Allt flyter

Härom veckan när jag föreläste på Handels om min karriär, eller vad man ska kalla det, var det en tjej som räckte upp handen mot slutet. Det verkar mest som att du har haft himla mycket flyt? sa hon som en blandning mellan ett fråga och ett påstående. Jag svarade superdåligt tror jag. Blev helt förvirrad, för jag visste ju inte. Är det så? Eller får jag det att framstå så?

När jag föreläser om jobb har jag alltid tänkt att det viktigaste är att avdramatisera. Alla yngre människor jag pratar med är så otroligt duktiga och ambitiösa och det känns som att det sista de behöver är en påminnelse om att man måste jobba hårt. Snarare tvärtom. Jag vill mer säga: Andas. Ta det lugnt. Det löser sig.

Det avspeglar sig så klart i hur jag pratar om mig själv och vad jag har gjort. Jag vill inte få det att inte verka så märkvärdigt. Att det faktiskt har ordnat sig rätt bra trots att jag har varit förvirrad och gjort en massa märkliga val och så. Jag är ju verkligen ingen superfokuserad karrirärmänniska. Men det är klart att det kan bli fel också. Om man är 22 och jobbar häcken av sig kanske det sista man vill höra är att någon mediabrud står på en scen och skrattar bort fem år av universitetsutbildning.

För SJÄLVKLART har jag jobbat. Som en jävla idiot, för det mesta. Jag aldrig skrivit något annat än MVG på ett enda prov. Har aldrig kommit sent till ett viktigt möte, missat en läxa, kuggat en tenta, struntat i ett mingel, gjort mig ovän med en kund, glömt att blogga, sumpat en deadline. Det har aldrig hänt. Jag är livrädd för att misslyckas och vågar aldrig chansa om det finns en risk för att någon ska bli missnöjd.

Eller vågade, kanske jag ska säga. För som en klok person sa angående det här med karriär: Om man trampar som fan i början kan man rulla ganska långt sen. Det är kanske definitionen av flyt. Att ha tillräckligt mycket fart för att så småningom kunna göra lite konstiga val och ändå inte fastna. Den där föreläsningen där jag fick frågan om flyt hade jag inte förberett mer än 20 minuter, och det gick ändå helt okej. Men det beror ju inte på tur, utan på att det var den kanske 225:e föreläsningen jag höll i mitt liv. De första fick jag förbereda i veckor. Precis som de första blogginläggen, krönikorna och brödtexterna. Så när jag står nu och säger att det inte är så noga, är det både sant och falskt. NU är det inte så noga. Men för fem år sen var det förbannat noga.

Det är det roliga och det jobbiga med min forskning nu, för det betyder att jag är tillbaka på noll igen. Jag kan inte ett skit om hantverket och allt går otroligt långsamt. Men jag gör det. Jag läser varje artikel och ställer varje fråga och känner 90% av tiden att det här ALDRIG kommer att gå. Men någonstans i bakhuvudet tänker jag ändå att om jag trampar som sjutton nu ordnar det sig. Då kommer jag att kunna stå någonstans om fem år och få det att låta som att det här med att doktorera, det är inte så himla svårt ändå.

  • Anneli

    Nina, jag ser det inte som att du har haft flyt alls utan att din framfång handlat om att du jobbat trampat på som sjutton. Jag tror att unga människor behöver höra det, annars är risken att man gör dom en björntjänst. Det är dags att vi tjejer börjar sträcka på oss, berätta att vi jobbar hårt och därför är värda vår framgång. Lycka till med forskningen! Hälsningar Anneli

  • Emilia

    Jag har faktiskt också funderat lite på det där, om du har haft lite extra flyt.

    Nu vet ju jag att du har pluggat/jobbat röven av dig för att ta dig dit du är, så jag menar inte att du har fått något serverat. Verkligen inte. Men ibland kan jag bli avundsjuk på att när jag pluggar 22 timmar om dygnet i flera veckor eller jobbar så att häcken brinner, så blir det ändå aldrig mer än “ok”.

    Jag tror jag har fått typ två mvg:n i mitt liv fastän jag har kämpat så jag nästan gått sönder. Jag har gått på en miljard arbetsintervjuer utan napp.

    Jag undrar bara vad det är som gör att du inte ens är 30 och forskar medan jag är sjukskriven pga depression och stress som ändå inte lett någonstans.

    Men det är ren avundsjuka. Det är jag den förste att erkänna.

    Jag mår skit just nu och försöker hitta vad jag har gjort för fel. Varför inte jag är framgångsrik. Jag undrar varenda himla dag när det ska vara min tur att ha lite flyt.

    Hoppas du förstod vad jag menar och inte blev upprörd.

    Kram

  • Cathrine

    Hej jag tillhör en av Sveriges finaste adeldfamiljer. Jag får höra av vissa på universitetet att jag är privilegierad. Visst jag fick en mysig trea på Karlaplan för tre år sedan och visst jag har en liten förmögenhet och visst jag har ett fantastiskt nätverk genom genom familj och vänner men jag blir så arg när klasskompisar säger att jag har det förspänt. Jag kännner det inte så. Min mor och far blir så besvikna när jag inte får mvg. Tack för underbar blogg.

    • Emilia

      Oj, jag blev så stött av din kommentar att jag började gråta.

      Om du inte inser hur bra du har det önskar jag dig ett knippe perspektiv. Jag hoppas att du inser hur bra du har det. Jag skulle byta med dig vilken dag som helst.

      Men jag unnar dig det. Jag vill bara att du förstår hur bra du har det, så att du kan känna tacksamhet och trygghet.

      Hoppas du får en fin jul

    • Christian

      Du trollar. Vilken adelsfamilj?

    • BQ

      Blir väldigt provocerad av folk som DE FACTO har det bra förspänt p.g.a. av t.ex. föräldrar. Om min pappa hade drivit Stockholms bästa reklambyrå hade jag varit på en bättre byrå idag. Jag är bra nog – och jag kommer komma dit, men det tar lite längre tid bara.

      Ingen ska skämmas för att man har det bra, och du Nina, hade lyckats även om du hade varit född av en ensamstående mamma i miljonprogrammet. Det betvivlar jag inte en sekund. Men Cathrine (om seriös) du verkar helt verklighetsfrånvänd. Förneka inte faktum och sluta låtsas att alla har samma chans. Att vara Madeleine Bernadotte och att vara Madeleine Johansson är två helt olika saker.

      Lustigt att många som har “allt” jagar det enda de aldrig kan få, erkännandet som en self-made-wo-/man.

    • Perry

      Tvivlar på att någon som verkligen tillhör en av “sveriges finaste adelsfamiljer” skulle inleda sin kommentar med just denna mening. De skulle nog avstå från att tala om sig själva på detta sätt.

  • Maria

    Vad forskar du om? Jag läser första terminen folkhälsa nu och funderar på att kanske forska inom ämnet när jag är klar. Dock känns det som en lång och svår väg dit..men det kanske är värt det? Skulle vara kul om du kunde berätta mer om hur det funkar att doktorera osv :)

  • caroline

    Hej!

    Tycker det är jätteintressant och utan att egentligen veta något om ditt privatliv och familj (utan bara antar att all is good utom depression pga utarbetad eller hur det var) etc skulle jag också säga att du haft FLYT på det sättet att inget riktigt stoppat dig. Förstår du vad jag menar? Du har inte haft en farsa som stuckit och lämnat familjen i finansiellskit, din mor har inte blivit toksjuk och förlorat allt, etcetcetc, sådana saker som händer i ens liv som man inte rör för (OBS! jag vet inte så ha översikt! :)). Det enda som kan ha stoppat dig, som du presenterar det, är you yourself… om du fattar vad jag menar. Så jag håller med, du verkar ha haft MKT FLYT ur det perspektivet, MEN sen handlar det om att vara en sådan människa som faktiskt GÖR ngt av sitt liv, och där, där är det nog pyttepyttepyttelite mer HARD work än flyt. är i precis samma situation (ah inte riktigt) men klar med mkt skola o planerar på att doktorera o har vänner som fortf inte “vet vad de ska bli” som säger till mig “du har såååå mycket flyt”. man bah NÄÄÄJJJ. jag har pyttelite flyt o jävla massa hårt jobbande bakom mig.

    Kan tipsa om WHY POVERTY på svt play. väldigt intressant o tar just upp detta kring förutsättningar.

    • Therese

      Måste instämma, “Why Poverty” borde alla se!

  • Jenny

    Lite otrevligt att ställa en som fråga tycker. Klart din framgång inte beror på flyt. Visst, man behöver lite flyt då och då men du har jobbat sjukt hårt också. Sen så är du intelligent vilket gör att ditt 100% resulterar i 100% resultat. Fortsätt så!

    • Jenny

      “en sån fråga tycker jag” ska det stå :)

  • Petronella

    “Its funny, the harder I work the luckier I get”…. var det någon som sa.

  • Mia

    Tack kloka Nina, för detta perspektiv. Och för rådet att trampa som fan i början:).

  • Julia

    Jag hade en chef en gång som sa att det är bra att ha tur, men sen måste man förvalta den också.

  • Thomas

    En legendarisk hockeymålvakt vid namn Honken, en av de som var med när med när man spelade utan ansiktsmask, sa en gång: ‘Stolparna är mina bästa vänner’.

    Det var hans sätt att beskriva varför just han var bäst i världen.

  • Traningsgladje.se

    bra definition av “flyt” tycker jag. exakt sådär är det ju! om man sår för man skörda, eller hur det där slitna uttrycket går…