om dokumentären pratade sedan om vagga till vagga, som jag tidigare inte kände till som jag tror kommer bli mer populärt framöver. Poängen med vagga till vagga är att tillverka produkter som får leva i sitt eget kretslopp, så när produkten har tjänat ut sin livslängd så återvinns den till 100% och blir en ny produkt. Detta tjänar både vi, företagen och naturen på. Vi får en produkt som inte innehåller något ohälsosamt. Naturen får inte slita lika hårt och företagen återvinner de gamla produkterna som blir råvaror för nya produkter.

    Wikipedia har mer såklart:

    http://en.wikipedia.org/wiki/Cradle-to-cradle_design

    Har tyvärr inte sett denna, men den lär vara matnyttig:

    http://www.ted.com/talks/william_mcdonough_on_cradle_to_cradle_design.html

    • Mikael Blomkvist

      Nike är ju ett företag som redan börjat att så smått jobba enligt cradle-to-cradle.Vet dock inte om de själva använder det begreppet. I alla fall så är man på väg åt det hållet med försök till att återsamla gamla skor o.s.v för att materialet ska kunna återanvändas (bl a som golvmaterial). Jag har inte benkoll men tror att de började med sina skor och ökar ut tänket till alla sina produkter enligt en fastställd tidsplan. Näst ut är kläderna tror jag. Och dessutom har de ju på ett bra sätt hittat vad det är de håller på med egentligen. De kränger inte i första hand sportartiklar, de hjälper sina kunder med att nå ett aktivare och hälsosammare liv. I slutänden så tjänar de fortfarande pengar men vägen dit är en strävan efter att tillföra verkligt värde till sina kunders liv. Ska inte göra mer reklam för Nike. Det finns andra duktiga företag. Men det är ett bra exempel på ett företag som tidigare fått mycket kritik för sweatshops och liknande men som nu istället ligger i framkant i en värld som vi (i alla fall snart) kan kalla post-kommersiell. Vi kanske går ifrån ämnet lite men som jag ser det så ryms det här i en ny “kapitalism” och vi är ju ändå inne på en sida för reklambranchen, almedalsvecka eller ej.

  • silje bertheussen

    Du skriver den klokeste bloggen jeg leser. Ha en fin uke!

  • Martin

    Det vore intressant att höra en diskussion kring “demokrati” som sådan. Nu har ju sådana diskussioner blivit lite av ett tabu, men på 50-talet så fanns det ju i intellektuella kretsar en viss diskussion kring idén om det teknokratiska styret. Vi kan ju notera att tiden börjar mogna för dessa utopiska/dystopiska styrelsesätt (läs Grekland).

    Jag kan nog tycka att det ändå finns ett behov av att sätta experter som beslutsfattare, då de på ett annat sätt skulle kunna sätta samhällets långsiktiga fortlevnad snarare än individens kortsiktiga vinst i fokus. Självklart så finns ju risken att man bara förflyttar risken för maktmissbruk från bankirer till experter.

    Jag tror väl själv att vi kommer få se en gradvis övergång där länder gånger över till mer socio-kapitalistika system. Problemet kommer ju dock att ligga i att dagens experter/politiker inte lyckas identifiera de riktiga problemen eller de realistiska lösningarna. Vindkraft kommer aldrig ersätta kärnkraft. Vattenkraft kommer aldrig kompensera för befolkningsökningen. För eller senare kommer systemet att inse det, och då kanske vi får se förändringar på riktigt! :-)

    Intressant inlägg om ett intressant ämne. Keep it up!

  • Ida – badbakeday

    Så himla rätt. människor som påstår att det samhället kommer kollapsa utan kapitalismen är ju tokiga.

  • Mattis

    Jägarsamlar systemet varade i flera miljoner år. Är det då bäst? Antagligen.

  • Arne

    Intressant ämne. Vi ska Dick inte glömma bort att vi på det stora lever i en helt fantastisk värld just nu. Med ökande hög livskvalitet världen över.

    Själv tror jag att det är just ett system som kapitalismen som i slutändan kommer hantera framtiden och de sina de resurserna.

    Det eftersom det är ett system som belönar det kostnadseffektivaste tänkandet. Vilket kommer bli ännu viktigare att ta hänsyn till då olja etc. är slut. Det är också det system som kommer ta fram alternativa lösningar som alternativ till hordens resurser.

    Det enda som saknas just nu är vår eftrfrågan på de lösningarna.

    • Mikael Blomkvist

      Håller med dig om att en sorts kapitalism har en plats i framtiden. Frågan är ju vad som är “kapitalet” och vad som är “kostnaden” som vi ska effektivisera. Jag tror på en “kapitalism” driven av en annan värdegrund än ekonomisk tillväxt till varje pris. Tycker inte ens att det är särskilt flummigt. Dessutom börjar efterfrågan på en sådan värdegrund hos företagen faktiskt att öka. Sakta kanske, men ändå.

    • Elin

      Fast alltså VAD är livskvalitét? Hur mäter man den? QALY? Medelinkomst? Socialt skyddsnät? Självupplevd hälsa? Det finns förstås otaliga sätt att mäta den… men om jag inte minns fel är det en tribe någonstans ute i bushen som uppmätts till lyckligaste folket. Det hälsosammaste folket är också någon stam någonstans… Inte är det vi i väst som i mätningar upplever oss som lyckligast iallafall. Så hur mäter man då livskvalitet?

  • Elin

    Gud. Vad. Bra. Skrivet. Blir lycklig av att någon bloggar om sådant jag ofta tänker på! Du sätter ord på tankarna och känslorna!

  • annsi

    skrev nedanstående på fb härom dagen och fick tips om att läsa detta.

    “jag har tänkt på den berömda tillväxten, bör det inte vara så att det vid något läge inte längre går att öka den? då måste politikerna hitta andra värden att jobba emot. redan nu undrar jag om vi inte, globalt sätt har värderat jordens tillgångar och tryckt upp pengar som motsvarar detta värde. är det så innebär det ju bara att all ansträngning vi gör för att öka tillväxten bara blir en pengaflytt mellan länder, branscher och personer. utifrån denna tanke borde det inte vara möjligt att skapa fler jobb på hemmaplan utan att ta jobb från från andra branscher och länder t.ex. fler “pig-jobb” kan ta arbeten från restaurangbranschen då fler orkar laga egen mat, den japanska bilindustrin går bra och tillväxten ökar i japan, men går sämre i västvärlden o.s.v. kanske är det så att fördelningspolitiken blir det viktigaste i framtiden, både när det gäller pengar och arbete? det kanske är klokt att skrota jobbfrågan som den viktigaste valfrågan om det ändå bara blir ett nollsummespel?

    jag har inte tänkt klart och min okunskap är stor, så är det någon som har någon input?”

    tankar?