Alla människor är mer än så

Nu tänkte jag ge mig ut och balansera på en slak lina över hal is över djupt vatten, så jag ber er läsare att försöka förstå mig rätt. Jag tänkte skriva några rader om sexuellt våld, missuppfattningen att det är det värsta man kan utsätta en annan människa för, och varför det i sig är en del av problemet.

På senaste tiden är det nämligen en fråga som har poppat upp i mitt huvud allt oftare, när jag läser om allt från den senaste tidens uppmärksammade våldtäktsrättegångar (och nedlagda fall) i Sverige och utomlands, om våldtäkt som vapen i krig. Det råder inget snack om att vi lever i en världsomspännande våldtäktskultur (en utmärkt förklaring av vad det ordet byter finns här) där kvinnors (och i vissa fall mäns) kroppar brukas för alla möjliga och omöjliga syften. Där används hotet om våldtäkt för att kontrollera och begränsa. Och jag tror att en viktig anledning till att den kulturen kan upprätthållas är att vi kompletterar den med att historien om sexuellt våld som det absolut värsta man kan utsätta någon för.

När en människa blir misshandlad utan att det finns sexuella element är situationen ofta ganska enkel. Vi utgår ifrån att skulden ligger hos gärningsmannen, och att det vore vansinne att alla potentiella offer skulle ändra på sina vanor. Vi utgår ifrån att offret kan reagera på en mängd olika sätt efter händelsen, beroende på situation och personlighet. (Underbara Clara skrev om det här) Men framför allt: personen ifråga förväntas inte gå runt resten av livet och vara ett misshandelsoffer.

Så är det inte med sexuellt våld. Plötsligt blir allt enormt snurrigt. Det blir ramaskri mot gärningsmännen i sociala medier. Det ska dödas och stympas till höger och vänster. Han har gjort det värsta en människa kan göra, han är en våldtäktsman, och han måste vara helt sjuk i huvudet för ingen av oss har någonsin träffat någon som skulle göra så. (redan här borde en varningsklocka ringa) Offret måste vara fullkomligt förstörd, annars var hen antagligen med på det. (trots att vi alla statiskt sett känner en rad personer som varit utsatta för sexuellt våld, och de flesta av oss inte känner någon som är helt förstörd av det, vilket borde få varningsklockorna att ringa högre).

Det sexuella våldet handlar dessutom inte bara om offret, utan om hens familj, sociala sammanhang, eller till och med samhällsgrupp. Vi har hört det hur många gånger som helst: en ung människa blir våldtagen och hela familjen tvingas lämna orten de bor i. Det här händer nu, 2013, i västvärlden. Det är systemets fel, tjejens fel, killens fel, allas fel, gå inte ut då kan du bli våldtagen, men blir du det är det ditt eget fel, fast det värsta som kan hända är ändå att blir anklagad för våldtäkt fast det kan väl inte hända för våldtäktsmän är ju inte vanliga killar, de skulle aldrig göra så, eller är alla män potentiella våldtäktsmän eller hur var det?

Orsaken till den här snurrigheten är att sexuellt våld inte funkar som annat våld. Skillnaden mellan sexuellt våld och annat våld är att en misshandel oftast är förknippad med ilska. En våldtäkt handlar oftast om makt. Inte om att skada fysiskt, utan att förnedra eller äga. Och omvärldens reaktioner visar gång på gång att det fungerar. Om du misshandlar någon finns ju risken att personen slår tillbaka, eller helt enkelt lägger is på blåtiran och går vidare med sitt liv. Om du våldtar någon anses du däremot ha förstört deras, och deras anhörigas, liv för alltid. Omvärldens reaktioner visar att maktdemonstrationen har fungerat, precis som önskat.

Problemet är ju att det inte alls stämmer. Man kan tycka att det inte borde finnas något som heter ”grov” våldtäkt, att alla fall är grova, men faktum kvartstår att våldet tar sig många uttryck. Det finns sexuellt våld längs hela skalan, med helt olika effekter, från mindre till livsavgörande. Effekterna är beroende av en massa olika saker: relationen mellan gärningsman/män och offer, deras ålder, graden av våld, sammanhanget, individers personlighet. Sexuellt våld KAN vara livsavgörande på de mest negativa sätt. Men det kan också inte vara det.

Jag tror att en anledning till att sexuellt våld fortfarande är ett så otroligt stort samhällsproblem, är att vi så fort ordet våldtäkt kommer på tal går in i någon slags reptilhjärne-tillstånd. Nyanserna försvinner. Den här ensidigheten gör att man inte kommer åt den allra största delen av problematiken: den vanliga. Där gärningsmannen är en vanlig person som känner offret, offret i sin tur lämnar det bakom sig och går vidare, och de anhöriga inte säger just någonting för de får aldrig reda på det. Det hoppas jag att alla som uttalar sig om våldtäkter på exempelvis Facebook tänker på: ni pratar med folk som har varit med om det. Både som offer och som gärningsmän. Allt annat är statistiskt orimligt.

Jag har en pragmatisk syn på det här problemet. Jag vill lösa det. Och då tror jag att en viktig del är att avväpna maktövertaget. Vi måste visa att våldtäkt inte innebär ett maktövertag. Det kommer fortfarande att ske hemska saker ibland, men villkoren kommer att vara andra. När maktaspekten är borta handlar det snarare om de enskilda galna våldtäktsmän, än om den massmarknad för sexuellt våld vi nu befinner oss i, där uppskattningsvis 20-25% av alla kvinnor utsätts för våldtäkt eller våldtäktsförsök under sin collegetid.

Vad tycker jag då att vi ska göra? Till att börja med: låt oss prata om sexuellt våld som system, men om varje tillfälle som en enskild situation. Låt oss skruva ner tonen i debatten, utan att göra den mindre allvarlig. Låt oss börja prata om alla nyanser av sexuellt våld, både när det gäller förövare och offer. Låt alla de kvinnor och män som inte har fått sina liv förstörda av våldtäkter komma till tals. Låt oss visa att tvinga någon till sex inte ger någon makt över dem.

För ingen människa är ett i första hand ett våldtäktsoffer. Alla människor är mer än så.

Disclaimer: Det hör egentligen inte till saken, men jag misstänker att någon kanske tror att jag aldrig skulle säga så här om jag själv eller någon nära mig hade utsatts för sexuellt våld. Jag har tillbringat nästan femton år i olika storstäders nattliv. Självklart har jag själv, och många jag känner, utsatts. Det är därför jag vet att alla reagerar olika.