Allt-på-en-gång-metoden

Häromdagen när jag skrev om en annan typ av balans i livet (att jobba mycket och istället dra ner på annat) fick jag ganska mycket reaktioner på formuleringen Jag behöver inte träffa kompisar. Skit kan vänta. Jag tror att den kanske behöver förtydligas lite.

Först och främst menar jag så klart inte att mina kompisar är skit eller att det är skit att träffa dem. Jag menade skit som i grejer. Och med träffa kompisar menade jag inte att träffa dem någonsin, som i att strunta i deras födelsedagsfester eller att hjälpa dem att flytta, utan mer det där varje-dag-hängandet. De flesta av mina kompisar är ganska lika mig på det sättet att de också kan snöa in på jobb eller vara bortresta under längre perioder. Vänskapen klarar det om den är bra till att börja med. Man kanske inte hänger lika mycket hela tiden, men på det stora hela tror jag faktiskt att relationen stärks av att man ger varandra space vid behov.

Men. Det vore ljug att påstå att jag är världshistoriens bästa kompis, eller är en sån som säger att vännerna är det viktigaste i mitt liv. Det här borde ju egentligen någon annan uttala sig om, men jag tror att jag får räknas som lojal och pålitlig men inte särskilt tillgänglig. Helt enkelt för att det går inte. Jag hinner inte blogga och jobba och springa på möten och vara en bra flickvän och en hyfsad dotter och syster OCH en fantastisk vän som alltid hinner fika. Går inte. Så då får jag lov att välja. Och det kanske verkar skitkonstigt att välja bort sina vänner, det får en ju liksom inte göra, lika lite som en får välja bort sin hälsa. Men jag gör det i alla fall. Inte för att jag vill eller för att jag inte önskar att dygnet hade 53 timmar, utan för att jag måste.

Jag tror att det är otroligt viktigt att inse att vi alla är olika och vill ha våra liv på olika sätt i olika perioder. Jag har haft perioder när jag har varit en fantastisk kompis, men en superdålig anställd. En strålande bra flickvän men ingen aning om vad som står i tidningen. Ibland har jag varit otroligt vältränad, andra gånger har jag haft det snyggt hemma. Och alla olika varianter har haft sina fördelar utom en: den när jag försöker allt på samma gång. Då blir allt halvdåligt och jag själv helt förstörd.

Så. Ta det lugnt. Ibland är det läge för något och inte för något annat. Så länge en inte beter sig som en stor idiot finns det andra kvar när en kommer tillbaka.

 

 

  • Therese

    Dagens feministtips… Lite som Egalias döttrar going French version på 2000-talet.

    http://www.upworthy.com/a-french-film-showing-men-what-being-a-woman-feels-like-kinda?g=2

  • Pingback: Vänskap | När du inte orkar ringa en vän()

  • Lovisa

    Jag förstår dig, alla är vi olika :-) och ja det hade varit galet om man skulle vara bra på allt på en gång!

  • Amanda

    Faktiskt jätteskönt att läsa! Bra att påminna sig om ibland. Det är så mycket jag vill göra och så lite jag orkar. Jag ska spara detta inlägg och läsa ibland.

  • Carin

    Tack! Tack! Tack!

    Och t-a-c-k!

  • elise

    mycket skönt att läsa! känner ofta att jag bara inte ORKAR träffa vänner. faktiskt inte har energi till det och vet att jag bara måste “jobba” mer om jag ska träffa vänner, för visst är det mer ansträngande att vara social än osocial?! så är det för mig i alla fall. så om jag är dödstrött efter jobb+massa övertid, då prioriterar jag bort vänner, eftersom jag prioriterar min hälsa över att vara den perfekta, supertillgängliga vännen.